elsi skrev 2022-09-20 13:10:28 följande:
Tycker du att pojken ska vara tacksam att han har fått bo med dig och vara en del av er familj? Och när han mår dåligt och agerar ut så är det färdigt med din välvilja? Han duger bara när han är lugn och gullig. Tråkigt att du kallar er för familj under de premisserna.
Du beskriver en pojke vars värld verkar gunga, han har dålig kontakt med sin mamma, bor mest hos sin pappa och där finns du som ser honom som ett stort problem som du knappt vill ha att göra med.
Och varför är det du som gör det mesta med honom? Är pappan också dysfunktionell och smiter från sitt föräldraansvar? Ingen förälder alltså, och så du som börjar tröttna. Låter inte som nån särskilt fin situation för ett barn direkt.
Sommars skrev 2022-09-18 08:08:13 följande:
Hjälp, bonussonen tar kol på vår familj!
Hej!
Behöver få skriva av mig och gärna tips från personer som är i samma situation som mig!
Vår familj består av mig min sambo vårt gemensamma barn samt min sambos barn sen innan. Tonåringen är 14 år och hans lillebror är 8 år.
Tonåringen håller bokstavligen på att bryta sönder hela vår familj. Han är otrevlig , sur, negativ hela tiden. Han vill aldrig prata eller hitta på nåt. Han har börjat det sista 6 månaderna att smita ut på kvällen fast han har satta tider när han ska komma hem.
Han ska pengar hela tiden och får han ej det blir han sur och ännu mer otrevliga. Han får veckopeng en gång i veckan och då ska hab tömma disken. Han kan även få matpengar en dag på helgen för att käka typ pizza med nån kompis.
Igår kom vi på honom att han snott pengar från sin lillebrors plånbok!!!!
Igår
Sen att han inte vill hitta på nåt, dels så är det normalt för tonåringar att inte vilja hänga med vuxna och småsyskon. Och sen, varför skulle han vilja hänga med er som bara ser honom som ett bråkigt problem? Kan inte vara särskilt kul alls.
Hoppas BUP kan initiera någon familjebehandling så att de vuxna omkring den här pojken kan börja fungera som omsorgspersoner, annars är nog risken överhängande att det går riktigt dåligt för honom. Jag får ont i magen bara av att läsa det du skriver, kan bara föreställa mig hur det skulle vara att vara pojken och känna av detta i sitt hem nästan dagligen.
Och du kritiserar den person som verkar bry sig och vill göra nåt åt situationen. Hur löste ni det när ni hade det tufft med dina bonusbarn?
