Ska vi verkligen tycka synd om de som förköpts sig när räntan var låg?

... Fast kan jag kräva de pengarna så är vi många som kan kräva samma ersättning och det blir... Lite dyrt?! 

Jag blir så förvånad. Det är klart att det är livskvalitet med stort hus, trädgård, två bilar, semester och tre barn.

Det betyder inte att människor som inte har råd med hela eller delar av denna livskvalitet inte finns. 

Exemplen med enrummare och tvårummare och familj som jag initierade var ju för att jag kände att jag måste vara överpedagogisk i att visa på orättvisor.

Det är minst lika orättvist mot familjen i fyrarummaren som ligger i någon inte alltför dyr och nybyggd del av Nacka, t ex Orminge. De har skrapat ihop pengar till en bostadsrätt i ett naturnära område. Många av dem skulle säkert gärna ha trädgård. 

Men bara för att Annie Lööf och f  d statsministern Magdalena Andersson bor i villorna missade de helt vad större delen av deras tidigare väljargrupp känner när de i villa får pengar gratis utan behovsprövning. 

Håller med (jo, men..). Det är därför de inte ska få driva upp inflationen med alla avdrag och subventioner de vill åt. Om klyftorna blir riktigt stora så förlorar alla i slutändan.

Ulf Kristersson vill se landet hålla ihop, men han verkar spela dum eller sakna djupa kunskaper om vilka som offras i första led, vilket är vad som gjort att vi hamnat där vi hamnat. 

Magdalena Andersson samma sak, Annie Lööf samma sak. 

Det är V, L, SD och KD som är ärligast. MP är i en egen och mycket ideologisk kategori. De kommer få rätt till sist, vilket alla elanvändare egentligen vet innerst inne. Men ingen av oss som är vuxna nu kanske ens lever då. Det beror ju på hur fort klimatet förändras. 

Till "Jo, men...".

Jag tror att du kan ha rätt i det. Samtidigt drabbas ju många nu som redan haft det tufft, så perspektivet gäller alla oss som har det väldigt bra. Ja, jag räknar mig till de som har det väldigt bra på grund av boendeform bostadsrätt, med rätt till pengar för att någon kommer hit och gör fint. Har dock inte haft det lika bra hela mitt liv så därför är jag på den sidan. Kommer nog aldrig kunna föreställa mig hur det skulle kännas att argumentera för att jag har rätt till pengar från staten för att kunna bo kvar i mitt drömhus när jag varit rädd för att inte kunna betala hyran.

Jag vet inte om jag blivit mera ödmjuk för att jag haft det tufft tyvärr, men jag är tacksam över mitt nuvarande liv. Samtidigt känner jag mig frustrerad och arg över att det är svårt för politikerna att förstå hur människor har det i vardagen och uppfattar deras politik. Det är deras arbetsuppgift att ha koll på dem de säger sig representera. 

(g) och (jo men) : Jag hoppas att era inlägg tillsammans skapar insikt hos de som trådstartaren inte tycker att vi ska tycka synd om.

Jag uppskattar konkreta inlägg som ger kunskap om hur det faktiskt ser ut. 

Är det bra skrivet för att även folk i 6-miljoners villor kan bli av med jobbet? Är det bra för att även en person som tidigare bott i förorten kan raljera över människors livssituation och trångboddhet genom att skriva "visst kan vi bo 6 personer i en etta i Rinkeby, det vore billigt".

Är det bra skrivet för att bara vissas oro är värd att tas på allvar, de vars oro befinner sig en bra bit från fattigdomsgränsen?

Varför copypastar du inte G:s inlägg med ett "bra skrivet"?

Men det kanske är på väg. 

Kia, du har rätt, jag blandade ihop ditt inlägg om "hela familjen i en etta i Rinkeby" med ett annat inlägg som talade om sex personer i en lägenhet i Tensta.

Det positiva var att det kom en djupare förklaring från dig om vad du är orolig över, näringsidkarnas väl och ve. 

Näringsidkarna blev livräddade under pandemin med allas våra pengar och det är möjligt att det inte alls har påverkat inflationen i bostadspriserna. 

Cervenka skrev en artikel idag som handlade om att inget vet vad som fungerar ekonomiskt. Så att man kan lika gärna slänga all tidigare kunskap överbord. Han hänvisade till vad någon ekonom sagt vid finanskrisen 2008.

Jag känner mig förvirrad eftersom jag trodde att han velat ta moraliskt ansvar genom att skriva boken Fattig-Sverige. 

Till er som säger att medelklassen bär upp Sverige önskar jag bara att er städerska säger upp sig, era sjukvårdare inte tar emot er, att ert säte i kollektivtrafiken aldrig blir städat och att fjärrtåg och bussar körs av riksdagsledamöter samt att er mat körs hem av era tonårsbarn tills ni kommit till sans med denna er verklighetsuppfattning. Väldigt många yrkesgrupper behövs av olika skäl, samhällsnyttuga som skattetekniska, och de barn, gamla och andra som inte kan jobba förtjänar ett drägligt liv. Tycker ni inte det så vet jag inte hur det ska gå. 

*Girig-Sverige. 

Absolut kan man argumentera för att lön på 30 000 gör att man tillhör medelklassen. Jag fick bara för mig att de som avsågs var de som köper mycket på kafé för sug själv och barnen, hämtmat till sig själv och barnen, märkeskläder, bor i 6-miljonersvilla osv.

Busschaufförer bor i förorter som Orminge och lägger alla pengarna på barnen.

Ni ute i landet får förlåta mitt storstadsfokus. 

Nej, dessa bor i Orminge, många av dem har barn hemma som inte har råd att flytta hemifrån med dagens bostadspriser.

Jag ser inte en motsättning i att villaägarna betalar räkningarna själv och en sund samhällsekonomi, tvärtom. Priserna på saker sänks och blir rimligare, fler har råd och det går jämnare upp.

Rika människor måste sluta se sig som så samhällsviktiga. 

Då är Orminge ett perfekt exempel. 

Just nu ligger en fyra ute till acceptpris för 3 miljoner. Mindre fyror börjar på strax över 2 miljoner. De som köpt radhus för 6 miljoner har barn i samma skola som de barn som bor i lägenhet för 1/4 av priset.

De har samma matkostnader, men familjen i den lilla fyran har antagligen mindre inkomster. Ändå ska det vara motiverat att de i det eluppvärmda radhuset ska få pengar gratis så att de kan lägga undan av sina egna till nöjen. 

Jag menar att ha gott ställt per se inte är samhällsviktigt.

Det är väl klart att man kan få hög lön för ett samhällsviktigt jobb.

Men jag uppfattar att min övergripande inställning till att de som har gott ställt bör praktisera ödmjukhet och tacksamhet istället för att förvänta sig ytterligare subventioner till drömhuset de förköpt sig på inte fallit i god jord.

Lämnar nu tråden då jag upprepar mig.