Ska vi verkligen tycka synd om de som förköpts sig när räntan var låg?
Jag håller med dig, men du kommer inte att bli populär på denna åsikt. Ingen gillar en Bror Duktig. Bara ett tips socialt, att tona ner ditt ytterst förnuftiga val.
Jag håller med dig, men du kommer inte att bli populär på denna åsikt. Ingen gillar en Bror Duktig. Bara ett tips socialt, att tona ner ditt ytterst förnuftiga val.
CNN var viktigt för dig att berätta din åsikt om tvårummare ser jag. Ändå totalt irrelevant?
Artikel idag i Svenskan om hur Saltsjöbaden förändrats. Folk åker kollektivt och handlar på Willys. Vet inte om det var hittepå, men om det var sanning så är nog folk oroliga på riktigt.
"När drömhuset dyker upp är det svårt att avstå"
"Jag kan inte bo i en tvårummare"
Vet ni hur människor har det i Sverige idag? Ska de säga som ni, att staten har ett ansvar att kompensera för deras separation/dödsfall/arbetslöshet/sjukdom så att de kan bo kvar i drömhuset, eftersom de inte kan bo i en tvårummare?
Jag vill retroaktivt ha kompensation för att jag inte flyttade till drömhuset när det dök upp.
Precis min poäng Tecum, de som kan byta ner sig bör flytta medan de har råd med tvårummare, enrummare innebär också tak över huvudet dock. Inte alla som har möjlighet till det.
Gissar att du tror att jag bor i en tvårummare. Gissar också att du tror att du vet mer än mig på grund av att du tror att du vet hur jag bor.
Visa mig gärna att jag gissar fel.
Jag tänker att det blir en tankeställare för oss alla. För mig känns det bisarrt att människor som har miljonbelopp i boendet och miljonbelopp på banken skulle få subventioner. Om man själv känner att det vore rimligt så kan man inte "identifiera sig" med dem som har det mycket, mycket sämre ställt och riskerar ännu högre inflation på grund av subventioner till de som har pengar på banken att betala med. Helheten i hela samhället är det intressanta här, inte någons eventuella privata mallerier över att andra har det sämre än en själv, eller möjliga skadeglädje över att se någon få byta ner sig.
De flesta har inkomst, lån och skatt. Några har dessutom mycket pengar och värdepapper. Sedan måste vi vara vuxna människor när dessa saker förändras, och framför allt se till de som har det allra tuffast.
Du som kallar dig G, tack för att du orkade skriva ner det där. 🌷
Elbidrag och pandemibidrag. Men låt inte tråden fastna i att miljardrullningen till redan välbeställda hushåll det måste kallas avdrag på grund av hur man får det.
Vi kan ha olika åsikter om vem som bör få pengar. I en annan tråd tyckte någon, lite hårddraget, att den som betalar mest skatt också ska ha högst bidrag. Men är man rädd att behöva gå från drömhuset nu kan man kanske tänka på de barnfamiljer som allt oftare vräks från sina hyreskontrakt.
Den nya situationen skulle kunna leda till ökad empati, eller ännu djupare klyftor där man inte alls kan "identifiera" sig med någon som har en annan ekonomisk situation.
Jag förstår att man köpte ett fint hus till sin familj om man kunde, det är inte det köpet jag har frågetecken kring, utan krav på att få bo kvar, för det har ingen som är överskuldsatt fått göra hittills. Boendet säljs på exekutiv auktion. Bättre då att byta självmant innan.
Och behöver man inte sälja så har man förmodligen råd att betala elräkningarna själv.
Annars kräver jag att få samma ersättning som ni i villa får. Pengarna ska jag ge oavkortat till någon som behöver dem för att slippa bli vräkt.