Subtil mobbning i skolan

Jag skulle inte kalla din beskrivning för mobbning utan mer att hon är illa omtyckt. Hon försöker passa in i en grupp där de tolererar henne men inte mer än så. Hon måste sluta jaga efter deras godkännande! Hellre ensam än illa omtyckt. Säg åt henne att sluta umgås med personer som behandlar henne illa, det är sånt här som lägger grunden för destruktiva relationer i framtiden där man accepterar sånt som inte är acceptabelt.

Men usch stackars din dotter. kan hon välja annat umgänge ? Hon ska inte behöva vara med dessa tjejer. 

Den situationen är inte bra. Jag är själv lärare på högstadiet och dessutom har jag som tonåring inte heller varit den coola, populära typen. Och jag minns att jag omväxlande försökte att ändå hänga på "gänget" eller att försöka umgås med andra som också var lite utanför.

I efterhand skulle jag säga att det nog var bäst att jag mer och mer struntade i dem populära och hängde med enskilda andra. 

Just ungdomar i den åldern kan man inte längre tvinga att umgås med någon som de inte vill umgås med. Annars får man just den här situationen. Med yngre barn kan man fortfarande styra mer. Lärarna kommer inte att kunna göra något där, eftersom de andra ändå inte är öppet otrevliga mot henne. Framför allt så skulle det inte hjälpa henne, om man skulle försöka det. 

Det bästa är nog om du peppar din dotter så bra som möjligt. Det är otur att det är så. Hon kan prata det nödvändigaste med dem, men ska inte förvänta sig mer. Och så bör hon försöka fokusera på andra jämnåriga, kanske utanför skolan (idrottsförening eller liknande?), kanske nån i en parallelklass. Och snart är hon ju klar med grundskolan. 

du skriver tjejgruppen- men umgås alla tjejer med varann i klassen ? Då är det en mindre klass eller mest grabbar? uppmuntra henne att söka kontakt med andra som hon har möjlighet att vara med

Tycker du istället ska uppmuntra henne att umgås med andra istället. Hon tolereras i gänget och bör kanske sluta hänga efter dessa människor. Förstår inte varför det ska kallas mobbing, hon hänger efter tjejer som inte verkar vilja vara med henne.

Jag håller inte med, detta är definitionen av subtil mobbning. Dessutom - om en person mobbar någon så lär det knappast (någonsin) vara så att mobbaren faktiskt GILLAR den som blir utsatt. Det är ändå inte försvarbart. Man beter sig inte på det där viset. Med ditt resonemang blir det alltid den mobbades fel att hen utsätts - "det är bara att inte umgås med dessa personer". Men tyvärr är verkligheten inte lika enkel och inte lika svart eller vit. Självklart har jag också sagt till henne att inte hänga med de som håller på men det är svårt när vissa är snälla men andra inte och ingen vågar säga emot. En 15-åring vill INTE vara ensam i skolan.

Det är ju det som är det kluriga - detta är INTE det "populära gänget" - finns inte riktigt något sådan skulle jag säga, även om klassen har vissa grupperingar. Och hon har vissa kompisar utanför skolan och någon i parallellklass men det är dessa tjejer hon hänger med varje dag och det HAR varit bra förut (hon bytte klass i 7:an och då var det bra en ganska lång period). Nu, efter denna sommar är det som att vissa har förändrats - till det sämre. Men jag får helt enkelt fortsätta peppa henne som jag gör för det är så sant som någon skrev, det är ju bara ett år kvar. Hon är en snäll tjej med mycket humor och hon ser bra ut (fattar att jag är objektiv men det är ändå så) men hon är inte så bra på det sociala spelet, vilket är viktigt i den här åldern, speciellt bland tjejer) och har aldrig varit, det ger henne problem. Fattar bara inte varför man inte bara kan vara schysst. Man måste absolut INTE gilla alla - men man måste vara schysst, så har vi uppfostrat våra barn. Tack till er som försökt ge bra råd! <3

Men varför umgås hon med dessa då? Förstår inte varför hon till varje pris vill vara med dessa människor? Ja folk förändras, det finns väl andra tjejer hon kan vara med än dessa? Du räknar upp en massa anledningar till varför hon borde vara populär men är det inte bättre att hon i stället umgås med dom som vill göra det?

Hej Norrskensmamman,

Om din dotter är 15 och du är akademiker antar jag att hon tänkt gå gymnasiet. Hon har en pojkvän och andra vänner samt berättar för dig vad som händer i skolan. Det är ju jättebra förutsättningar för att orka det här sista läsåret innan ett nytt liv tar vid. Kanske kan du peppa henne att söka efter en skola där hon har goda chanser att få nya vänner som hon passar bra ihop med.

Jag är själv en sån som hela livet inte riktigt fattat att det är just tolererad jag blir.  Det har pågått till denna dag. Din beskrivning av subtil mobbning förklarar min vantrivsel! Visst har jag upplevt roliga saker via gäng och andra grupper om jag inte hade fått vara med om annars, men sett i backspegeln var det nog inte värt det i och med att jag ofta fått betala med att vara lägst i rang. Gäng driver ju hierarkier, och det är några få individer som är bäst på att hamna överst i dem, ofta med oheliga medel. Sen behöver de oftast en eller två personer som är lägst så att de andra kan känna sig säkra.

Din dotter vill inte vara själv i skolan, nej självklart inte, men dynamiken är nog svår att ändra sista läsåret, så om du kan hjälpa henne att se framåt och att det är okej att välja bort personer som behandlar en som skit så tror jag att du gör henne en tjänst. Har förstås inte hela bilden här, det är jag medveten om. 

Jag tror att du Karin förstår precis. Det är ju som du beskriver med hierarkin (vilket ofta bygger på hur bra man är på det sociala spelet) och jag inser att jag behöver göra just så som du beskriver, d v s det jag redan gör. =) Egentligen ville jag kanske mest skriva av mig för det är JOBBIGT att se och vara hjälplös i situationen när hon är ledsen och inte fattar vad det är "för fel på henne" (att jag säger att det inte är henne det fel på hjälper ju föga...). Jag säger till henne att "plocka russinen ur kakan", d v s umgås med de som faktiskt bryr sig om henne och ta vara på de roliga stunder som ändå blir. Men i skolan är det framförallt detta gäng hon är med och det är inte så lätt att hitta nya att umgås med vid det här laget - alla är liksom redan i sina grupperingar och sina "fack". Men stå upp för dig själv oavsett, VARJE gång, säger jag. Och svansa inte efter - gå därifrån om det behövs. Umgås med en i taget (det funkar alltid bättre) men snacka aldrig skit om någon annan. Hon ÄR långt ner i hierarkin i den här gruppen men står högst i rang hos andra (framförallt hos sin familj och sin pojkvän ju) och det lyfter henne som tur är. Jag hoppas verkligen att året går fort och att hon hittar fler likasinnade på gymnasiet sen. Och jag hoppas också att det ordnat sig för dig i livet Karin! =) <3