Hur valde ni andranamn till barnen?

Varför bör man ge sitt barn släktnamn? Och, är det inte skillnad på "namn som finns i släkten" och "släktnamn"?

Jag tycker också att andranamnet ska vara släktnamn. Inte bara vilket namn som helst.. 

Fast "vilket namn som helst" är ju inte enda alternativet till "släktnamn". Alla personer som betytt eller betyder något för föräldrarna är ju inte nödvändigtvis släkt.

Jag frågar dig också, tycker inte du att det finns en skillnad mellan "namn som går i släkten" och "släktnamn". För mig betyder "släktnamn" att det finns en viss tradition av de namnen i släkten, det är alltså mer än "namn som finns i släkten". Varför är det bättre att uppkalla ett barn efter någon släkting som man inte kände eller hade någon relation till bara för att personen råkar vara släkt, än efter en person som man visserligen inte har blodsband till, men som ändå är viktig för föräldrarna?

(Jag tycker inte något är bättre än andra, jag tycker bara det är intressant hur folk tänker och resonerar när de namnger sina barn.)

Jag har släktforskat mycket och långt tillbaka i min släkt så att ge mitt barn ett namn som en gammal släkting hetat betyder mer för mig än att ge mitt barn ett namn efter en kompis. Alla tycker olika helt enkelt. 

Samma här. 

Äldsta dottern: fick våra mammors tilltalsnamn som förstanamn, annat tilltalsnamn. Det heter/hette samma sak. Namnet råkar också vara mitt förstanamn, men ej tilltalsnamn.

Äldsta sonen: fick hans farfars tilltalsnamn som förstanamn, annat tilltalsnamn.

Andra sonen: fick ett andranamn som passade tilltalsnamn som vi bara gillade.

Andra dottern: fick två namn vi gillade, tog förevigt att bestämma vilket som skulle vara tilltalsnamn. 

Inte jag, men min farbror har släktforskat, och vi kan spåra vår släkt ända tillbaka till Harald Blåtand, och jag har plöjt igenom alla namn i släkttavlan, både vanliga namn och mer ovanliga (vi har några riktigt coola namn i släkten). Och jag vill ändå ha någon typ av personlig relation till personen jag uppkallar mitt barn efter, släkt eller inte.

Jag vet att alla tycker olika, det är precis det jag finner så intressant.

Valde enbart namn vi gillade med ett undantag. En dotter fick min mormors namn pga hennes betydelse i mitt liv. Det har kunnat bli hur som helst men det funkade. Visade sig sen att min svärmor hette samma i mellannamn. Hon blev ju glad men det var en ren slump. 

Mina barn har fått ett "eget" tilltalsnamn, ett andra förnamn efter personer i familjen som betyder mycket för mig, och ett tredje förnamn efter mig. Ett av barnen fick dessutom ett extra namn, för att jag gillade det och velade vilket som skulle bli tilltalsnamn.

Tycker att mellannamn är helt onödigt, det är bara något som står i passet men inget man använder. Har många vänner vars barn har både två och tre mellannamn och jag tycker att det låter både krystat och fult med massa namn som inte passar ihop, typ "Tindra Monica Eivor Eriksson" eller "Leo Joakim Sören Lundblad". 

Min sambo ville dock att våra barn skulle ha mellannamn så vi kompromissade och valde ett fint mellannamn som passar ihop med förnamnet, inte namn på gamla släktingar. 

De har två där det första är tilltalsnamn. Mitt andranamn är tilltalsnamn och folk tror tvärtom och sa ofta fel. När jag bytte tillbaka till mitt ogifta efternamn så tog jag bort mitt fula förstanamn på samma gång. Nu ropar de rätt namn igen. 

Du använder ordet "mellannamn" fel. Ett mellannamn är ett andra efternamn (det är borttaget nu, men de som redan har mellannamn och vill ha kvar dem får ha det); ett andranamn är ett förnamn. 

Och sedan angående det du säger, att det ser krystat ut med förnamn från olika epoker. Det tror jag inte att många människor tycker, för alla förstår ju att det antagligen handlar om t.ex. mor- eller farföräldrarnas namn. Så har det typ alltid varit. Mellannamnen är också ett sätt att hålla gamla släktnamn levande i en släkt, så att de inte glöms bort. Även om t.ex. Eivor eller Sören (som du nämner) känns för omoderna som tilltalsnamn nu, så kan man föra vidare dem in i sin släkts framtid, genom att ge dem som andranamn. Så kan de kanske bli tilltalsnamn igen för de barn som föds om 30 år, eller om 60 år!

Jag identifierar mig inte bara med mitt tilltalsnamn. För mig är mina två andranamn, som jag heter efter mormor och farmor, en lika stor del av mig som tilltalsnamnet. De är varken onödiga eller krystade!
Via mina andranamn känner jag också en tillhörighet med de två starka, hårt arbetande kvinnorna som gav mig dessa namn och som banade vägen för mig. Jag vet också att de bägge blev glada och stolta över att deras barnbarn fick bära deras namn och föra minnet av dem vidare genom namnet.

Det ligger kärlek, samhörighet, ursprung, identitet och historia i mina andranamn. 

Dottern fick ett släktnamn som går att spåra rakt bakåt i generationer ner till 1700-talet namn som andra namn och jag lobbar redan för att nästa generation ska heta det även om det förhoppningsvis är 10-20 år innan hon skaffar barn  
 
För sonen fick pappan välja om han hade något släktnamn han ville ha då det fanns flera. Han fick ett som ingick i släkten på pappans sida, dock inget av de som "rullat" i generationer. 

Vi har dalarötter och gårdsnamn som namntradition. När det gäller gårdsnamn så måste de stå först för att bli godkända av skatteverket. För den nyfikne så brukar det dyka upp diskussioner ibland om just gårdsnamn, det är ganska intressant så googla är ett tips! 

Som släktforskare måste jag säga att det här med att "ärva" namn är en guldgruva när man letar släkt.

Barn 1:
Samma mellannamn som jag. Jag är döpt efter min gammelmormor. Ett av namnen finns på bägge sidor av släkten

Barn 2: 
Ett namn från mannens släkt och min ett efter min gammelfarmor.

Dottern fick samma andranamn som mig (även min mamma och mormor har det som andranamn samt att min morfarsmo hade det som tilltalsnamn)

Andra barnet fick makens morfars namn som andranamn.

Tredje barnet fick Samma andranamn som sin morfar eftersom de andra två fick andranamn på samma bokstav. 

Nu kommer fjärde  barnet snart och vi har svårt att hitta ett andranamn på rätt bokstav i släkten så vi funderar på hur vi ska göra. 

Vi hade valt ett mellannamn redan innan tilltalsnamn (bortgången familjemedlem) så sen valde vi resten av namnen genom att dom klingade bra ihop med det och efternamnet.

Alla flyter ihop bra. Inte bara korta eller långa namn, utan en blandning. Inte heller något som rimmar bra på könsdelar osv. Vi tänkte också på att initialerna inte blev något dumt

Kan ni sluta använda orden fel? Ett mellannamn är ett efternamn. Ett andranamn är ett förnamn.