Hjärntumör

Det säger inget om vem som gjorde rätt eller fel i det här. Informationen som vi pratar om är  väl främst en "informed consent". Det är mest för att patienten inte ska kunna stämma sjukhuset  om mot all förmodan något skulle gå snett. INTE för att det sånt som är sannolikt att hända.  Och det är ju det som många patienter missförstår. 

Självklart var det inte heller medicinskt motiverat för min ex-svärmor!

Nu är det så att det är vanligt att det finns höga risker med hjärnkirurgi. TS har fått informationen att mamman kommer att få någon sorts handikapp efter operationen, och att det kan bli så att hon blir förlamad eller inte kan tala.

Vanlig info som man jämt säger inför op är att det kan bli blödningar eller infektioner. Det gäller alltid, men händer sällan. Det låter inte som om det i detta fall handlar om en "det kommer nog inte alls att hända"-information, utan här är riskerna höga på riktigt.

Jag kan ha fel i det, men det kan du också. Du kan inte utgå från att "allt går nog bra så mamman behöver inte veta något". Du omyndigförklarar henne på detta vis. Läkarna ville att hon skulle ha informationen, för det är 1000 gånger mer traumatiskt att vakna upp och inte kunna tala om man inte hade någon aning om att det kunde hända, än att veta om att risken finns.

Egentligen inte,  nuförtiden. Relativt höga risker kanske,  jämfört med andra operationer,  men det har blivit mycket säkrare. Jag har träffat på säkert ett tiotal personer, som opererats för hjärntumörer . Ingen av dessa har ett handikapp efter operation.  En dog, där fanns inget mer att göra efter två operationer.

Grejen är ju också att man inte brukar göra operationer där resultatet blir ett svårt handikapp.. Då opererar man snarare lite försiktigare och måste då kanske lämna del av tumören kvar, och den kan man då krympa med mediciner eller strålbehandling.  Man gör inte så som TS beskriver. Jag tror hen har missförstått.

Till Andrea, vet inte hur pass smärttålig du är, men om någon lägger hela sin tyngd på att trycka igenom något på din kropp (notera, detta var ingen hinnsvepning) så är det logiskt att det gör ont. 

Jo, det gjorde ont för mig också, men det var ju två olika saker. Och två olika personer. Läkaren sa att hinnsvepning inte gör ont - och det var helt rätt. Det andra som barnmorskan fick för sig att provocera fram en snabbare förlossning, vilket är för jävligt. Så gör man bara inte. Men det var ju inte det dom läkaren uttalande sig om.

hon sa att eftersom det inte gick att göra hinnsvepning så skulle hon trycka på den hårda livmodertappen, jag frågade om det gjorde ont, hon sa nejdå. Vilket inte visade sig stämma. Hon ljög, eftersom om man lägger hela sin tyngd på att pressa sig igenom en kroppsdel, så är det bara logiskt att det faktiskt gör ont. Vad är det du inte förstår? 

Ljög gjorde hon inte. Men hon skulle nog ha sagt att det kan göra ont. 

Hon ljög och sa att det inte skulle göra ont. Det skulle gjort ont för vilken person som helst. 

Jag har själv varit med om samma två gånger och tyckte inte det gjorde speciellt ont. Så nej, det behöver inte göra ont. Hon ljög inte men hon kunde sagt att det kan göra ont, vilket det kan så hade du varit förberedd.