Inlägg från: Anonym (Mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mamma)

    Lätt överviktigt barn och motstånd från pappan

    Jag har en nybliven sexåring som jag ställde på vågen idag och upptäckte att hon är överviktig. Det handlar om ett par hekto, men det är ändå över gränsen. 


    Jag fick ett rejält stresspåslag. Jag själv har levt med ätstörningar sen sena tonåren  och har stenkoll på vad jag (och familjen) äter. Jag planerar veckans måltider för att få det både näringsriktigt, gott och snabbt nog för vardagar. Grönsaker är en självklar del. Barnet i fråga äter i princip allt, från kokt fisk, till ugnsbakad kål. Vi vuxna är normalviktiga, åt det smalare hållet. 


    Jag tog upp det med min man som suckade och menade att jag bara ser problem. Själv är jag så vansinnigt stressad. Jag vet att hon alltid varit tyngre, om än normalviktig, och har därför sett till att vi bara äter en kaka när vi fikar, inte låta barnet köpa stora strutar utan allra helst isglass och erbjuda smaksatt mineralvatten till helgen om det ska drickas speciellt. Glass och fika sker, under min övervakning, sällan. Godis äts i princip aldrig och vi har aldrig chips eller så, förutom till Mello. Pappan, å andra sidan, fikar varje dag på lovet, låter barnet köpa en dajmstrut på stranden, och serverar i princip aldrig grönsaker, men gärna gräddig pasta. Av den anledningen står jag för nästan all matlagning, men de senaste månaderna har pappan fått ta mer pga jobb och hälsa. 

    Jag vet inte hur jag ska hantera det. Dels känns det som ett misslyckande i mitt föräldraskap och dels känner jag att jag jobbar i motvind. Det är jag som måste ta på mig ännu mer ansvar om jag vill ändra något i barnets kost. 


    Jag förstår också att det delvis är min ätstörning som talar. Intellektuellt förstår jag att vi kommer återgå till normala vanlr efter lovet och att hon, som stått still i längden, snart kommer göra ett längdskutt. Och jag vill på intet sätt att hon ska hamna där jag hamnade! 


    Hur gör man? Det är alltså inte kostråd jag behöver, utan hanteringsråd. 

  • Svar på tråden Lätt överviktigt barn och motstånd från pappan
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Akta dig!) skrev 2022-07-22 17:11:57 följande:

    En sexåring kan rätt vad det är göra ett skutt och dras ut på längden. Min bästa kompis i 9-prs åldern vad överviktig, i tonåren drogs hon ut och blev smal. 
    Det du måste göra är att se till att inte överföra ett osunt beteende på ditt barn. 
    Det är hemskt att se överviktiga barn, men då pratar vi tjocka barn med rejäl övervikt,en sexåring med ett par hekto för mycket är ingen fara!


    Jag såg likadan ut själv och smalnade av flera år innan jag drabbades av ätstörningen. 


    Jag vill påtala att vi äter alldeles normalt och att det fikas också i vårt hushåll, men inte varenda dag som pappan initierar. Jag har inte ?råd? att slarva med maten, för pappan serverar enbart feta kolhydrater utan grönsaker. Jag var bortrest en vecka och barnen serverades gräddig köttfärssås, gräddstuvade makaroner till köpeköttbullar, pasta med gräddig salami och pannkakor med sylt. Det är okej ett par gånger i veckan, men inte varje dag. Ena barnet var dessutom hemma sjukt och fick liknande mat till lunch. Självklart fika med bulle och kaka varje dag. Att min man ser ut som han gör, är ett underverk! 


    Jag är mycket noga med att aldrig prata om mat och vikt, utan bara servera maten jag lagar utan krusiduller.  Vi äter broccoli för att må bra, och äter inte kaka varje dag för att tänderna ska hålla. Inget annat. 

  • Anonym (Mamma)
    Lyckligalotta skrev 2022-07-22 17:20:21 följande:

    Se till att barnet rör sig mycket. Förbjud hellre film och datorspel än chips och glass! Investera i bra grejer som får dem att röra sig mycket ute. Bra cyklar, joggingskor och oömma kläder 


    Vi har ingen platta, inga tv-spel och enbart ?skogskanalerna? hemma. Hon rör sig dagligen och då vi bor i stan med hyfsad närhet till allt, promenerar eller cyklar hon dit vi ska i vardagen. 
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Rätt fokus) skrev 2022-07-22 17:25:34 följande:
    Inse att du är problemet. Inte 100 g hos ett växande barn.,Jobba med det
    Jag är problemet, absolut. Barnet är inte problemet. Däremot tycker jag att det är problematiskt att pappan, utan att blinka, serverar glass och fika som är lika kaloririkt som en måltid kan vara. Okej om det blir en glass som mellis nu på sommaren, men inte utöver det , som pappan gör.  
  • Anonym (Mamma)
    mammatill6 skrev 2022-07-22 17:26:28 följande:

    Snälla sök hjälp , på detta vis har du en tonåring med ätstörning. En 6- åring med ett pars hekto övervikt? Ett barn kan köpa en stor glass nån gång utan att behöva skämmas, få äta godis ibland utan övervakning. Låter helt sjukt att du övervakar exakt vad hela familjen äter? 


    du måste söka hjälp för din egen skull


    Jag övervakar inte vad familje äter, men jag planerar veckans måltider och ser då till att servera balanserade måltider som också innehåller grönsaker. Att vi sällan äter godis, beror på att barnet inte särskilt förtjust i godis och att det tar ett par veckor för henne att ta sig igenom en tablettask, då med hjälp av oss föräldrar. 


    Men allvarligt, serveras era barn två, tre kakor dagligen, med saft till? Och glass flera gånger i veckan, på det? För det är vad min man serverar barnen och om jag säger något om det, är jag hysterisk och ätstörd. 

  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Jenny) skrev 2022-07-22 17:50:16 följande:
    Hur pratar du med pappan om det här? Det känns inte som en bra uppdelning att låta föräldern med en ätstörning i bagaget vara den som ska se till att familjen äter nyttigt. Jag tycker att han gott kan steppa upp i den här frågan så att du inte riskerar att bli triggad eller överföra dina problem till era barn. Inser han vad som ligger i vågskålen? 

    Jag menar förstås inte att han ska följa dina instruktioner och regler till punkt och pricka, men att servera något så när balanserade måltider i de flesta fall är inte för mycket att begära (och inte lämpa över det ansvaret på dig). Han kan ta din oro om dotterns vikt på allvar, men sedan säga att han kommer att hålla koll så att du faktiskt slipper.

    Är pappan inte kapabel att steppa upp så tveka inte att ta hjälp av en professionell (dietist eller terapeut) eller en annan familjemedlem eller vän, som kan se på situationen med sunda ögon och hjälpa dig att lägga upp en plan. Du ska inte behöva ifrågasätta dig själv och känna dig ensam i det här.

    Jag har varit friskförklarad i tio år. Det här är första gången jag känt oro för hennes vikt. Tidigare har jag tänkt att hon springer av sig/växer till sig, så länge vi äter ordentlig mat. Och maten jag lagar är varken mager eller märklig. Allt lagas med fullfeta produkter, och innehåller kött, fisk, kyckling och vegetariskt, samt kolhydrater. Vi äter också falukorv ibland, eller beställer pizza nån gång, men om jag inte tar hand om maten blir det snabblagat och mycket fett. Grönsaker är möjligen ett salladsblad. Jag tycker att yoghurten ska vara naturell. Vill man ha smak, kan man skiva banan eller riva ner äpple. Pappan köper konstant smaksatt yoghurt, det tycker ju han (och barnen) är gott!


    Bara som exempel från den här veckan: Lax på spenatbädd, med citronsås (på grädde) och makthavare. plockgrönsaker till. 
    Kyckling på plåt, med rostad potatis, rostade grönsaker och hummus
    Potatis- och purjolökssoppa, kidneybönor 
    Caesarsallad med både bacon och dressing 
    Svamprisotto med torkad serrano och bakade tomater

    Ingen bantarmat med andra ord. 

  • Anonym (Mamma)
    Mrs Moneybags skrev 2022-07-22 22:19:28 följande:

    Släng ut vågen!! 


    Sluta väga dina barn! 


    Du mår uppenbarligen inte bra av det. 


    Du måste sluta kontrollera vad de andra äter. 


    Jag behövde väga henne eftersom hon ska få antibiotika och läkaren ville ha vikt för dosen. Annars vägs hon inte hemma (vi har ingen våg hemma utan var hemma hos släkt). 
  • Anonym (Mamma)
    FuckGoggleAskMe skrev 2022-07-22 22:31:41 följande:

    Barn behöver äta en glass om dagen på sommarlovet, samt lite chips och kakor. Men du kan ju instruera pappan i den svåra konsten att skära lite morotsstavar, paprikabitar och äppelklyftor och ställa fram till pastarätterna. 


    Du tror inte att jag försökt få honom att göra det? Han ids inte. 
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (....) skrev 2022-07-22 22:44:15 följande:
    Ingen läkaren vill ha en så exakt vikt för antibiotika till en 6-åring. 
    Hon är inte vägd sen femårskontrollen som skedde för över ett år sen och läkaren frågade om vi kunde väga henne så att dosen blev rätt. 
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Bmi) skrev 2022-07-22 22:43:04 följande:

    Vi har alltid haft koll på barnen längd, vikt och fotlängd, för att ha koll vid klädinköp, vid läkarbesök/mediciner och för att ha koll på bmi. 


    men har aldrig någonsin pratat vikt med barnen. Men vi föräldrar är överviktiga, vi lever i ett överflödssamhälle och det är ju vårt ansvar som föräldrar att inte låta våra barn bli överviktiga. Det är ju sjukt elakt och dåligt föräldraskap. alldeles För många barn idag är ju överviktiga. 


    Vi har heller aldrig talat vikt med barnen. Vi mäter dem ett par gånger per år, för att se till klädstorlekar. Vi har inte vägt dem till annat än BVC-kontroller, utom nu då. 


    Jag blir både glad och förbryllad av svaren i tråden. I alla andra trådar när barn är lite överviktiga, skräds inte med orden när man berättar hur hemskt det är med tjocka barn, hur usla föräldrarna är och hur dåliga matvanor familjen har. Därför ville jag verkligen påtala att vi inte har dåliga matvanor, för att inte få höra att vi ska dra ner på läsk och att jag minsann inte vet hur man äter. 

Svar på tråden Lätt överviktigt barn och motstånd från pappan