Har vi valt så hemska namn?

Ja, om man bara kollar på vad som är vanligast så har du helt rätt.

Saken är den att namnforskare, bland annat i studier som jag länkat till tidigare i tråden, inte enbart går på vad som är vanligast, utan de jämkar även för till exempel procentuell förekomst. Även när de gör det, så finns det en korrelation mellan namn, socioekonomisk status/utbildning och hur väl det går för personerna i livet. Detta går alltså inte enbart att förklara med hur vanligt ett namn eller en viss typ av namn är i befolkningen totalt sett.

Sedan måste man naturligtvis kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt. Bara för att det finns ett statistiskt samband, innebär det såklart inte att man dömer sitt barn till låga inkomster, kriminalitet eller utsatthet om man kallar barnet för Liam eller Melizza. Inte heller är dessa namn, eller personerna som bär dem, mindre fina eller värda på något sätt.

Din sarkasm rör mig inte i ryggen. Den visar bara att du inte har några sakliga motargument och så tar du till sarkasm i stället.

Sambandet mellan vissa typer av namn och socioekonomisk status/utbildning hos föräldrar är väl belagt, vilket jag har källor till som finns tidigare i tråden. Sedan har varken jag eller någon annan påstått att namnet i sig orsakar till exempel kriminalitet. Jag har också flera gånger sagt att det inte är svart eller vitt, att korrelation inte är samma sak som kausalitet och så vidare. Hur många gånger ska jag behöva skriva det i en och samma tråd?

Så fort man försöker diskutera detta statistiska samband, kommer det i princip alltid personer som ska dels klistra på en åsikten om att man lägger olika värdering i namnen eller personerna som ger dem/bär dem, och dels att det ju absoluuut inte kan vara sant att detta samband existerar, för de vet minsann en Cevin eller Liam vars föräldrar är hjärnkirurger (eller, att den enbart skulle handla om namnets vanlighet, vilket jag redan visat att så inte är fallet, verkligheten är mer komplicerad än så). Det är orsaken till att jag, som du uttrycker det, ibland känner mig nödd och tvungen att förklara att vatten är vått, eftersom det inte verkar vara lika självklart för alla. Så du får ursäkta att jag känner behovet av att lägga in brasklappar då och då, eftersom annars blir man överhopad med diverse halmgubbar. Och då kände du dig utpekad och skriven på näsan i stället.
Damn you if you do, and damn you if you don't.

Så går det när man försöker vara rolig med ett känt uttryck. Ursäkta, ska undanhålla mig från sådana försök i fortsättningen eftersom det är så lätt att misstolka (och det skriver jag utan ironi).

Ja, du har rätt i att i en sådan här lång tråd kan man behöva upprepa sig ett flertal gånger, eftersom man inte kan förutsätta eller kräva att folk som kommer in lite senare i diskussionen ska plöja igenom x antal inlägg först. Det borde jag ha tänkt på, ursäkta.

Jag gillar inte heller uttrycket WT, både för att det är så nedlåtande, men också för att det är en amerikansk företeelse som inte går att "direktöversätta" till svenska förhållanden.

Jag tycker namn är superintressant, vilket namn man väljer till sitt barn och varför, att det finns vissa typer av namn som är vanligare i vissa grupper, hur ett visst namn uppfattas, hur namntrender går i cykler,  personer som i vuxen ålder bytt namn tänkt kring sitt val, och så vidare.

Namn går i cykler, det är vanligt att föräldrar väljer namn från generationen deras far- och morföräldrar tillhör(-de). Alltså är både Kristina och Margareta namn som redan nu börjar komma tillbaka så smått, även om det kanske dröjer 5-10 år innan de på riktigt blivit trendiga igen.

Namn väcker känslor och associationer, det är denna tråd, och de andra otaliga namntrådar som finns, ett bevis på. Speciellt de namn som i TS kallas WT-namn, eller kanske snarare diskussionen kring dessa namn. Du skriver ju själv i TS att det inte var så roligt att få reda på att de namnen du valt till dina barn räknas till den kategorin.

Vi har alla olika smak, men jag är övertygad om att föräldrar generellt sett väljer de finaste namnen de kan komma på och/eller namn som passar deras barn.

Allt sitter inte i namnet, men en del gör det. Namn sänder ut signaler och ger associationer, främst vilken bakgrund personen som bär namnet har. Även om det inte alltid stämmer på individnivå, stämmer det ofta på en generell. Personligen så anser jag att fördomar, det är liksom bara något man har för att ens hjärna ska klara av att få en överblick över världen och snabbt kunna fatta beslut i "farliga" situationer. Det är allmänmänskligt och inget fel i sig. Problemet är när man låter dessa fördomar styra hur man bemöter och behandlar människor, när man inte inser att det är just en fördom och att individen framför en kanske inte stämmer in på den.
(Och så är det viktigt att kunna skilja på "fördom" och "värdering")

Så, när du ger ditt barn namnet Erik eller Liam eller Sigvard eller Gandalf skickar det vissa signaler, precis som vilket annat namn som helst. Det kommer man aldrig ifrån, även om man skulle önska att så inte vore fallet.

Jag tror inte att någon seriös person menar att namnet ensamt hjälper eller stjälper ett helt liv för barnet. Men man vet också att vad man heter påverkar till exempel hur man blir uppfattad och ibland även bemött. Det finns till exempel studier som visar att jobbansökningar med ett utländskt namn sållas bort i högre utsträckning än om det står ett svenskt namn på ansökningen. Det gjordes även en studie för kanske 10 år sedan på hur lärare rättar prov, och vissa typer av namn fick generellt något lägre poäng än andra (själva proven var likadana och skrivna för studien, inte av riktiga elever).

Alla namn sänder ut signaler. Exakt vilka signaler beror såklart på själva namnet, men även på individen som hör namnet. Vi har ju alla olika associationer till namn. Personligen avskyr jag till exempel namnet Elisabet, eftersom jag hade en riktigt otrevlig klasskompis som hette det, medan någon annan säkert älskar namnet, eftersom deras snälla, underbara mormor hette det. Men ska man se det generellt, så uppfattas nog Elisabet som ett klassiskt, svenskt namn utan några konstigheter, kanske bara något omodernt just nu.

Det beror väl på hur man definierar "svenskt" i detta sammanhang. Enligt ditt resonemang finns det inga svenska namn alls, eftersom när våra fornnordiska namn uppstod fanns inte Sverige eller ens det svenska språket, och sedan under medeltiden var det mycket tyska, latinska och bibliska namn som kom in, och så har det fortsatt genom århundradena med inlånade namn. En del av dessa inlånade namn har fått en svensk form eller variant, eller så har uttal och/eller stavning ändrats med tid för att anpassas till svenskan.

Själv skulle jag vilja definiera "svenskt namn" som ett namn som funnits och använts och är etablerat sedan generationer tillbaka, som inte uppfattas som ett importnamn längre.