• Bollkillen

    Ensam och utmattad GADD

    Anonym (M) skrev 2022-08-02 01:54:24 följande:
    Tro inte på den tanken att du är o-omtyckt. Den tror inte jag på i alla fall! Tycker du ska åka till Gotland och hänga med din syster. Du kan ju bara ta det lugnt där utan krav. Det är just det där att kunna bryta de dumma tankarna som inte hjälper en. Brottas en del med de själv så jag vet hur det är.

    Tack. Jag försöker att inte tro på mina tankar.


    Idag har det varit en riktigt tuff dag. 


    Gråtit och haft panikångest. Känns som att allt mitt skit är på väg tillbaka. 


    Jag är så ledsen och vet ärligt inte om jag kommer klara av det. 

  • Bollkillen

    Man trodde ju att man skulle må bättre när tiden gick. Men nu blev det bara värre..

  • Bollkillen
    Anonym (M) skrev 2022-10-03 02:25:49 följande:

    Har det hänt något speciellt eller är allt som vanligt? Orkar du jobba fortfarande? Sökt någon hjälp? Många frågor, men du skriver vad du vill och orkar..


    Åh va skönt att du är kvar M. 


    Det hände faktiskt en grej som gjorde att jag fick ångestpåslag senaste veckan. Men jag har börjat kunnat släppa det nu.


    jag går till jobbet fortfarande. Det är det lilla sista som håller mig kvar. Är så rädd att behöva bli sjukskriven. Jag tror inte jag klarar det igen. 


    Men kollegorna frågar mig ofta om allt är bra och att jag verkar nere. Jag försöker allt vad jag kan att hålla humöret uppe. Men det är svårt. Jag tror ärligt att de snart inte orkar med mig mer.


    Jag känner liksom aldrig glädje eller lycka. Allt kretsar bara kring oro och depp.


    Jag försöker allt vad jag kan att rycka upp mig. Går och tränar. Slutat med alkohol. träffar vänner. Går och jobbar osv. 


    På kvällarna får jag en liten timme lugn stund med mig själv framför datorn. Den timmen är det bästa som finns. 


    Senaste 2 veckorna har jag också blivit stressad över att jag har börjat få minnesförluster. 


    I sociala sammanhang när jag ska småprata så har jag verkligen inget att säga. Min hjärna blir blank. Kommer inte på någonting att säga till folk mer än " hur är läget" .Så jag är inte rolig att vara med. Men jag försöker så gott jag kan. 


    Jag hade ett jobbmöte idag och efter mötet kunde jag inte svara på för mig själv vad mötet handlade om. Jag var på en utbildning i förra veckan. Jag minns bara vad rubriken var. Förr eller senare kommer någon börja fråga mig om saker jag ska kunna men de kommer inte få något bra svar. Är rädd att det gör så att jag förlorar jobbet.


    Ska träffa min läkare denna vecka och gå igenom medicinerna. Då ska jag säga att minnet svajjar. Sen vet jag inte om det är av all stress eller om det kan ha med medicinerna att göra. 


    Hur som helst, om du orkat läsa hela vägen hit. Jag vill bara få må okej och att folk ska tycka att jag är en härlig person att ha i sin omgivning. Jag vill verkligen inte behöva sjukskriva mig och börja om på ruta 0 igen.


    Såg en jobbannons för ett jobb som skulle vara utmanande och kul. Tyvärr känner jag att det inte är läge att söka nytt just nu när jag knappt kan ta mig ur sängen eller vet vad jag själv heter.. 

  • Bollkillen
    Snosan12 skrev 2022-10-03 07:28:49 följande:

    Jag känner med dig och känner igen mig. Äter också mediciner, håller just nu på att sätta ut för att byta. 


    jag har både GAD och väldigt mycket hälso- och dödsångest. Allt har blivit värre med pandemin, upplever ingen vidare hjälp av psykolog och terapeut. 


    hoppas verkligen du kommer må bättre snart 💚💚💚


    Åh jag känner igen mig. har testat många mediciner fram och tillbaka. Det bästa är att de faktiskt har hjälpt mig.


    Ja att vara ensam under pandemin va inte kul för ens psyke.


    KBT hjälpte mig ganska mycket mot hälsoångest faktiskt.


    All styrka till dig och jag hoppas du får den hjälp du behöver.

  • Bollkillen
    Anonym (ZE) skrev 2022-10-04 15:28:45 följande:

    Hej!


    Jag är i ungefär samma sits som du. Jag har nyligen blivit diagnostiserad med bipolär sjukdom, PTSD, grav ångestproblematik och social fobi. Jag äter också många tabletter varje morgon och kväll. De hjälper, men inte helt ännu. 
    Har nyss satt in Litium som de hoppas ska hjälpa mot min bipolaritet, men min läkare funderar på att kanske utreda mig för ADHD också då jag har många problem som ej försvinner med de mediciner jag äter nu. 

    Jag känner mig också ensam. Är också singel och jag ser till att alltid vara det då jag är rädd för att såra människor (vilket jag gör ändå när jag lämnar relationen) så där blir det dubbelmoral. Känner mig som en dålig förälder till mina två barn. Har extremt stora krav på mig själv vilket leder till apati och total orkeslöshet istället.. vilket i sin tur leder till... tadaaaaa mer ångest!

    Jag har också ett bra jobb med bra lön, men jag trivs inte alls. 

    Du får väldigt gärna skriva till mig om du vill ha någon att prata med. Jag har heller inga direkta vänner som jag kan prata med. 

    KRAM


    Jag vet, det är inte lätt. Jag ställer också väldigt höga krav på mig själv. Men ibland får man inte vara för hård mot sig själv vilket man ändå är..


    Jag hoppas Litium är hjälpsam för dig och att du känner att du inte är ensam i detta.

  • Bollkillen
    Anonym (M) skrev 2022-10-04 05:17:29 följande:
    Klart jag är kvar! 

    Bra att du har kunnat släppa på det som hänt. Påminn dig om att låta dig tänka på det ex säg en kvart och sen släpper du det och bestämmer att det får jag tänka på igen imorgon istället, säg en kvart då också eller den tid du bestämmer. Inte för länge dock. Vi kan inte ändra något bakåt, bara lära av det och det kanske inte ens är något fel du gjort, utan annat.

    Tycker du är stark och gör kloka val. 

    Det är inte konstigt att du inte känner varken glädje eller lycka när du är stressad och orolig. Det tar mycket kraft och ork. Tänk inte på det utan tänk på det som är bra. Tex du har ett jobb, du tränar, du har ett hem, du har mat, du är en bra människa osv.

    Du behöver nog också slappna av, låter bra att du kan må bra en stund framför datorn trots allt. Det är viktigt att du gör sånt du mår bra av!

    Ifall du behöver bli sjukskriven, säg deltid. Då får du inte ta det som ett nederlag. Men jag vet vad du menar (har varit där själv). Men om du behöver det så måste du tillåta dig att vila för att komma tillbaka sen med krafter. Det är inte ditt fel på något sätt.

    Det låter ju inte bra att du börjat få minnesförluster, förstår att detta oroar dig mycket. Sover du tillräckligt? Att du äter bra och sover bra är ju viktigt för din återhämtning. 

    När du är i sociala sammanhang så behöver inte du leda snacket, det kan du lämna över till andra och försöka glida med liksom. Känn ingen press men försök vara i nuet. Tryck inte ner dig själv med att tro att du inte är tillräcklig, frågar du hur är läget är det helt ok och räcker.

    Skriver du inga anteckningar under mötet? Eller gör någon annan det och skickar ut till alla. Vet ju inte hur du har det på jobbet men annars kanske du kan skriva lite stödord nästa gång. Har du några papper kvar om utbildningen, kanske kan du läsa om det när du orkar. Det är svårt att ta in ny info när man mår som du gör. 

    Bra du ska till läkaren och kolla över allt. 

    Vet du, jag tror ingen kan tycka att du inte är en härlig person, Du verkar så ordentlig, snäll och omtänksam! Du kommer må bra igen bara du tar hand om dig med din stress och oro. Sånt här tar tid och när det sitter i ens personlighet så är det en stor utmaning men med hjälp så kommer du att fixa det. Hjälp kan vara deltidssjukskrivning några månader och utgå från hur du fixar det. Snälla se det inte som ett nederlag. Det finns bara en du och du är viktig! 

    Du kan ju ändå alltid söka jobbet ändå, kanske är det bättre överlag, mindre stressigt mm. Vet inte om du har det stressigt på jobbet också, det är ju inte bra för någon. Idag vill väl alla ha stresståliga personer på jobben men det är rätt omänskligt, vi är inga robotar.

    Det är många människor som mått dåligt på sina jobb och sedan sökt nytt och då började de må mycket bättre med sin hälsa. 

    Skriv igen när du orkar om du vill! Lycka till hos läkaren och var rädd om dig!

    Bra tips. Bra att du påminde mig om "en kvart"-tekniken. Den hade jag glömt och den är faktiskt bra. 


    Det känns bara som ett nederlag att behöva sjukskriva mig igen. Men som du säger så får man väl göra det tillslut om det är det som behövs. Ibland vill jag ha utmaningar och ett jobb som är lite mer krävande. Men sen när jag mår sämre så vill jag bara dra mig tillbaka och inte prata med någon överhuvudtaget. Jag tror jag är kvar för att jag är bekväm på mitt jobb och inte känner att jag klarar av allt vad ett nytt jobb innebär. När jag mår dåligt klarar jag inte av krav. Känner mig faktiskt dålig som inte vågar söka nya utmaningar. Är rädd över vad de ska tro om mig och att jag inte orkar/klarar av nya utmanande arbetsuppgifter med höga krav. 


    Jag ska bli bättre på att skriva anteckningar. Har märkt att det hjälper mig hemma och på jobbet.


    Jag sover väldigt bra nu. Kanske lite för bra. Sover nästan 12 timmar på helgerna.


    Men periodvis vaknar jag kallsvettig om nätterna. 


    Ska försöka att inte dra mig undan sociala sammanhang även om det är det jag helst vill. Ska försöka vara i nuet och inte dra mig för att låta en annan person dra i samtalet. 


    Tack för att du peppar mig


    Mvh en som känt sig som en zombie hela dagen


     

  • Bollkillen

    Tack det gick bra hos läkaren.


    Helgen har varit piss. orkar inget, mycket ångest och tårar. allt är tillbaka.


    Jag orkar inte mer. tyvärr..

  • Bollkillen

    Kanske. Vi justerade väldigt lite i medicinerna. Men kanske att det påverkar.

    Jag är bara så besviken och ledsen över allt.
    Är helt slut och Orkar verkligen inte med detta mående. Jag ger mig, det känns som att det va det här det blev av mig.

    Jag har min psykolog som jag fikar med en gång varannan vecka.

    Tack snälla du.

  • Bollkillen

    Tack för era värmande ord.

    Synd att man inte tagit tillvara på tiden och livet. Har verkligen allt i mitt liv. Så tragiskt att man inte bara kunnat ta livet med en klackspark och varit glad. 10år av lidande, panikångest, oro och depression har fått en att börja tvivla. Kämpat med kurser, böcker , mediciner, psykologer. Och flera gånger försökt rycka upp mig och se positivt på saker. Haft ett hopp om att en dag kunna vända på skutan. Haft ett hopp om att kunna vara en glädjespridare. Haft ett hopp om att mörka stunder gör att man uppskattar ljuset mer.
    Haft ett hopp om att från botten finns bara en väg och det är uppåt.

Svar på tråden Ensam och utmattad GADD