Konsekvenser när abort nu blir förbjudet? USA

Ja, fast det står inget om skilsmässa i den amerikanska konstitutionen. Jag gissar att det inte gick att få på den tiden. Själv tycker jag att det ska gå att skilja sig (jag är själv skild...), men samtidigt är det nästan alltid bättre för barnen om de får växa upp lite, innan mamma börjar släpa hem diverse pojkvänner och "styvpappor". Dessutom kan det komma som en abrupt chock för den som INTE vill skiljas, att det kan gå så fort och lätt som det gör i Sverige. Sex månaders betänketid är ju INGET (och det gäller också bara tills yngsta barnet fyller 12, sedan är det ingen betänktetid alls). 

I Tyskland har de som vanligt mer genomtänkta lagar. Oavsett om det finns barn eller inte, så tar det ett år om båda är överens om skilsmässan, och tre år om bara en ena vill. Då har paret ett respektive tre år att hitta tillbaka till varandra - skilmässan blir inte ett ögonblicksbeslut i ren ilska över t.ex. en engångs-otrohet, eller något annat. Och det har också betydelse på det sättet, att mannen är skyldig att försörja kvinnan de tre åren, om hon inte skriver på för skilmässan, och hon får också bo kvar i huset även om det är hans. Det ger henne lite rådrum att skaffa utbildning, arbete och bostad. Som vi har är ju väldigt otryggt - en hemmfru kan åka ut på gatan utan varken inkomst eller bostad inom två-tre månader - så fort bodelningen är gjord. 
 Se ovan. En skilsmässa gynnar inte alltid kvinnan. Det kan även vara en trygghet för kvinnan, att mannen inte kan bara säga "jag skiljer mig", och sedan slänga ut henne på gatan utan pengar och bostad. Allt beror på omständigheterna. Det bästa vore väl om någon opartisk domstol skulle gå igenom alla omständigheterna, och döma så att det blir skäligt för båda. 

Exakt. Och därför kan varken skilsmässa eller abort vara lagliga rättigheter, som det beslutas om federalt för hela USA. Utan dessa saker måste folket i respektive delstat få besluta om, baserat på deras egna värderingar, religiösa tro, vilka grupper som invandrat till den delstaten o.s.v.. Man kan ju ha olika åsikter om dessa frågor om man är katolik, protestant, mormon, jude eller ateist t.ex.. Eller om man är vit, svart, hispanier, kines eller indian.

Det fattas något i din text, jag antar att du menar att hon vill ha barn, men han inte? Alltså, man behöver inte bo ihop under "separationsåren", utan det är till och med bättre att inte göra det (om man nu vill ha skilsmässa), för då är det större chans att domstolen tror på att paret verkligen inte levt som gifta under tiden, och alltså dömer till skilsmässa.

Så kvinnan i ditt exempel är fri att hitta en ny karl, flytta in hos honom och bli gravid. Dock kan hon inte gifta om sig förstås, förrän skilsmässan har gått igenom. Men detta har ju bara betydelse, om man behöver hjälp (konstgjord befruktning eller adoption) för att få barn. I de fallen krävs det att man är gift och DET skulle den ännu-äkta mannen kunna hindra, det stämmer.

Japp. Det är en naiv syn - och väldigt "svensk" - att det alltid skulle vara kvinnor som gynnas av att det går snabbt och lätt att skilja sig. 

Ja, faderskapet utreds i så fall med DNA-test, på samma sätt som i Sverige. (Och vid det laget är det nog få män som inte ger frun skilsmässa, så det torde vara ett icke-problem.)

Det handlar om att när man gifter sig, så åtar man sig ett ansvar för den andra parten. Och så måste det ju vara, om den ena lämnar sin bostad för att flytta hem  till den andre, slutar sitt arbete för att vara hemma med barn etc.. Alla beslut fattas med den premissen, att nu ska det vara vi två resten av livet: vi ska bo i det här huset och ha alla pengar tillsammans. Då är det inte vettigt, att den ena plötsligt - som en blixt från klar himmel - kan dra sig ur detta avtal.

...och som sagt: ingen tvingar folk att bo ihop under "die Trennungsjahre", alltså åren då de lever åtskilt. Man kan också inleda ett nytt förhållande, men naturligtvis inte ta hem den nya att bo tillsammans med maken eller frun. Det handlar om att den som väljer att ta ut skilsmässan, ska ha ett fortsatt ekonomiskt ansvar för den som blir lämnad, under en tidsrymd på upp till tre år (underhåll kan under vissa förhållanden fortsätta även efter att skilsmässan har gått igenom). Det tycker jag är rätt - det är en trygghet för främst kvinnan i de flesta fallen. 

Ett år om paret är överens. Tre om bara den ena skriver under skilsmässopapperen. 

Jaså? Låter lite lustigt, men när man tänker efter: om det ger en blivande mor en möjlighet att leva mer hälsosamt, äta bättre, inte behöva arbeta heltid och stressa så mycket... så är det ju positivt. 

Vilket egendomligt inlägg. 

1. Högsta domstolen har inte förbjudit abort, de har bara tagit bort den federala abortRÄTTIGHETEN, och hänvisat det beslutet till respektive delstat i stället. 

2. Att folket (mer än hälften) i EN delstat röstade för att behålla aborträttigheten i just den delstaten, innebär naturligtvis inte att Högsta Domstolen hade fel när de hänskjöt möjligheten att rösta om frågan till delstaten. Eller hur tänkte du då? Det var ju just det som var meningen med beslutet. Inte att abort skulle förbjudsas i alla delstater. 

 3. ...och att en majoritet i en viss delstat, vid en viss tidpunkt, röstar på ett visst sätt i en viss politisk fråga, är naturligtvis inte samma som att minoriteten "hade fel". I vissa delstater i USA tillämpas fortfarande dödsstraff också, för att det finns en majoritet av befolkningen i den delstaten som vill ha det. Men för den skull är det naturligtvis inte "rätt" i någon gudomlig mening, en gång för alla. Personligen tycker jag att både dödsstraff och abort är fel. Människor ska inte kunna bestämma att en annan människa ska dö. 

Nej, det är en oacceptabelt hög gräns. Jag mår illa när jag tänker på den hanteringen... Och man undrar ju hur personalen mår. :(