Topp fem flicknamn

Fast det vet du väl, att för att få sådana saftiga, täta och jämna gräsmattor som de har runt collegen i Cambridge, så måste man vattna och kultivera dem varje dag i 1000 år. Har man då bara funnits i 250 år eller så, så blir det svårt att ha en sådan gräsmatta! (Gräsmattan kan användas som metafor för mycket.) 

Men alltså - USA är ALLT. Från det högsta till det lägsta. Men när det gäller de namn som importerats från USA sedan sekelskiftet 1900, och med ett stort uppsving när filmen och sedan jazzen och sedermera rocken kom, så har det hela tiden varit namn i populärkulturen, och det har hela tiden varit ett visst strata i den europeiska befolkningen, som tyckt att populärkulturens gestalter är det finaste som finns, och som man önskar att ens barn ska bli som. 

Ett stort problem med det, var att man inte fattade att många av namnen var artistnamn eller smeknamn - att inte ens amerikaner heter (eller hette vid den tidpunkten) så på riktigt. Tänk alla pojkar som döptes till Gary och Cary t.ex., efter Gary Cooper och Cary Grant! De namnen var tagna (Gary Cooper som egentligen hette Frank Cooper använde aldrig Gary i privatlivet, Cary Grant däremot, som hette Archibald Leach från början, bytte både för- och efternamn på riktigt). 

...och sedan kom alla smeknamnen från popen och rocken. Tommy, Jimmy, Johnny... Och där är vi än idag - man märker ju i namntrådarna här, att vissa inte fattar att det rör sig om smeknamnsformer, och inte om riktiga förnamn. Bottennappet var alla svenska och andra europeiska föräldrar, som döpte sina söner till John-John efter JFK:s och Jackies son. (Och då inte för att de intresserade sig för amerikansk politik, utan för att det paret var stora stilikoner i hela världen.) De fattade inte att pojken hade fått smeknamnet John-John i media, för att han kallade sig själv det som liten, som många barn gör som har ett enstavigt namn (de dubblerar det)...

Överklassen, som en kontrast, döpte aldrig sina barn efter film- musik- eller sportstjärnor. De fortsatte att återanvända samma släktnamn som de använt i 500 år, med få nytillskott. Därför blev klasskillnaderna väldigt tydliga när det gäller namn på 1900-talet, för tidigare hette både hög och låg samma namn efter svenska kungar och drottningar, de bibliska gestalterna, och några få fornnordiska namn som klarat sig kvar efter kristnandet.  

Det är ju det som är så intressant, att innan 1800-talets mitt ungefär så var det överklassen som "importerade" namn, som sedan de lägre klasserna efterhärmade. Sedan skiftar det, och precis som du säger började de lägre klasserna få tillgång till utländsk kultur genom kiosklitteratur, amerikabrev från någon emigrerad släkting, och några årtionden senare från musiken. Numera är det snarare en markör på låg socioekonomisk status att ge sitt barn ett namn från populärkultur eller bara ett namn som inte är etablerat i Sverige (ofta namn från engelsktalande länder), och ännu "värre" om det dessutom inte ska uttalas på svenska (Djämes, Käjleb ...).

Tillhör inte nån särskild krets. Tack för tipset, ska kolla upp det. Nä kommer inte på nån speciellt bra film, kanske nån halvbra men inte mer än så. Känns som om de går på repeat men du har rätt, bör såklart åka dir innan jag kan uttala mig. 
hata usa skräpma? menar du att de exempel jag nämnde inte stämmer? 

Namnen på min topplista just nu:

Simone
Alina
Sasha
Kim
Annie