Det är inte lätt att vara ensamstående förälder och dra hela lasset själv. Och det kan vara svårt att se hur man själv beter sig som förälder. Om du tänker efter hur du beter dig är det förutsägbart och tydligt? Några exempel:
* Ställer du frågor till ditt barn, fast det inte är en fråga? Dvs: "Ska vi gå ut nu?" Ska vi äta mat nu? Ska vi ta på kläderna? "Ska vi gå hem nu?" etc. Många gånger blir det en otydlighet för barnet när sådana här typer av frågor ställs och barnet tror då att det finns en valmöjlighet fast i verkligheten är det inte ett val. Och barnet protesterar på sitt sätt och det blir samma sak i andra situationer också. "Kan jag lita på det du säger".
* Om barnet blir arg, frustrerad, slåss. Var tydlig och säg nej och och visa barnet vad man kan göra när man blir arg. Bekräfta känslan. jag ser att du blir arg, behöver du skrika. Var lugn och låt barnet få utlopp för sina känslor skrika är ok, inte slåss, bitas, slänga saker eller skada sig själv. Om barnet får "skrika" av sig brukar det oftast lugna ner sig. Det är jobbigt att skrika. Jobbigt för öronen använd öronproppar. När barnet börjar lugna ner sig, fråga lugnt, Är du klar med att skrika och vara arg? Vill du göra något roligt nu? Inte det, ok skrik en stund till jag väntar tills du är klar.
Det är viktigt att visa inte bara vad barnet INTE ska göra utan vad man ska göra/förväntas göra? Dvs säga till barnet "SLUTA"... sluta med vad.. springa, hoppa, springa etc? Gör det här i stället....
Var konsekvent men samtidigt försök få barnet delaktig i beslut. "Du är så bra på att bygga med lego, uppmärksamma goda beteenden. Du är så bra på att hoppa, jättebra att du gör det utomhus. Här inne går dina saker sönder.
Det var några av mina funderingar.
