HUR orkar man med en 3-åring? Jag går sönder...

Vår 3 (snart 4)-åring kan vara en prövning mellan varven. Han är nämligen hnb:are och även om en del blivit lättare är humöret inte att leka med. Det som hjälper är vanor, tydliga gränser och inga överraskningar. Dvs det som sker varje dag ser ungefär lika ut. Det som ska göras det ska göras. Vi kompomissar inte bort tandborstning tex. Vi är tydliga med vad som ska ske under dagen ( i den mån vi vet förstås) och ändrar inte. Är det han som ska med på affären är det han. Och låter honom vara delaktig i beslut som han kan fatta. Vill ha ha de röda eller dinosaurieskorna? Ska köttbullen ligga just där på tallriken? Och undviker ska-frågor som egentligen är måsten. Där är jag bättre än maken, han jobbar på det. Ibland vid utbrott får han helt enkelt vara ifred. Det är lugnast för alla- även för honom själv.