HUR orkar man med en 3-åring? Jag går sönder...

Det är inte lätt. Men för att ge lite styrka så är min erfarenhet att man vinner sjukt mycket i längden om man är konsekvent och lugnt förklarar och säger nej varje gång han slår/biter/går upp/hittar på jävelskap. Vid 4 år brukar de flesta barn då kunna bete sig väl och veta var gränserna går. Låter man dem göra som de vill så gör man sig själv en björntjänst. 

Yngsta är 2,5 år här och det är en pärs och en strid varje dag. Det var det även med syskonet som är äldre. 

Men jag tänker att det är detta föräldraskapet verkligen handlar om. Att visa vägen och att visa var gränserna går. Barnets jobb är att prova sig fram och testa gränserna. Så håller det på? 

Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och hur jag fungerar genom barnen de senaste åren. Mycket större lärdom än jag fått alla år innan dem. 

Håll ut! Det blir bättre, sen blir det värre igen vid lilla tonåren och sen bättre och sen kanske värre i tonåren?