Hur mycket koll har ni på era barn och hur?

Det man kan göra. Det vill säga se till att ha en bra, öppen relation. Låta dem pröva sina vingar samtidigt som man försäkrar dem om att det finns en trygg hamn att falla tillbaka på om det behövs. Ha fortgående samtal med dem om livets val och dess konsekvenser. Ge dem en uppsträckning om de gör saker som kan bli farliga för andra, som till exempel att tutta eld på en skog eller något.

Man kan inte styra, tvinga, tjata, gräla. Det leder bara till att barnen smusslar, ljuger och gömmer. 

Vi har hitta iphone installerat, vilket vår tonåring vet om. Det är för hans säkerhet och för vår. Om han är någonstans och ringer och säger att han är på väg hem så vill jag ha möjligheten att se så att han är ärlig.
Observera "ha möjligheten".
Numera kollar jag ytterst sällan (1g mån kanske) pga vi har haft en väldigt lång period av tillit och ärlighet. Han har hållt tider, han har hört av sig som vi kommit överens och det finns ingen anledning. Sitter jag uppkrupen i soffhörnet med en kopp te och klockan är 2055 så vet jag att han snart dyker upp (han ska vara hemma 21 på vardagar). 
Dessutom har jag inte iphone själv utan hans pappa måste vara hemma eller så måste jag ta fram familjens iPad så det tar emot. Men som sagt, han vet om att vi har appen och han kan ju även se var hans pappa är så.

Men mer tillgång än så har vi inte. Hans mobil är hans. Jag har inte hans kod. Möjligt då att pappan kan låsa/låsa upp eftersom sonen har ett barnkonto kopplat till pappans apple-ID? Jag vet inte riktigt hur det funkar för jag har som sagt inte iPhone. Men sonen kan tex inte ladda ner appar själv utan det går via pappan/min man.

Sen har vi haft som rutin att när det laddas ner appar så skaffar vi dem också så att vi ska veta hur de funkar, vilka möjligheter till kontakt mm som finns. Man kan ju tycka att ett vanligt ordspel är just ett ordspel men ofta finns det chattar och sånt där andra kan lura till sig kontakt.

Jag tror att du får lita på ditt barn och bara säkerställa att ni har en dialog, att det är bättre att man är ärlig och att du blir arg än att hålla inne på saker. Det kan vara fascinerande med eld men man måste förstå vilken skada det kan ställa till. Jag har försökt tala om för min son att jag kan bli skitarg men det viktigaste är att du kommer hem. Prata kan vi göra senare. Och även då han hamnat i jobbiga situationer pga hakat på andra och inte vågat vara den som fegar ur eller backar så har vi kunnat prata om det också. 

Vi har också hitta iphone installerat på pojkens telefon, vilket han också vet om. Har nån gång kollat, men mest används den för att lokalisera honom i skidbacken.

Försöker avdramatisera de saker vi kan. T ex har han tänt mycket ljus och eldar som liten, inget han ansett vara spännnade efter det. Han har smakat alkohol (ej druckit, innan FL går bananas), han kommer få provköra bil snart bara för att prova. Och pratar om riskerna som finns.

Mina två äldsta har samma polare dag ut och dag in.
Flesta ggr är alla barnen här hos oss och hänger, käkar, spelar spel etc. 
Min yngsta har sitt med. Fast inte lika mkt hon går i lågstadiet. Hon har vänner på gården.

Vi har sagt här hemma inte hålla på bli kompis med nån på nätet. Kul att ni har sociala medier. Men fan inte "ha nya vänner" igonera. Ha det ni har istället.
Jag måste lita på den situationen att dom lyssnar.

Min dotter har ett  Hon har ngt med brorsan de delar samma konto. De lägger upp dans, musik och sång.

Men förstår dig som förälder man blir nojjig. Man vill ha mer koll.

Jag är väldigt noga med vilka barnen hänger med. Brukar nämna nångång prata inte med okända, hjälp inte vuxna med hitta deras katt, hund, eller ha dylikt med hjälp mig hitta mitt barn, låt inte er lockas av frestelse av godis eller så av ngn okänd. Etc. 

Jag vet var han är och vilka han är med. Är rätt säker på att de inte gör nåt annat än spela basket. Det busigaste dessa tonåringar gjort är att busknacka.

Det bästa man kan göra är att prata med sina barn, hålla en nära och förtrolig relation. Ungarna är ofta hos oss så jag känner de flesta av deras kompisar och har genom åren samlat på mig telefonnummer till både barn och föräldrar. Så på det sättet har jag ju bra koll på vilka de umgås med.

Någonstans måste man ju också till viss del våga släppa taget och lita på sina barn. För mycket kontroll tror jag kan slå över åt andra hållet.

Våra barn är 15, snart 13 och 10 år.

Nu har jag inga tonåringar själv (än) men jobbar på behandlingshem för unga flickor 12-18 och varit med om en hel del. Mobbing mellan ungdomarna på sociala medier, surfar/chattar hela nätterna, nakenbilder som skickas och betydligt äldre (20-25)  män som vill och har träffat 12åriga flickor för att ligga med. Enligt mig är telefonen det största bekymret och mitt barn kommer få vänta LÄNGE till innan det är aktuellt och då med hårt villkorad användning. 

Däremot får han gärna träffa kompisar ute (och inne), vilket han också gör. Vi vet alltid vart han är, vad han gör, och med vem. vilket vi kommer fortsätta ha koll på när han kommer upp i högre ålder. Idag har han en klocka som han ringer ifrån till kontakter som vi bara kan lägga in, vi ser vart han är och får meddelande om han går utanför ?säkra zonen?. 

Ett litet tillägg jag kom på, jag håller koll på dotterns menstruationscykel. Detta är lätt då det är jag som tömmer sopkorgarna i badrummet. Detta har jag sett i andra trådar att det ansetts integritetskränkande vilket jag inte förstår alls. Man har ju läst om många unga som upptäckt sin graviditet sent och jag ser det som en del av mitt föräldraansvar att hålla koll. Eftersom en sent upptäckt graviditet får så långtgående konsekvenser för en ungdom.

Håller med, 

Håller med

Det låtter ju lite... sjukt.... 

Om det går en månad utan blod i sopkorgen, ska du konfrontera dottern med frågan om hon är gravid? eller ska du lägga ett graviditetstest anonymt på toalettlocket åt henne?

Pratar med henne naturligtvis, allt handlar ju om att ha en nära och förtrolig dialog med sin tonåring. Jag tycker det är mer sjukt med 15-16-åringar som föder barn. Barn ska inte föda barn.

Vi har hitta iphone på barnens mobiler så vi vet var de är, inga konstigheter. Det gör ju också att jag ser om de är på väg hem osv. 

Sen har vi regel om att man bara får ha vänner på sociala medier som man träffat ansikte mot ansikte. Så ibland har vi satt oss tillsammans och gått igenom deras vänlista och så har de fått radera ev okända. 

Hoppas min dotter pratar med mig när hon får mens ändå utan att måste ha koll på cykeln, vi pratar om det mesta sedan hon började prata, sedan är det väl bra att veta när man har mens osv just för att det kan vara lättare att förstå deras mående. Tex pms mycket lättare när ens nära vet att det är ungefär 2 dagar (i mitt fall) som jag mår mentalt as.
Dottern kanske sätter in något p-medel då kan ju mensen utebli, ja även graviditet. 
Pratar ni bara om detta om mensen uteblir? Eller missförstår jag kanske. Skydda sig mot grav, sjukdomar osv. 

Har 3 barn, ja två är mer ungdomar. Har bra koll på det jag behöver vad gäller sönerna. Ingen övervakningsfunktion, inte heller via Snap som man ju kan ha. 
Man kan inte veta i detalj prick allt de gör ute, men de är oftast hemma på kvällarna iaf vid datorn. Eller på träningar. 
De har alltid hållit tider vi kommit överens om, ringer om de blir försenade t ex. 
Yngre dottern spelar en del med sina vänner men även människor världen runt. Blandade känslor om det minst sagt. Men vi pratar mycket om nätet, sociala medier och problemen med dessa. Värsta bästa Nätet är en bra bok som hon läser i ganska ofta.
Öppen dialog, frihet under mycket ansvar. Konsekvenser kan komma ifråga. 

Måste inte veta exakt vad de gör när de är ute, säger de att nu ska vi ut och cykla så verkar de göra just det och inte vandalisera en skola. Jag vill veta vilka de umgås med. Var de tänker uppehålla sig. Laddad mobil. 
Känner föräldrarna till de flesta av mina barns vänner. En trygghet i ett småsamhälle. 

Det är inte telefonerna som har gjort att de här flickorna har problem och det är inte genom att hindra ditt barn från ett normalt socialt liv du skyddar honom från sånt. 

Våra barn får telefon med simkort när de fyller nio. Utan telefonen hade flera av deras vänskapsrelationer förmodligen ebbat ut och de hade blivit ganska ensamma. Barn måste kunna ringa sina kompisar. 

Som flera andra i tråden tror jag mer på öppen dialog än förbud och kontroll. Vi pratar mycket om vad barnen ska se upp för. Att de ska gå ur chatten om någon frågar var de bor eller vad de heter tex. (Barn vet generellt att man inte frågar sånt. Bara att någon ställer såna frågor visar att de har något fuffens för sig.) De får inte lägga upp bilder av sig själva öht och de förstår varför. 

Vår äldsta är 11. Vi har koll på var hon är och med vem. Går hon någon annanstans än avtalat ringer hon och berättar det. Vi kollar inte telefonen, men kan göra det om vi blir misstänksamma.