Stress och utmattningsyndrom? Krys psykolog svarar på din frågor

Oavsett om du börjar bli utmattad eller ej så tycker jag definitivt att det är dags att se till att få in återhämtning - då blir det bättre för både dig och barnen och de andra viktiga vuxna runt er. Att små barn vill vara nära sin mamma är ju som det ska vara, det är ju en sund instinkt, men det är ju viktigt att de får en tight anknytning även till någon annan vuxen, både för att du ska kunna återhämta dig och för barnets egen trygghet. Om du inte delar föräldraskapet med någon eller har någon annan vuxen i närheten som du är nära kan det vara nödvändigt att försöka prioritera att exempelvis försöka hitta en annan mamma i samma situation, så ni kan stötta varandra. Många har dock en medförälder eller närstående till barnen nära, och då är det ju viktigt att se över hur ni delar ansvaret för barnen. Skriv upp och planera in tid för återhämtning, både som sagt för din skull, men också för att barnet ska bli tryggt med medföräldern eller den närstående också. Om du alltid är där så blir det ju alltid dig de går till. Börja med att vara borta lite kortare stunder och bygg upp det så det inte blir så tufft för din yngsta, och framför allt - testa att dela på nätterna tills du återhämtat dig. Viktigt då att sova i ett annat rum, och med öronproppar, annars blir det ju inte någon vila . 

Vänta inte tills utmattningen är ett faktum! Om man kört fel så är det bättre att vända med en gång, man måste inte vänta till det tar stopp i "väggen". Tyvärr blir vi dåliga på att ställa om och bromsa när vi blir överbelastade, och då kan vi behöva hjälp med att bromsa. Hjälp honom genom att ställa krav på att ni ska få till återhämtning för honom, ibland behöver man säga till på skarpen om någon är inne i en stresspiral, för deras egen och de närståendes skull. 

Du beskriver så väl hur det blir när vi börjar tappa kontrollen över stress i vardagen och inte längre känner att vi lever hållbart eller får till återhämtning med kvalitet - det kan kännas som vi kör väldigt fort på en isig väg, och vi bara väntar på att åka i diket. Livet snurrar på och vi tappar kontakten och orken med det som är allra viktigast för oss - våra barn och vår hälsa. Ett bra sätt att få steg för steg-stöd i att bromsa in och ställa om till ett hållbart livsmönster tycker jag är att jobba med stressbehandling, exempelvis vårt stressprogram på KRY. Det är en IKBT-behandling där man under 8 veckor steg för steg får guidning av en legitimerad psykolog att ställa om sitt liv, och är ofta precis det man behöver när man inte själv ser hur man ska börja. Alla vårdcentraler har liknande program, men jag är ju såklart extra stolt över vårt . När man behöver finnas till för barn som har behov av extra stöd kan man dessutom behöva se till att de får en egen stödkontakt eller behandlingskontakt som kan bära en del av det som behöver göras, men ofta behöver man ju som förälder vara där. Och då behöver andra delar i livet minskas ner på, även om man såklart vill försöka räcka till för allt och alla. Jag hoppas ni får bra hjälp och att det ska vända för din tonåring. 

Det här är ju svårt att svara på generellt, men jag ger lite perspektiv från psykologens håll hur man tänker kring det här med sjukskrivning, men när det gäller frågor om medicinering så är det ju läkarnas område.

Jag skriver ner några saker jag tänker kan vara argument för att man inte ska vara sjukskriven någon längre tid, men det är ju så olika från fall till fall:

För utmattning behövs ofta en initial vila för att börja återhämta sig, men sedan behöver ju livet ställas om för att man ska kunna fortsätta återhämta sig. Det är sällan man kan vila sig ifrån en utmattning helt och hållet, utan man riskerar att hamna i depression och ångestproblematik om man är sjukskriven en längre tid. Man återhämtar sig bättre med att gradvis möta livets krav igen och ställa om, så man gör plats för hela livet när man trappar upp och gradvis bygger upp sin styrka igen. 

För en del så hamnar man i en sjukskrivning som inte hjälper, man återhämtar sig inte för man vet att man har "allt" framför sig när man ska tillbaka till jobbet. Då har man en konstant stress som gör att man kan fastna i en lång sjukskrivning utan att känna att man kan vila. Att gå tillbaka till jobbet innebär ju att man tvingas ställa om livet som helhet, exempelvis ställa krav och sätta gränser för jobb, partners och barns krav. Om man är sjukskriven så kan man upprätthålla en ojämlik situation hemma eller överbelastning från släkt som behöver mycket hjälp. Som sjukskriven - särskilt kvinna - kan det bli så att man blir obetald heltidsarbetare i hemmet i stället och får göra allt där "när man ändå är hemma". Att då gå till jobbet deltid, och vila en stund efter, för att sedan på kvällen ha lika mycket tid till familjens liv som innan blir ofta en tydlig och bra gräns för att hamna i hemmafällan. 

Om man är utmattad för man har en skadlig arbetsmiljö så behöver man ju göra förändringar i jobbet eller byta jobb. Att bli sjukskriven kan vara ett kortare stöd i att ta tag i detta, men en dålig arbetsmiljö ska ju inte individen betala med att behöva vara sjukskriven. Då gör man ju arbetsplatsens problem till personalens problem. Har man blivit utbränd på jobbet tycker jag man ska försöka ställa krav på sin arbetsgivare att de gör en rehabiliteringsplan och sänker kraven till man är återhämtad, eller tar hjälp för att söka sig till en annan arbetsgivare som tar hand om sin personal. Även här kan man få stöd från rehabkoordinatorn på sin vårdcentral, om man är sjukskriven, eller från skyddsombud och facket om man är medlem där.

Alltså frågan var vad ska patienten göra om den inte orkar göra som läkaren vill?

Jag svarar lite i avvaktan på psykologens svar:

Går det inte så går det ju inte. Vad innebär läkarens idé, innebär åtgärden att sjukskrivningen är tänkt att upphöra eller? I så fall har man väl rätt till en second opinion (tror jag) men om även den läkaren säger samma sak så begriper inte jag heller vad som sker och är nyfiken på svaret jag med.

Har ni någon statistik på skillnaden mellan könen med chansen att få bli sjukskriven för utmattning?

Har ni statistik på skillnaden på hur lång en eventuell sjukskrivning blir baserat på kön?

Har ni statistik över dessa skillnader även baserat på etnicitet och sexuell läggning?

Min fördom är att vita, heterosexuella män har det svårare vad gäller detta. Svårare att bli sjukskrivna och eventuell sjukskrivning blir kortare. Men utan statistik är det bara en fördom. Skulle vara intressant att se om den stämmer. 

Tack för klargörande, då förstår jag vad det var du ville ha svar på - vad man som patient kan göra om man inte orkar delta i den rehabplanering som läkaren gjort upp. 

Frågor kring de delar av rehabprocessen som handlar om sjukintyg och sjukpenning ligger ju utanför mitt område, jag jobbar ju med innehållet i rehab, alltså vad man ska göra för att återhämta sig och sätta en hållbar livsstil framåt. Psykologer har ju inte rätt att skriva sjukintyg för ansökan om sjukpenning. I frågor om sjukintyg hänvisar jag patienter till rehabkoordinatorn på vårdcentralen eller kliniken där man är patient - de har all kunskap om rättigheter och skyldigheter i rehabprocessen. De får fortlöpande utbildning i försäkringsmedicin och samverkar med försäkringskassan. Rehabkoordinatorer har dessutom god kunskap om samhällets andra stödinsatser som Arbetsförmedlingen och socialtjänstens stödinsatser för de som står långt från att kunna gå tillbaka till arbete. Om man är sjukskriven och det inte är uppenbart att det är tidsbegränsat, som när man gipsat en arm, så ska rehabkoordinatorn har kontaktat patienten för att göra upp en planering, som jag förstått det. 

Nu kliar det ju i mina forskarfingrar, men det här ligger ju utanför mitt område. Jag har ju läst och tänkt en hel del om detta, men jag är ju inte expert på detta område, utan min expertis är ju inom behandling. Så jag rekommenderar dig att titta på länkarna som jag klipper in nedan där FK publicerar sin statistik över sjukskrivning och den rapport de skrivit om sjukskrivning för psykisk ohälsa. 

Skriver några rader om det du tar upp - om det är svårare för vita, heterosexuella män att bli sjukskrivna för utmattning. Utmattning handlar ju om bristande återhämtning, och där kvinnor med små barn och familj, och i yrken som inte kräver hög utbildning (d v s har liten möjlighet till flexibilitet), kraftigt överrepresenterade när det gäller sjukskrivning för utmattning. Kvinnor med hög utbildning i "låsta" yrken med lite flexibilitet, som läkare och psykologer, där ser man igen en högre nivå av sjukskrivning. Om skillnaden mellan könen beror på en bias mot män som gör att de blir mindre ofta, och kortare sjukskrivna, som du skriver, eller om det beror på att kvinnor blir oftare utmattade, det finns det bra resonemang om i rapporten. Kvinnor med barn och familj har på gruppnivå en högre stressbelastning på fritiden än män i samma situation, vilket man tänker är orsaken till bristande återhämtning. 

FK drar ju inte statistik på våra preferenser när det gäller vem vi vill ligga med, och det tycker i alla fall jag är lite gött att FK inte har om oss i sina register . Det ska man nog ha forskningsetiskt godkännande för att studera, då med en tydlig frågeställning som motiverar att man intervjuar sjukskrivna om detta. Men om man gör matten utifrån de stora stressorer man sett i forskningen på gruppnivå, kan man tänka att män som lever med en man blir något mer stressbelastade då de kanske är mer jämställda vad gäller ansvar för hemlivet och då får göra mer på fritiden, men vad gäller den andra stora stressdrivande faktorn - att ha ansvar för småbarn - så är det ju så att homosexuella män i lägre  utsträckning lever med barn. Så här blir det nog inte meningsfullt att dra statistik på gruppnivå, det skulle nog bli svårt att få power i de analyserna till följd av för små grupper för analys i Sverige, så här skulle man nog gå in med att göra kvalitativa studier med intervjumetod som huvudmetod, såklart med statistiken i botten. 

Vad gäller etnicitet vet jag att det tidigare, innan man reformerade sjukförsäkringen, funnits en överrepresentation i vissa områden att etniskt svenska män i glesbygd är mer sjukskrivna än rikssnittet, där det var kopplat till arbetslöshetssiffror i traditionellt manliga arbeten. Jag har inte aktuell kunskap när det gäller annan forskning kring etnicitet och sjukskrivning, och får hänvisa dig till FK's rapporter där. Om man tänker på sjukskrivning och inte sjukintyg så kommer ju frågan med SGI in, som ju kräver att man varit etablerad på arbetsmarknaden,  och jag misstänker att att det skulle bli skevt i statistiken här med om man studerar sjukpenning och etnicitet när det gäller personer som kommer hit som vuxna. 

Stora frågor, och jag är tyvärr fel person att svara på detta då jag inte är epidemiolog eller jobbar med försäkringsmedicin, men hoppas du får lite mer att gå på genom att starta med länkarna nedan: 

www.forsakringskassan.se/statistik/sjuk/sjukpenning-rehabiliteringspenning/hur-manga-ar-sjukskrivna

Och här är länken till FKs rapport om detta som du just frågar om:

www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/e12b777c-e98a-488d-998f-501e621f4714/socialforsakringsrapport-2020-8.pdf&CVID=

Hej,

Jag svarar jag med.

Riksrevisionen har gjort en granskning där rapporten heter ?Jämställd sjukfrånvaro - bedöms män och kvinnor likvärdigt i sjukskrivningsprocessen?? Man har studerat 60 tusen patienter. Du finner rapporten här: 

https://www.riksrevisionen.se/rapporter/granskningsrapporter/2019/jamstalld-sjukfranvaro---bedoms-man-och-kvinnor-likvardigt-i-sjukskrivningsprocessen.html

Jag citerar: