fultextad användarhandbok skrev 2024-11-03 14:57:11 följande:
Tack! Jag hoppas att du aldrig behöver föreställa dig hur det känns heller. Förr var framtiden alltid långt borta. Nu är väl framtiden här och det går inte längre att skjuta upp allt vad den fört med sig. Jag har som levt i stundens fascination, men aldrig åstadkommit något. Sådana här händelser gör att man inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till det. Förändrad känsel i fötterna, de har känts kalla fast de inte varit det, ibland inte känt om jag blivit blöt om dem ute. Förändrad känsel i delar av benen, tyg har gjort ont ibland, men åtsittande kläder har aldrig varit min grej riktigt ändå. Kraftig svaghet och hjärndimma har funnits med. Haft svårt att gå några sträckor att tala om. Men en del symtom har blivit bättre!
Det hoppas jag med och det är verkligen hemskt att du har drabbats! Jag förstår hur du menar med att framtiden som var långt bort nu är här. Nu vet jag inte allt om dig (såklart, för det hade varit väldigt läskigt) men jag är säker på att du har åstadkommit mycket, men att din blick är lite grumlig när du ser på dig själv och dina egna handlingar. Det är nästan som att du ser det stora i andra, men det lilla i dig själv. Skönt att du fick segla till Island innan hälsan försämrades! Det var en häftig resa att följa till och med så här på avstånd. Att inte veta hur man ska förhålla sig är nog väldigt vanligt i din situation och jag funderar på om det finns några stödgrupper för människor som går igenom samma sak? Oj! Det låter verkligen som obehagliga och oförutsägbara symtom. Sin egen kropp och dess upplevelser brukar man ju kunna lita på. Kan tänka mig att det känns både sorgligt och skrämmande på samma gång! Fint att det finns en liten ljusglimt på så vis att vissa symptom har blivit bättre!