Här samlas alla nattugglor!

Klurig fråga! Jag tycker nästan att min personlighet har vänts in och ut under livets gång och att den på så vis har genomgått så stora förändringar som du beskriver. Några sådana förändringar är till exempel att jag förr (under uppväxten) trodde på ödet, men nu tror jag på de egna handlingarnas kraft. Jag såg upp till personer som jag verkligen inte ser upp till nu och inte ens kan förstå anledning till varför man skulle se upp till. När jag var yngre tyckte jag ofta att andra människor tog energi, men nu känner jag tvärtom. Det är några exempel på när jag ömsat skinn, fast det kanske egentligen bara är normal utveckling och mognad? 🐍

Så trist att höra! Men skönt att du hann lägga dig ner i alla fall, även om jag önskar att du skulle slippa de där anfallen helt och hållet 🥺 Ja, det kanske kan vara bra att fundera på medicinering, så du inte råkar illa ut under ett av dina anfall!

Kul att se dig här i tråden och skönt att du mådde bra där mitt i natten! Hoppas inte det blir en vana som blir till en ovana, att du börjar vakna oftare och oftare menar jag. Svårt att säga vad det beror på, men jag brukar ofta vakna mitt i nätterna om jag är uppspelt av någon anledning. Det kan vara både positivt och negativt 😊

Vad bra ändå att du får förkänningar innan det händer! Fast det kanske du inte alltid får och förkänningar kan säkert vara nog så obehagliga. Hoppas det går bra hos neurologen och att du får svar på alla viktiga frågor! Hmm ja, det känns som det skulle påverka ditt liv väldigt negativt att inte kunna ha båt, så det borde ge dig vind i seglen att prova medicinen. Men jag är faktiskt onormal på samma sätt. Vitaminer kan jag vräka i mig flera nävar i taget, men är det mediciner blir jag genast misstänksam. Misstänker att det ligger något kontrollbehov bakom. En så liten sak som att gå till tandläkaren kan bli stor. Jag är väldigt noga med mina tänder och har aldrig haft hål. Idag slipade tandläkaren på en tand, eftersom den var vass, och jag tyckte inte alls om det. Om någon ska röra mina tänder måste de få noggranna instruktioner om hur det ska gå till 😅

Jag ser att det är många spännande inlägg här i tråden som jag inte har hunnit svara på! Först var jag sjuk och sedan var jag eftersjuk och nu har jag snart uppnått min fulla potential igen, så svar är på G även om det går långsamt 🐌

Nu är jag nästan helt frisk! Förstår verkligen att de är både kusliga och hemska. Att man har så lite tid på sig när det väl händer och att det kan komma över en från ingenstans. Det låter verkligen obehagligt. Intressant beskrivning av hur det går till och trots att jag försöker så kan jag inte föreställa mig hur det känns. Det närmaste jag kan komma är nog känslan precis innan man svimmar. Jag har gjort det två gånger och vaknat efter några sekunder igen, kanske av smällen efter att jag har slagit i golvet. Båda gångerna fick jag någon form av förkänning. Första gången förstod jag inte alls vad det handlade om och andra gången hann jag tänka att jag var tvungen att lägga mig ner innan jag svimmade. Sedan ramlade jag rakt ut genom dörren och svimmade 😵?💫 Så på så vis kan jag förstå känslan av att man tappar kontrollen över kroppen och det måste verkligen vara hemskt. Du får fortsätta att fundera på hur du vill göra med medicin eller ej!

Ja, tand och handhygien går kanske hand i hand eller tand i tand? Bra att du är noga! Egentligen har jag inte tandläkarskräck alls, för de brukar vara snälla, men jag tycker inte om att de INTE berättar vad de gör innan de gör det. Om jag skulle ha slipat till min tand så skulle jag ha kommit med en mycket detaljerad skiss och beskrivning av hur det skulle gå till. Jag tvivlar på att någon tandläkare vid sina sunda vätskor skulle ha tagit sig an den uppgiften. En millimeter för lite eller för mycket tand, är skillnaden mellan himmel och helvete. Jag tror inte alls att du snokar, men det hade varit lite spännande om du var en hemlig agent som samlade information om medlemmarna här på Familjeliv 🥹

Ja, det är läskigt när man blir medvetslös så plötsligt! Det finns risk att rädslan för att det ska hända påverkar livet i det stora hela på så vis att man känner att man alltid måste vara beredd på ett anfall, men nu gissar jag bara. Nej, jag skadade mig inte i fallet, men svimmade invirad i ett badlakan och råkade visa snippan för min mamma 😅 Jag hade hellre slagit mig lite lagom hårt och ja, jag struntar i att hon redan sett den hundratals gånger när jag var babis. Det är inte samma sak 🙈 Men det är länge sedan nu, så jag har oftast förträngt det och det har förhoppningsvis mamma också 🙃 Du får fundera på hur du ska göra och lycka till med det andra, oavsett vad det är!

Jag förstår precis! Hos tandläkaren vill jag veta exakt vad som pågår, men om jag ska ta blodprov då är jag mer som du. Jag vill bara att de gör det de ska, utan att prata så mycket om det. Tyvärr har jag fina och stickvänliga blodådror i mina armveck, vilket de förtjust påpekat varje gång jag tagit ett blodprov. Vilka fina ååådror du har och vilken stor mun du har? Sorry, det där på slutet var visst hämtat från Rödluvan! En språklig agent låter inte så skrämmande, men spännande 😎 Hur går det med din tråd om budskap, förresten? Jag har inte sett till den på ett tag 🤔

Intressant att du har upplevt samma utveckling! Ja, det finns säkert fördelar och nackdelar med båda, men jag är ändå glad att just de där egenskaperna har ändrats. Jag älskar att kunna prata med människor och ha fullt fokus på vad de säger och verkligen vara intresserad på riktigt. Det känns som att människor känner av att intresset är äkta och då blir det lättare att träffa nya vänner. Jag hade ju det som projekt för ungefär två år sedan och wow vilka trevliga och intressanta personer jag har lärt känna 🤩

Jag förstår känslan, för jag kan känna likadant när jag har kastat mig ut och dragit igång ett nytt projekt. Samtidigt är tristessen min värsta fiende. Jag klarar inte av monotoni och det driver mig till att testa nya saker. Så jag är nog rastlös, precis som du.

Att skylla på ödet är ett sätt att förskjuta skulden för det som hänt på något annat, men då skjuter man samtidigt över upplevelsen av att ha makt över sitt eget liv. Det är en svår balansgång det där.

Hej och välkommen till tråden!

Bra att du funderar över hur du knyter an till andra människor! Det kan vara intressant att reflektera över på så vis att man förstår sig själv och sina egna reaktioner bättre.

Att känna tvivel och självtvivel när man dejtar är nog väldigt vanligt! Det blir så viktigt att göra ett gott intryck och det leder till att självkritiken ökar. Man försöker se sig själv med andras ögon och det är inte möjligt. Mitt tips till dig är att försöka skilja på vem du är och vad andra (eventuellt) tycker om dig. Även om det nu skulle vara så att han inte tycker att du är attraktiv, så blir du inte oattraktiv för det.

Hoppas du känner dig pyttelite mindre ensam 🖤

Varsågod! Ofta har man helt orimliga krav på sig själv, särskilt när det kommer till dejting. Då vill man visa sig från sin bästa sida och det blir plötsligt väldigt viktigt vad någon annan tycker. Hoppas att du har hört från honom igen och att den kontakten var positiv! Den där första dejtingfasen kan vara ryslig både på ett bra och dåligt sätt ☺️ 

Tack så mycket! Det var snällt sagt och vill man prata med mig så hittar man mig lättast i den här tråden mitt i natten 👻

Håller tummarna för att du sover bättre nu! ❤️