Inlägg från: Eurydike |Visa alla inlägg
  • Eurydike

    Här samlas alla nattugglor!

    fultextad användarhandbok skrev 2024-01-07 20:08:23 följande:

    Nu har jag latat mig tillräckligt, i morgon far jag med tidiga vindar som verkar komma från sydväst. Så jag lämnar er ett tag igen, men det var riktigt fint att skriva några rader med er. Ta hand om er, och all lycka till er, så ses vi igen!


    Du behövde nog lata dig lite efter den där strapatsen, men vad skönt att du känner dig redo att fortsätta resan 😊 Det var riktigt fint att du kikade in och sade hej (och mycket mer än så) och vi ser fram emot att höra från dig igen. Akta dig för sirener, grådvärgar, bovar och banditer, alltför hårt väder och andra hemskheter som du kan stöta på på din färd. Glöm inte livlinan och sälj inte din vän båten för billigt i Bergen! Ta hand om dig också och på återseende, kära Fultextad! 🌊
  • Eurydike
    FredrikLiksom skrev 2024-01-12 23:21:15 följande:

    Jag rör mig snabbt. Målinriktat men med ögon i nacken och periferin bevakad. Insikten dimper ned som en uppenbarelse. Varför rör jag mig alltid som att jag är sen? Som att livet hänger på det? Jag inser att jag har höga axlar och bålen spänd.

    Det är som att tankarna får luften att gå ur mig. Kroppen drar ihop sig och jag stannar upp. Jag översköljs av trötthet och faller nästan ihop. Hade gråten varit min följeslagare så är det precis nu den hade kommit. Jag är såå trött. 


    Jag får tillbaka fattningen och bygger tempo igen. Ljudboken avancerar framåt i örat. Jag inser att jag inte hört något som sagts på de 10 minuter jag vandrat. Det är alltid så när jag går hem från jobbet. Hjärnan är på högvarv och jag kan sällan ta in berättelsen jag har i örat.


    Fin text, även om den speglar ett jobbigt sinnestillstånd!

    Jag tror att många kan känna igen sig i det där. Att man stressar i onödan eller att man planerar livet så oturligt att det är nödvändigt att stressa. Jag stressar för att jag alltid är sen och är en sådan där som lyckas sticka in tåspetsen eller väskan i dörren sekunden innan den stängs.

    Men i ditt fall verkar det mer vara en onödig, inre stress. Det låter inte särskilt hälsosam, tyvärr, så fundera på vad du kan göra för att minska den. Kan du påverka dina arbetsuppgifter eller jobba med din inställning så att stressen minskar?

    Att ha en omställningsperiod från olika roller, från jobb till privatliv, är ?normalt?, men du tycks ha en ovanligt jobbig omställning. Det kanske är därför du dras till självförbättring av olika slag? För att du vill hitta en lösning på de här problemen?
  • Eurydike
    FredrikLiksom skrev 2024-01-13 17:24:45 följande:

    Ja det är nog ett personlighetsdrag, vilket tillsammans med mitt andra personlighetsdrag att göra Karriär på arbetsuppgifter som är långt utanför min komfortzon är kortsiktigt förödande. Men jag blir bättre och bättre på det där faktiskt.
    Jag har jobbat (medvetet) i 10 år på att lära mig hantera stress och förmågan är betydligt högre nu men också stressen och ansvaret.


    Men jag är inte så orolig för egen del. Faktum är att jag söker detta elände lite. Jag mår lite bra av lidande. Det är väl ett självskadebeteende kanske men jag tror det mestadels kommer med positiva effekter.


    Så det här är inget rop på hjälp eller sökande efter sympati. Att skriva här i tråden är terapi liksom. Det gör att jag inte behöver gnälla om det i min vardag. Jag biter ihop och lär Mig hela tiden att stänga av störningar.


    Mitt nuvarande jobb är det mest påfrestande jag haft och För 5 år sedan (när jag fick ett erbjudande om liknande första gången) sa jag absolut nej. Nu var timingen Perfekt och det är rent ut sagt ett helvete. Men det blir lite bättre hela tiden och jag är övertygad om att jag ska ta mig igenom det och att det till slut blir en vardag av det med. 


    Omställningen efter jobbet börjar gå bra. Den där pausen när jag stannar upp och liksom bara släpper allt verkar vara som en tryckventil. Tankarna är fortfarande igång där och då men det brukar tystna efter ett tag när hjärnan fattat att musklerna inte står i beredskap längre. När jag kommer hem är jag ganska hel igen.

    Tack snälla Eurydike för din omtanke och att du hjälper mig sätta ord på det här.
    Men se mig inte som ett svagt människovrak. Det är kanske så många uppfattar mig i verkligheten också men jag tycker tvärtom. Jag är handlingskraftig och stark. Löser alltid mina problem effektivt och målinriktat.


    Det finns många som vandrar genom livet med återkommande problem och inte prövar något nytt för att bli av med dem. Man kanske bara väntar ut dem. Sån är inte jag. Och det är jag stolt över. 


    Det låter bra att du utmanar dig själv och blir bättre och bättre på att hantera stressen!

    Jag tänker att det kan vara ett självskadebeteende, men kanske på samma sätt som för vissa äventyrare. Så som Göran Kropp, eller ännu närmare Fultextad. Ibland jag själv också, men det var länge sedan nu. Man vill inte alltid att livet ska vara en så lugn och behaglig resa som möjligt. Att utmana sig själv kan göra att man känner sig levande och utvecklas. Precis som du skriver kommer det ju med positiva effekter också.

    Tråden är en riktig terapitråd! Här gör vi upp med våra demoner och det som håller oss vakna om nätterna 😱👽👻

    Bra att du väntade och antog utmaningen med ett nytt jobb när du kände att tiden var rätt! Ungefär så var det för mig vid den här tiden förra året. Jag försökte ju plugga och jobba samtidigt, men det enda jag orkade var att bli antagen på kursen. Sedan var energin slut och jag hoppade av. Tidigare i livet har jag pluggat heltid och jobbat heltid samtidigt utan problem. Jag har inte varit lat, eller snarare utmattad. Men nu har jag haft kul och vilat upp mig ett år och är redo för nya utmaningar igen!

    Jag ser ingen som ett svagt människovrak och förstår att du bara skriver av dig och ventilerar dina tankar. Om man tog mig på orden alla gånger så borde jag nog spärras in för gott 😂 Så, jag tror såklart att du är handlingskraftig och stark! 💪

    Det låter som en bra livsinställning! 🤩
  • Eurydike
    FredrikLiksom skrev 2024-01-16 04:05:11 följande:

    God morgon nattugglor.

    Ännu en dag nalkas. Missa inte att ta tillvara på de möjligheter som erbjuds och låt inte ev. bakslag stjälpa dig.

    Hjälp dem som behöver hjälp. Ge kärlek till dem du vet förtjänar det.

    Ha en fin dag.


    God eftermiddag!

    Fina och kloka ord! Du är på beundransvärt gott och filosofiskt humör så pass tidigt på morgonen 🤩

    Dagen blev fin! Jag fick en hel del gjort och nu har min migrän gått över. Ikväll ska jag jobba och träna. Kanske äta någon extra god kvällsmat. Vi får se vad det blir!

    Hoppas du också hade en fin dag!
  • Eurydike
    fultextad användarhandbok skrev 2024-01-16 17:38:41 följande:
    Nu har jag landat i ett vintrigt hemland. Nu måste jag ta tag i allt annat, det här med arbete, utbildning och allt annat.
    Välkommen hem! Hoppas du är frisk i kropp och själ efter din resa och att ensamheten, stillheten och stormen till havs hjälpte dig att känna efter och tänka stora och små tankar som gör att du kan fatta rätt beslut 😃
  • Eurydike
    fultextad användarhandbok skrev 2024-01-16 17:43:59 följande:
    Inga sirener eller annat i sikt, däremot en annan märklig syn. Hon har hamnat, båten alltså, hos en annan alternativseglare som inte bara far ut om söndagarna då det är vackert väder. Hon kommer att se andra platser och köparen var ganska begeistrad av mina lösningar, prioriteringar och hur jag har tänkt. Det kändes trevligt. Vi kom i kontakt tidigt i höstas, så det blev bestämt så småningom efter informationsutbyte och allt möjligt sådant. Det kändes lite ledsamt så klart, så jaget, båten och naturen utgjort en treenighet. Men ibland är det dags att gå vidare till andra projekt. Dessutom hade det kunnat bli lite för dyrt med båtplats.

    Hoppas allt är bra med dig!
    Skönt att du slapp dem, men den där märkliga synen är jag nyfiken på. Vad fint att hon har hittat ett nytt hem där hennes unika särdrag uppskattas! Fint också att hennes äventyrsresor fortsätter, även utan dig. Jag kan tänka mig att det känns lite sorgligt att säga adjö till en båt man seglat så långt tillsammans med. När jag föreställde mig det, så såg jag för mig att någon argsint typ skulle köpa henne alldeles för billigt och inte ge henne någon trevlig fortsättning. Det här slutet (eller början på en ny resa) var mycket bättre! Precis, ibland är det dags att gå vidare i livet till nya äventyr.

    Tack! Just nu är det bara bra med mig 👌
  • Eurydike
    fultextad användarhandbok skrev 2024-01-19 17:46:10 följande:
    Precis, jag hade helst inte velat sälja till vem som helst, om man får uttrycka sig så. Som det verkade kommer hon att få se både det ena och det andra, Svalbard fanns planer på, dit vill kanske jag också någon gång. Man får ju ett visst förhållande till båten. Jag fick den summan vi redan tidigare kommit överens om. 

    Jo alltså norr om Färöarna såg jag något lysa i vattnet. Höll på att skymma. Ingen aning om vad det kunde vara. Då jag kom närmare såg jag att det guppande på och under ytan. En undervattenslampa eller dykljus. Tog kikaren och började spana efter ett fartyg och sådana där bojar och någon flagga som uppmärksammar på dykning. Åt sydväst såg jag en drivande liten båt utan någon i, ingen stor båt, en allmogebåt eller snipa. Det var inte vad man förväntade sig se där ute. En övergiven båt kan ha förklaringar, men lampan? Visst, den skulle ha kunnat trilla ur båten, kanske ha använts som arbetslampa eller dylikt. Men det skulle ju ha skett ganska nyligen i så fall. Kanske rentav att den har slitit sig från en större båt. Det är vad jag skulle gissa på. Men lite underligt var det ändå just där och så med lampan.

    Det förstår jag verkligen! Vad fint det vore om ni båda styr skutan mot Svalbard samtidigt och råkar stråla samman där. Det vore nog ett kärt återseende och så bra att ni redan tidigare kommit överens om en summa ⛵️


    Nämen, vad mystiskt det låter! Jag förstår att man brukar vidta vissa säkerhetsåtgärder om man ska dyka och som du beskriver det så verkar det väldigt underligt. Som att saker inte riktigt stämmer överens med hur de borde vara, rent logiskt. Men hoppas verkligen att båten slitit sig så ingen trillat i vattnet och förolyckats. Var du aldrig rädd när stormen Pia drog förbi?

  • Eurydike
    FredrikLiksom skrev 2024-01-25 20:36:22 följande:

    Goder afton alla närvarande tråddeltagare. Det varo en glader himmel när undertecknad flanerade hem från dennes dagsverke. Det bereder ro i själ och hjärta att emotta sådana fröjder för ögat.


    Vi hava tillbringat mången afton i totalt mörker vilket gjorde åsynen av moder jords månklot till en sällsynt vacker tilldragelse. 


    Att ljuset äro här har nog ingen som har vett och sans kunnat ignorera. 


    Jag hoppas era magar är mätta och era sinnen utvilade. Mitt egna sinne längtar efter en god natts sömn och därför bjuder jag er adieu. Åtminstone till vakenheten inträder. Den kan ju inträffa ganska omgående som ni vana läsadre säkert vet.

    Allt gott

    Eder kamrat,

    FredrikLiksom


    Goder afton någon dag för sent! Det låter fint med en glader himmel efter edert dagsverke. Ja, mörkret har stannat länge och väl men nu är det inte långt kvar till vår.

    På tal om ljus och positivitet, så har mina mardrömmar blivit mycket bättre. Mycket bättre kan ju förstås misstolkas som att de har blivit ännu otäckare och bättre på så vis, men jag menar tvärtom. De är borta. Jag kom på det mitt i en sms-konversation, då vi pratade om mardrömmar. Förr brukade jag alltid beklaga mig över mina hemska drömmar och plötsligt försvann de bara, alldeles omärkligt. Skönt ändå att bli av med dem! Mardrömmar är ingenting att samla på 😱

    Min mage var mätt när du skrev ditt inlägg och den är mätt nu med! Det kan låta som att jag alltid är mätt, men jag har faktiskt varit hungrig däremellan 😋

    Allt gott

    Eder kamrat,

    Eurydike 🦦
  • Eurydike
    fultextad användarhandbok skrev 2024-01-23 17:07:15 följande:
    Det hade varit fint det! Möjligheten föreligger ju. 

    Ja, jag spanade ganska länge runtom, men såg ingen som flöt i vattnet, men heller inget fartyg eller annan båt. Försökte mig på ett anrop via VHF, men den hade lagt av, var problem redan tidigare med den. Kan vara en båt som slitit sig, den kanske är återfunnen. Nog för att jag sett lite grand, men oftast finns det någon förklaring, men inte alltid.

    Inte rädd. Först nästan som hypnotiserad, havet som inte ens har en enhetlig yta längre, det spöklika vinandet i masten, stormen som enkelt fällde mig rakt över däck. Då jag till slut hade förskansat mig under däck och hörde och kände hur vågorna sköljde över funderade jag så klart på olika problem som skulle kunna uppstå. Jag har ingen livflotte, sjunker båten sjunker jag, å andra sidan flyter båtar bra och att överge en båt som flyter är generellt ingen bra idé. Om jag inte skulle kunna genomföra ett nödanrop, mayday alltså, har jag alltid haft med mig en liten vattentålig diktafon på vilken jag då skulle tala in position, vem jag är och vad som har hänt, stänga av, lägga i ett vattentätt fodral och ha den på mig. Då finns en förklaring åtminstone om något skulle hända och om kvarlevorna skulle hittas.

    Det finns mycket jag är rädd för, jag är inte modig som person, men på havet har jag inte upplevt en sådan där skärande rädsla, det som finns att förhålla sig till är båten och tilliten till den, havet, vinden, kanske land och ens egna kunskaper. Viljan att leva, att uppleva, får en att agera, kämpa och att vara mitt i det som sker. Känslan att duga till. Fascinationen inför naturens krafter.
    Eller hur! 🤩

    Vad bra att du undersökte saken så gott du kunde! Jag har ingen aning om vad man borde göra i en sådan situation, men det låter verkligen som att du gjorde allt du kunde. Själv har jag sett väldigt få märkliga saker. Det skummaste var nog en skenande vattenkran och då förstår du nog vilken nivå mina märkliga upplevelser ligger på. Inga storslagna saker, om man säger så 😅

    Allt du beskriver hade fått mig att darra av skräck ända in i benmärgen och jag ser mig inte som feg. Men att vara så sårbar inför naturens krafter låter verkligen skrämmande. Att ens behöva fundera i banorna om kvarlevorna skulle hittas, det är otäckt det.

    Så jag tycker absolut att du är modig och det var väldigt kul och spännande att få följa din resa. Om du får lust (och har några) så får du gärna dela med dig av anteckningar från resan. Sådana ögonblicksbilder har jag för mig att du brukar skriva ner.

    Det var bara härligt med ett långt inlägg! Då fick jag (och andra) mer att läsa 😃
  • Eurydike
    fultextad användarhandbok skrev 2024-01-28 17:45:52 följande:
    Allt behöver inte vara storslaget heller! Dessutom kan storslagenheten ligga i upplevelsen i sig, tystnaden en sommarmorgon då man kliver upp, att gå i bastun en kall vinterdag, allt möjligt. Jag skulle tro att du upplever mer i vardagen än vad jag gör. 

    Det är inget jag funderar på i vanliga fall, men då man hamnar att lösa olika problem kommer ju även sådant in i ekvationen, men där stannar det. Jag har sett en del andra saker med, men jag ser mig som en feg person vid många andra tillfällen. Jag är rädd att gå förbi skrålande gäng, tar gärna en omväg, rädd för barer och pubar, socialt feg kanske man kan säga. Du är nog modigare. Men just havet har inte skrämt mig riktigt ännu åtminstone. 
    Det tog jag som en komplimang och visst har jag det, det finns anteckningar om allt möjligt. Kan ta ett par.
    Så kanske det är, men ändå, vad häftigt att segla till Island. Har jag sagt att det är mitt drömresmål? Jag har lite andra saker jag behöver lösa först, men sedan ska jag också ut och resa. Det jag kan känna igen mig i i ditt resande är äventyrslusten och längtan efter strapatser. Jag vet att jag har skrivit det förut, men mina semestrar är alltid väldigt fysiskt utmanande. De är ofta så jobbiga att jag skulle behöva en semester efter semestern och det tycks ju dina också vara, minst sagt.

    Ja, det har du nog rätt i. Jag är modig i vissa situationer och du i andra. Socialt är jag väldigt modig. Jag tycker om att träffa nya människor och är inte rädd för fulla människor i flock. Nu ska jag kommentera din ögonblicksbild!
Svar på tråden Här samlas alla nattugglor!