Här samlas alla nattugglor!

God morgon
If you don?t ask, you don?t get. Ask.

Jo men det är nog ganska bra tack! Inga nya insikter, snarare en lätt förvirring över livet i allmänhet. Genomlever också en peak av skam över min narcissism just nu men jag jobbar på det.

Tänker att det enda sättet att släppa sin narcissism är att göra själviska saker. Jag vet att det låter konstigt men idéen är att offra sig för andra gör en själv till ett offer. Typ, ?jag gör allt för alla men ingen gör något för mig, alltså är jag en bättre människa?.

Att se om sitt eget hus är alltså metoden för att bli mindre självisk. Det är där jag brister tyvärr. Jag är dålig på att göra saker för mig själv vilket leder till en bitterhet. Det positiva är att jag vet om det. Det var något jag kom på hos psykologen för en massa år sedan. Jag skulle gärna gå igen men då får det nog bli privat så jag inte tar plats från någon som behöver det mer. Synd att jag är så snål bara!

Nog talat om mig.
Hur mår du? Får du uppskattning i din vardag? 

Det låter toppen Eurydike! Hoppas att allt är bra med dig. Jag har inte varit så aktiv på Flashback och Familjeliv, men ska försöka hänga här lite mer. 🤗

Kaos eller kosmos? Besöker Kiasma, ett museum. Hamnar framför tavlor och betraktar dem. De består av dukar, färger och kilramar. Men inte bara. De består av något mer, som uttrycks genom betraktaren. Summan är alltså större än de materiella enheterna. Estetik, skönhet eller vilka substantiv man än vill. Mänskliga ögon kan uppfatta våglängder mellan 380 och 750 nanometer. Utanför dessa våglängder finns inget som heter utseende för oss. Utanför ett visst spann av hertz finns inget som heter ljud, för oss. Potentialerna finns där, att kollapsa till ljud, att bli någonting som är mer än bara våglängder eller ljudvågor.

Vid en promenad vid havet ser jag en sten, som möjligen inte finns där då ingen upplever den med något eller några sinnen. Märkligt eller inte? Stenen är energi, olika våglängder som kollapsar till någonting, som vi kallar sten. Precis som våglängder eller ljudvågor alltså. Färger, var finns det, eller språk och matematik? Statisk verklighet är något som ryms i vårt evolutionära gränssnitt, men i övrigt? Om detta stämmer så skulle det kunna betyda att det vi kallar döden innebär att återgå till potentialer och möjligheter, som antingen kollapsar till någonting i sinnen, eller själva blir sinnen som skapar verkligheten. Då vi alla, alltid är en del av alltet, av existensen, så är vi också vad vi upplever på sätt och vis, oavsett delmängd det tar sig uttryck i, så som exempelvis jaget, duet eller något annat, lutar jag åt att medvetande kan finnas som något grundläggande i alltet, snarare än som en delmängd.

Kliar mig lite på ena armen. Inser att det finns massvis med motargument och att jag kan gå djupare in med egen argumentation. Inser också hur lite jag vet, men det var skönt att sätta ord på mina enkla, kanske helt naiva funderingar. Luta dig tillbaka i evigheten en stund. Fultextad har funderat.