Här samlas alla nattugglor!

Ja! Det är ju en klassiker. Då ska jag försöka hinna först 😀

Vilket fint inlägg!

Jag blev faktiskt lite rörd 😊 Kan bara säga att jag instämmer i dina fina ord och är glad att vi kan stötta varandra i den här tråden. Här går det bra med nyårslöftet i alla fall, inget kaffe så långt ögat kan nå 🙌 Så. Jävla. Skönt.

Puss på alla 🦉!

Vi får väl se vem som hinner först! 😜🏎

Nej, det vet jag faktiskt inte! Det kanske är tur 🤔

Skönt att det går bättre! Jag håller tummarna för att det fortsätter så 😊 Min pappa var storrökare och det gjorde mig väldigt avskräckt, så jag får tacka honom 🙏

Ja, vi gick på bio! Filmen hette M3gan och handlade om en AI-docka. Det är en skräckkomedi!

Tack! Bra jobbat med kaffet. Jag behöver skärpa mig en hel del men en massa saker så jag önskar mig din karaktärsstyrka.

Men jag ska ta mig i kragen snart 😀. Lite svackor är ok.

Hur är det annars? Mår du bra I kroppen? Är du tillfreds i själen? 

Tack! Grejen är att jag inte har någon karaktärsstyrka, men jag måste, måste, måste verkligen sluta. Eller rättare sagt, jag får inte börja igen, för det förstör mitt liv. Jag lurade mig själv att avge ett nyårslöfte om att sluta med kaffe i en månad, men planen var hela tiden att aldrig börja igen. Bara att jag aldrig hade klarat av att lova det då 😉

Hoppas du lyckas ta dig i kragen snart då! Ibland kommer man in i en ond spiral, men man kan faktiskt komma in i en god spiral också. Då man lyckas lösa ett problem, som gör att man orkar ta tag i nästa och nästa. Så hoppas jag att det blir för mig med kaffet!

Det är Gott & Blandat. Kroppen mår bra. Själen är otillfreds 🙃

Du underskattar säkert din karaktärstyrka. Lätt att skriva ner sina bra sidor liksom. 

Jag kommer lyckas ta mig i kragen. Jag är liksom periodare på att ta mig i kragen. Jag ska bara ta mig igenom några andra utmaningar först så jag orkar. Och dem utmaningarna är också resultatet av att ta sig i kragen kan man säga, så på vissa områden tar jag mig redan i kragen 😂. 

Jag håller tummarna för dig med kaffet! 

Jag blir iaf glad att höra att kroppen mår bra. Gör den det är det mycket enklare ta handskas med själen.

Ibland lurar själen en att fokusera åt fel håll. Då kan det hända att jag blir vilseledd vilket får mig att bli grinig och avig. Är sinnet med mig brukar jag ta en låååååång promenad och renska skallen. Då händer det att själen slutar luras och lyfter upp mig istället.

Nu blev jag så där självcentrerad igen. Det var ju din själ som var otillfreds. Nu verkar du inte vara den ältande typen men ibland hjälper det att göra det. Särskilt inför andra. Så feel free att älta på här i tråden.

Det är inte meningen att tjata om sånt här men jag har så få djupa samtal ute i verkligheten så jag försöker här ☺️

Att vara periodare på att ta sig i kragen är mycket bättre än att inte göra det alls, så det är ändå en bra egenskap. Precis så jobbar jag också med mig själv och försöker ta itu med små utmaningar, för att sedan lyckas ta itu med stora 😊

Tack så mycket! Den här gången vet jag att jag kommer lyckas, för jag är väldigt principfast när det gäller löften.

Ja, kroppen mår bättre än på länge. Jag har slutat äta pizza, hamburgare och vanligt godis, för jag tyckte alltid att jag mådde dåligt av det. Dessutom är sömnen bättre och jag tränar oftare än jag gjort på länge. Så långt är allt bra alltså!

Jag kan också bli grinig och avig ibland, men skönt att du kan använda promenader för att rensa skallen. Det brukade jag också göra förr i tiden, men nu var det länge sedan. Jag tycker inte att du brukar vara självcentrerad alls, däremot känner jag att jag brukar vara det. Har ältat mina problem en del här i forumet, men ältar gärna lite till om du vill höra.

Det får bli i ett eget inlägg!

Mina sömnproblem började för tretton år sedan, samma dag som jag träffade mitt ex. Han snarkade väldigt mycket, så det var svårt för mig att sova, men det var någonting annat också. Det utvecklade sig till en destruktiv relation (ej fysisk misshandel) som var väldigt nedbrytande. Till slut kände jag nästan att jag började bli galen. Livslusten var borta. (Nästan) alla mina intressen var borta, förutom skrivandet. Det klamrade jag mig fast vid, för att inte bli galen på riktigt. Jag kände mig som att jag var 80 år gammal, för jag sov nästan inte alls och hade ont i hela kroppen. Av någon anledning tappade jag jättemycket hår och ögonfransar (kanske berodde på stress) och det kändes ärligt talat som att jag var döende. Slutligen insåg jag att jag var tvungen att välja mellan mig själv och förhållandet. Jag kunde bara rädda den ena och jag valde mig själv. Sedan dess har jag dragits med väldigt mycket skuldkänslor och ångest. Han ville verkligen inte göra slut och tyckte att vi hade det bra, trots att vi bråkade varje dag och i sov i olika rum sedan två år tillbaka 😮 Så där någonstans, efter att jag gjort slut, trillade jag in här i tråden och började försöka återerövra min sömn. Nu befinner jag mig i ett läge där han vill ha mig tillbaka och använder vårt gemensamma företag i ett utpressningssyfte, på sätt och vis. Puh! Tror det får räcka där 🤐

För att avrunda natten med något positivare, så att jag inte är den där glädjedödaren i tråden, så kan jag tala om att jag ska titta på Stolthet och fördom på SVT Play 😊❤️