Här samlas alla nattugglor!

Hoppas äventyren gick som de skulle och var roliga Fultextad Användarhandb!

?-
Dagens blogginlägg 😃
Dagarna springer iväg. Man hinner inte leva på riktigt. Jag vet inte vad jag väntar på liksom.

När man hör om dödsfall så blir det så omskakande. Man borde ta tillvara på tiden bättre. Men jag vet kanske inte riktigt hur. Umgås mer med släkt och vänner är väl självskrivet men att sätta det system är svårare. 

Det har snöat några dagar. Det är vackert och kallt. Jag gillar kylan för den blir en prövning i sig. Tycker om när det är lite svårt. Åtminstone fysiskt. Prövningar psykiskt är jag ganska mätt på. Fysiska prövningar är så bra på att dämpa de psykiska prövningarna. Precis som effekten blev för Markus som jag nämnde i förra inlägget. Han bodde i skogen några år.

Jag fördjupar mig i sångtexter och har fastnat för Så länge skutan kan gå av Evert Taube.
Särskilt dessa rader:

Och vem har sagt att just du kom till världen
För att få solsken och lycka på färden?

??

Så tag med glädje ditt jobb fast du lider
Snart får du vila för eviga tider
Men inte hindrar det alls
Att du är glad och ger hals
??-

Det är en rasande tur att du lever, min vän

Jag tycker det är en positiv text. En text som berättar om att man bör leva här och nu. 

Det var kanske allt jag hade idag. Sov gott mina vänner. Må lyckan stå er bi.

Jag ser nu att mitt inlägg är ganska rörigt. Jag har lite problem med det. Jag har en överaktiv hjärna som fyller i mellanrummen överallt och jag tänker inte på att andra inte tänker som jag. Det är väl något slags handikapp 😬.

Hej hej! Precis hemkommen från en julmiddag och lite lagom rund under fötterna.

Dagens lärdomar:

Jag är en ganska stödjande person som man kan prata problem med.

Jag får folk att skratta.

Detta är påminnelser till mig själv. För imorgon när jag vaknar kommer självhatet, som alltid dyker upp dagen efter en festkväll genomströmma mig och göra mig handlingsförlamad. Jag vänder allt gott till ont men imorgon bör jag låta bli. 

Hej hej kamrater och ni andra som rör er i kulisserna.
Jag har väl precis återhämtat mig från den dipp jag alltid får efter att konsumerat alkohol. Jag vet inte om det blir så rent kemiskt eller om det är någon slags placeboeffekt pga förväntan av den ska komma men det gör kanske detsamma.

Jag intalar ju mig själv att jag borde låta bli festandet för att bespara mig lidandet det innebär. Det behövs nämligen nästan inget alls för att det ska inträffa. Jag är väldigt måttlig i min konsumtion, det är inte bara liten mängd utan också väldigt sällan.

Finns det någon annan här som upplever något liknande?

Jag hann nog precis påbörja mitt tidigare inlägg när du skrev detta och därför Kommer svaret här istället. Jag fick googla morkkis. Och det är nog mycket riktigt det jag lider av. Om än en extrem version. 

Jag vänder mig inåt i någon slags kortvarig depression och är nästan på gång att fly. Det ställer liksom om hela mitt väsen.

Det är vackra ord du skriver och efter att ha läst några gånger så tolkar jag det optimistiskt. Även om jag egentligen lider av en medfödd pessimism.

Tack

Sol! Sol! skönt
lys, lys, ljus,
trög väg på grus,
se gräs grönt,
här mycket lätt
äta sig mätt.

Här inte brått
bortkrypa vill,
här ligga still,
mums, mums, gott.

Hum, hör dån,
jum varifrån
är svårt hot?
Stor svart fot,
bäst krypa in
i hyddan sin.

-Gustaf Fröding