Här samlas alla nattugglor!

Det funkade!

Godnatt Go vänner go vänner! 🤓

Göteborg är en härlig stad, även om man saknar Gran Canvärmen.

Naturhistoriska har jag försökt få med mig ungarna till i sommar men det blev Liseberg istället. Jag har inte varit på naturhistoriska sen jag var barn och jag minns det som ett fantastiskt ställe. Men det är lite right up my alley liksom. Ditt jobb verkar rätt stimulerande på det sättet.

Själv Sitter jag och glor på skärmen mest. Fast jag var faktiskt på mässa i Jönköping i veckan så jag fick också komma ut lite. 

Bokmässan har jag aldrig varit på. Lite märkligt eftersom jag alltid läst mycket.

Låter som en förträfflig middag. 

Och grytrecepten skulle kanske inte vara så dumt även om jag saknar förmågan att bidra själv.

Var är alla? Det är några som inte skrivit något på länge. 

Skriv nedan tack! ⬇️

Ja du har aldrig svikit tråden. Vilket är bra eftersom du på många sätt är trådandan personifierad. Klok, vänlig och socialt kompetent. 

Jag hade nästan glömt mina blogginlägg 🤓 Så jag tryckte på visa endast och läste på lite om min karriär här i tråden. Så här kommer ett inlägg bara för att du nämnde det. Det här är inte ett depressivt inlägg. Det bara låter så. 😁

Insåg i min tillbakablick att jag löste Den livskris jag på något sätt led av för ett år sedan med att skapa en exakt likadan. Jag är en så rastlös själ. Finner inte ro. Aldrig nöjd. Ska alltid vidare.

Jag tar så stora steg utanför komfortzonen att jag blir rädd och måste backa. Och där står jag med skammen av misslyckandet. Missförstå mig inte. Jag har tagit ordentliga kliv sista året. Åtminstone för en sån som jag. Men ibland blir jag trött på att jag inte bara kan chilla. Som nu, jag ligger här sömnlös och tänker.

Varför kan jag inte bara ta det lugnt?

Jag gör lite narr av mig själv också. Inför andra. Som att jag måste förklara varför jag är som jag är. Det har väl inte dem med att göra?

Sen öppnar jag mig för mycket. Är lite för frikostig med min person och mina tankar. Jag har ju bestämt mig för att hålla truten men jag glömmer och säger alldeles för mycket. Jag ska ju vara introvert???

Ibland tänker jag att jag ska gå till vårdcentralen och be om något piller. Någon ssri eller snri eller vad det heter för att få känna mindre. Bli lite bedövad. Men jag vill inte ha biverkningarna. Sen vet jag inte om dem hjälper ändå. 

Ja som ni ser snurrar världen runt mitt ego. Jag försöker få den att snurra runt något annat men jag är så egenkär så det är svårt. 

Tack!
Det där med att backa har jag funderar på ibland. Fast kanske inte på samma sätt som du. Ibland tänker jag att det skulle vara skönt att jobba manuellt. Kratta löv, plocka skräp och lyssna på en bok. Jobba med kroppen och inte med truten. Men jag kanske borde lära mig av dig. Att helt enkelt säga nej till det som betalar för dåligt. Jag försöker lösa varenda kunds problem. Småkunder gör jag antagligen knappt förtjänst på för att det tar mer tid. Jag ska bli bättre på att ta betalt. Och att säga nej.

Jag känner också igen mig i det där med att känna sig lite tom och depressiv när jag sagt för mycket. Ibland tänker jag att jag förolämpat någon och ibland tänker jag att jag inte behöver visa alla hur knäpp jag är 🤪. 

Egentligen tror jag inte heller jag behöver piller. Jag tror faktiskt det skulle sänka mina prestationer. Förr kunde jag döva mig med alkohol men jag har märkt att det skadar mer än nytta så nu dricker jag knappt alls. 1 öl eller 2 på semestern typ. 

Ja det är väl så. Men jag avskyr vad backandet gör med självkänslan. Det Bryter ned mer än framsteget byggt upp. 

Jag vet inte vad rastlösheten kommer ifrån. Jag vet inte heller om jag har en grundtrygghet. Jag är trygg i mig själv, att jag reder mig bäst själv utan hjälp. Men det tyder väl mer på att grundtryggheten saknas antar jag. Även om jag tycker mig ha gagnats av att vara så självgående.

Rastlösheten har jag nog alltid haft. Hjärnan behövde stimulans långt innan smartphones dök upp. Ett av mina barn säger att jag har adhd men det är jag ganska säker på att jag inte har. Jag tror faktiskt inte jag har någon diagnos alls. Jag har misstänkt det många gånger men insett att dessa egenskaper inte begränsar mig utan snarare lyfter mig. Och jag är av åsikten att diagnoser ska innebära problem för individen annars är det bara personlighetsdrag.

Hängmattan har jag inte ro till. Eller jo, om jag får läsa en bok. Hjärnan behöver äta. 

Jag tror mycket på det du säger om det enkla och basala. Jag tror vi skulle må bäst av att bo i skogen och att alla sysslor var skitjobbiga. Typ laga mat över öppen eld och sånt. Jag tror det hade varit bra för mig. 

Men jag Måste försörja min familj så det kan nog inte bli av än. Men visst, man behöver inte vara så extrem. Man kan, som jag skrev till Eurydike, kratta löv.

Hur tänker du om dig själv? Vad brottas du med?

Ja egentligen borde jag ta mindre steg. Men jag är också lite beroende av adrenalinet man får av att kasta sig ut. I mitt fall är det oftast karriärmässigt jag kastar mig ut. och nu låter det som jag är en karriärmänniska men det är jag inte direkt. Det är liksom mer att jag drar mig till sånt jag inte behärskar. Jag vill Inte ta samma jobb en andra gång kan man säga.

Jag längtar bort till skillnad från din längtan Mot hembygden. Jag tror att jag kunde lugnat mig lite på jobbfronten om jag bara funnits i ett annat kulturellt sammanhang. Men just nu funkar det inte. Jag får göra en Stooler när ungarna har sina egna bostäder och familjer.

Jag förstår vad du menar med staden. Jag brukade avsky städer när jag var yngre för mina sinnen kunde inte hantera intrycken. Det har konstigt nog vänt och jag har börjat älska det. Sen vet jag inte hur jag skulle reagera om jag bodde i en. Men nu bor jag på en plats där varenda ljud innebär en titt i fönstret eller åtminstone ett avbrott i tanken. Då känner jag att staden oavbrutna ljudmatta kan verka lugnande.

Det låter inte roligt med krampanfall. Det är alltid nervpåfrestande att vänta på svar från sjukvården. Men bra att du har saker att vila tankarna på som utbildningen och seglingen. Seglingen hade nog varit en bra ersättare för mina jobbaktiviteter. För det hade definitivt varit utanför komfortzonen. Men för dig kanske det är vardag? Vilken grej 😃. 

Vad för utbildningar ä du intresserad av då?

Kul att höra från dig igen Stooler. Jag har Förstått att du är en människa som kastar sig ut i verkligheten. Jag fattar också att din bekvämlighetzon är betydligt större än min men vi jobbar ju med vad vi har! Den där viljan och lära känner jag igen mig i väldigt mycket. 

Förutom att lära sig rent yrkesmässigt så plöjer jag dokumentärer, faktaböcker och biografier. Men bäst är såklart att göra det rent fysiskt. Som din semesterresa!

Jag tror naturen är viktigt för vårt välmående. Och den är som du säger en plats för rekreation nu för tiden. Men jag tror faktiskt det är för lite. Det märker åtminstone Jag när jag skär ned på min tid i naturen.