Här samlas alla nattugglor!

Det var då ingen orsak, bara bra om det kanske kan på något vis komma till användning. Nu ska jag iväg en liten sväng, ha så trevlig söndag!

Jag önskar dig snabb förbättring och hoppas att du i fortsättningen klarar dig utan den intoleransen. Det är riktigt jobbigt att vara dålig och låg på energi, även om det är tillfälligt, det får så mycket tråkiga konsekvenser. Men är du tillbaka på banan är det fint, och så ska du se att energinivåerna stiger igen om dagarna då du kan få i dig tillräckligt med mat.

Kaos eller kosmos? Besöker Kiasma, ett museum. Hamnar framför tavlor och betraktar dem. De består av dukar, färger och kilramar. Men inte bara. De består av något mer, som uttrycks genom betraktaren. Summan är alltså större än de materiella enheterna. Estetik, skönhet eller vilka substantiv man än vill. Mänskliga ögon kan uppfatta våglängder mellan 380 och 750 nanometer. Utanför dessa våglängder finns inget som heter utseende för oss. Utanför ett visst spann av hertz finns inget som heter ljud, för oss. Potentialerna finns där, att kollapsa till ljud, att bli någonting som är mer än bara våglängder eller ljudvågor.

Vid en promenad vid havet ser jag en sten, som möjligen inte finns där då ingen upplever den med något eller några sinnen. Märkligt eller inte? Stenen är energi, olika våglängder som kollapsar till någonting, som vi kallar sten. Precis som våglängder eller ljudvågor alltså. Färger, var finns det, eller språk och matematik? Statisk verklighet är något som ryms i vårt evolutionära gränssnitt, men i övrigt? Om detta stämmer så skulle det kunna betyda att det vi kallar döden innebär att återgå till potentialer och möjligheter, som antingen kollapsar till någonting i sinnen, eller själva blir sinnen som skapar verkligheten. Då vi alla, alltid är en del av alltet, av existensen, så är vi också vad vi upplever på sätt och vis, oavsett delmängd det tar sig uttryck i, så som exempelvis jaget, duet eller något annat, lutar jag åt att medvetande kan finnas som något grundläggande i alltet, snarare än som en delmängd.

Kliar mig lite på ena armen. Inser att det finns massvis med motargument och att jag kan gå djupare in med egen argumentation. Inser också hur lite jag vet, men det var skönt att sätta ord på mina enkla, kanske helt naiva funderingar. Luta dig tillbaka i evigheten en stund. Fultextad har funderat.

Vad jobbigt ändå! Fast kanske att du ändå har tacklat det så gott det går. Och nu är du ju tillbaka på banan, bättre att fröjdas över det än att sörja den energi som varit förlorad. Som du ju också skrev ungefär, fast i andra ord. Det finns mycket grönsaker att välja på, har du några favoriter? Kanske är svårt att välja!

Nä, jag gjorde som du, läste ingenting om det innan. Försökte ta in vad jag såg med så öppna sinnen jag kunde förmå. Jag är nog väldigt dålig på att tolka konst och sådant, men jag förundrades över hur mycket man kan komma på, det är inte endast de utställda objekten, utan även idéerna som har föranlett dem som fascinerar. Nå, det är en liten tes åtminstone.

Precis så! Det är ju vad vi känner till, sedan kan det ju vara så att upplevelsen av jaget är en delmängd, precis som så mycket annat. Sedan finns det ju teser som går åt motsatt håll än den ovan. Jag kan nog annars genast erkänna att visst har jag haft förintelseångest, att aldrig mer få uppleva något. Och det är ju bara laddat då man själv tänker på det, att inte uppleva kan inte vara läskigt. Lite paradoxalt på något vis. Fast just på havet har det inte skett, det är mer meditativt. Men jag har drömt om stormen, vaknat av de spöklika tonerna i masten, vågorna som hamrade över båten. Fast i drömmen har det varit mer skruvat som det brukar vara. Men ingen rädsla.

Jag sku nog säga att jag är intresserad av en hel del, okunnig på än mera, bra på lite, medioker på en del och dålig på mycket. Filosofi gillar jag, speciellt medvetandefilosofi, det är ett intresse på deltid. Matematiska sannolikheter och möjligheter kan vara intressanta ibland med, och självklart matematik som verktyg då jag behöver det. Jag kan räkna så där så jag klarar mig, men var dålig på det i skolan, skrev fel tecken i formler och annat. Är det ämnen som ligger dig varmt om hjärtat eller mer som verktyg kanske?

Kliningar är alltid kliningar, antingen de är placebo eller utlösta av något som faktiskt kanske irriterar huden, inte att underskatta! Haha, tack för det. 

Eventuellt kanske man kunde göra en ekvation, typ en regressionsanalys eller något för att få fram lite samband mellan beteenden och variabler hos oss. Men hur träffsäkert skulle det bli? Ganska tveksamt.

Fjärilen är ett ägg, en larv, blir en puppa och till sist fjäril. Det är vad jag skulle kalla reinkarnation. Ändå betecknar vi det som en enda varelse, det gör vi för att vi upplever ett kontinuum, en sorts följdriktighet som ligger inom vårt gränssnitt av uppfattningsförmåga. Då fjärilen en dag inte lever mer avskriver vi den som icke-existerande, eftersom en större kontinuitet är svårare att uppfatta med vårt gränssnitt. Däremot verkar det som att energi är oförstörbart och även fjärilen har varit energi.

Vart vill jag komma med att det här då? Jo, att när vi var foster var vi inte likadana som barn, och vi är inte likadana nu som barn. Hade vi ens en personlighet som foster? Jag svarar spontant ja, genetisk personlighet, kanske även någon annan sorts personlighet. Fanns jag innan jag-upplevelsen uppstod? Vet inte. Personligheten kan förändras, men jaget består. Huruvida personlighet finns utan jaget vet jag inte. Kanske är det jaget som skapar en upplevd kontinuitet. Sedan beror det på hur mycket man väljer att zooma in på företeelser. Vi kan gå från försiktiga till djärva, eller tvärtom, men bägge egenskaperna är något som kan gynna oss. Att försiktigt vaka eller djärvt ge sig hän. Våra förändringar sker inom vissa begräsningar. Annars kan man väl utgå från femfaktormodellen om man nöjer sig med det.

Nå ja, klockan är 23:38 och jag har haft massa på gång här, så 
att ja, ett intressant ämne hur som helst.

Jag håller med till viss del, att fjärilen upphör att vara just fjäril, men den är ju fortfarande i någon form, även om den inte tar sig uttryck i en delmängd i form av just fjäril då. Då ligger det inte helt inom vårt gränssnitt längre för vad vi kan identifiera med våra sinnen utan hjälp. Fjärilen var inte heller en fjäril då den var ett ägg, dock en potential att bli det. Precis som ett frö inte är ett träd osv. Träd, stenar osv är ikoner i vårt gränssnitt, försvinner ikonerna finns ändå energin kvar i någon form.

Tror att celler har hög omsättning på delar med högt mekaniskt slitage, medan det i vissa delar knappt byts ut några. Men ja, det är väl en kontinuerlig jag-upplevelse som gör oss till oss kanske. Visst sker förändringar nu ska jag klicka på skicka svar och sedan ta del av eller skapa andra lite vardagliga förändringar och så där. Sköt om er!

Hade ett anfall i går, tråkigt, men det gick bra, hann lägga mig ner. Borde väl börja medicinera egentligen.

Min dumma fobi, eller kanske rädsla man skulle kalla det har satt stopp, jag är ganska feg av mig. Ja, verkligen att jag borde prova. Om ett litet tag, bara en vecka, så ska jag tala med en neurolog och få svar på de frågor jag har skrivit ner. Kommer att anteckna svaren med. Sedan hoppas jag bli så modig att jag vågar det som en normal människa ska våga, alltså prova medicineringen och se.

Tack! Fick en sådan där aura, eller förkänning, så jag hann. Ja, tog ett tag innan jag kvicknade till, förstod inte vad som hänt först. Sedan klarande det till allt eftersom. Ska tala med en neurolog om en vecka, få svar på de frågor jag skrivit ner hoppas jag. En jobbig tanke är ju att jag aldrig kan skaffa båt om jag inte tar medicinen, det kanske kommer driva mig till att ta den. En normal människa vågar så klart prova medicin mot åkommor, men det kanske löser sig.