Här samlas alla nattugglor!
God natt?
God natt?
Tack, men den känns inte så god då jag egentligen vill sova
I min värld är björken granens moder, tydligen så skiljer sig referensramarna något
Inlägg #600 😎
Hej alla trådkompisar.
Jag önskar er kärlek och rikedom. Hopp och lycka.
Jag önskar att ni sover gott och vaknar med energi och kärlek till er själva och era åstadkommanden vad dem än är vilken nivå dem än befinner sig på.
Puss
Tack! Bra jobbat med kaffet. Jag behöver skärpa mig en hel del men en massa saker så jag önskar mig din karaktärsstyrka.
Men jag ska ta mig i kragen snart 😀. Lite svackor är ok.
Hur är det annars? Mår du bra I kroppen? Är du tillfreds i själen?
Du underskattar säkert din karaktärstyrka. Lätt att skriva ner sina bra sidor liksom.
Jag kommer lyckas ta mig i kragen. Jag är liksom periodare på att ta mig i kragen. Jag ska bara ta mig igenom några andra utmaningar först så jag orkar. Och dem utmaningarna är också resultatet av att ta sig i kragen kan man säga, så på vissa områden tar jag mig redan i kragen 😂.
Jag håller tummarna för dig med kaffet!
Jag blir iaf glad att höra att kroppen mår bra. Gör den det är det mycket enklare ta handskas med själen.
Ibland lurar själen en att fokusera åt fel håll. Då kan det hända att jag blir vilseledd vilket får mig att bli grinig och avig. Är sinnet med mig brukar jag ta en låååååång promenad och renska skallen. Då händer det att själen slutar luras och lyfter upp mig istället.
Nu blev jag så där självcentrerad igen. Det var ju din själ som var otillfreds. Nu verkar du inte vara den ältande typen men ibland hjälper det att göra det. Särskilt inför andra. Så feel free att älta på här i tråden.
Det är inte meningen att tjata om sånt här men jag har så få djupa samtal ute i verkligheten så jag försöker här ☺️
Mina sömnproblem började för tretton år sedan, samma dag som jag träffade mitt ex. Han snarkade väldigt mycket, så det var svårt för mig att sova, men det var någonting annat också. Det utvecklade sig till en destruktiv relation (ej fysisk misshandel) som var väldigt nedbrytande. Till slut kände jag nästan att jag började bli galen. Livslusten var borta. (Nästan) alla mina intressen var borta, förutom skrivandet. Det klamrade jag mig fast vid, för att inte bli galen på riktigt. Jag kände mig som att jag var 80 år gammal, för jag sov nästan inte alls och hade ont i hela kroppen. Av någon anledning tappade jag jättemycket hår och ögonfransar (kanske berodde på stress) och det kändes ärligt talat som att jag var döende. Slutligen insåg jag att jag var tvungen att välja mellan mig själv och förhållandet. Jag kunde bara rädda den ena och jag valde mig själv. Sedan dess har jag dragits med väldigt mycket skuldkänslor och ångest. Han ville verkligen inte göra slut och tyckte att vi hade det bra, trots att vi bråkade varje dag och i sov i olika rum sedan två år tillbaka 😮 Så där någonstans, efter att jag gjort slut, trillade jag in här i tråden och började försöka återerövra min sömn. Nu befinner jag mig i ett läge där han vill ha mig tillbaka och använder vårt gemensamma företag i ett utpressningssyfte, på sätt och vis. Puh! Tror det får räcka där 🤐