Jag knuffade mitt barn in i väggen

Hör att du aldrig har varit i en livs "skrämmande" situation. Allt går i slow motion om man är i det tillståndet som ts påstår sig att vara i. Man hinner tänka väldigt mycket bara på 2 steg. Ts skapade tråden endast för att bli smekt medhårs. Och det gör ni bra här ! 

Hade hon istället skrivit att hennes kille hade puttat till 3 åringen så hade han varit ett as och hon skulle skydda sina barn ifrån honom direkt genom att dumpa han och ansöka om egen vårdnad.

Ni är så jävla falska så man mår illa bokstavligt talat. Självklart skriver man inte så som jag gör, då sanningen är för uppenbar och jobbig att hantera. Att hon nämligen liksom tydligen en del här med har gjort är att skita i vad som sker det äldsta barnet. Låt det bära eller brista, dör ung fan så gör den det. det var ju ändå "bara en olycka".

Har DU funderat på att söka hjälp för din aggression? Med tanke på hur du skriver, så verkar det som om du inte mår bra. Har du egna barn? Brukar du kalla barn för ungfan? 

Har DU funderat på att söka hjälp för din aggression? Med tanke på hur du skriver, så verkar det som om du inte mår bra. Har du egna barn? Brukar du kalla barn för ungfan? 

Såhär skriver man inte till någon, punkt. Ingen här har någon aning om hur detta gick till, eftersom vi bara får TS berättelse, men vet du? Det spelar ingen roll! Det hjälper ingen att skriva såhär skuldbeläggande. Om du inte tror att TS redan känner skuld över det som hände, kommer den inte göra det av din uppläxning heller. Och om hen redan känner skuld, tar ett sånt här inlägg onödigt hårt.

Skäms!

Du är en hycklare.

Vänligen svara på mitt inlägg ovanför, tack! 

Sånt händer, man hatar sig själv för det. Sen förklarar man för det äldre barnet vad som hände och går vidare. 

Tycker det låter konstigt.

En 3 åring väger ju ingenting, så varför inte bara grabba tag i kläderna vid ryggen och lyfta upp den om det är bråttom och ställa ner den bakom sig igen? Eller bara grabba tag i armarna så ungen inte kunde putta mer.

Eller varför inte bara ryta till när det är allvar på riktigt ?

Att rusa fram för att sedan knuffa, nja. Man lär ha hunnit tänka ut säkert minst 2 olika sätt hur man ska fysiskt interagera med en som man vill få bort men inte skada och framför allt när det handlar om barn.

Ser ingen ursäkt för vad ts gjorde. Hon gjorde ett val och det var att få bort den där jävla jobbiga 3 åringen som har dränerat henne på energi en tid som hon nu är less på. Så hon prioriterade det barnet som inte har dränerat henne på energi och fullkomligt sket i att 3 åringen skulle flyga iväg och slå sig.

Sök hjälp ts. För det var inte rätt gjort! Och det visste du med ögonblicket innan du rörde 3 åringen! 

 

Sök hjälp.

Du behöver prata med någon som kan ge dig tips i vardagen och som kan ge dig rätt verk till att hantera situationer som kan uppstå.

prata med BVC. Du behöver ju inte nämna vad som hände men att du just upplever en sådan stress att du inte räcker till.

vilken småbarnsförälder som helst kan bli stressad och agera fel men aldrig ok att vara fysisk! 

vad som her hänt har hänt, ditt barn kommer inte ta skada psykiskt men ditt barn lär sig inte heller av att du hanterar situationer där det skriks och där röster höjs.

när det blir jobbigt - ge ditt barn en kram istället och andas.

du är inte mer än människa men din treåring har inte heller nå konsekvenstänk utan agerar utifrån känsla samt testing. Det har kommit in en ny liten människa i barnets liv och han ska dela mamma och pappa med den lilla saken. Det är konkursens, mamma och pappa orkar inte lika mycket, ditt barn får inte all uppmärksamhet?reaktioner kommer att komma så du måste hitta rätt verktyg och då är det bra att ta hjälp. 

alternativ kan också vara att pappan tar f.ledigt 50% så du får mer hjälp på dagarna så du inte är lika trött/stressad 

se Över era ekonomiska möjligheter om det kan fungera för er. 

och att pappan även gör sin del efter arbete, ex tar bebis så du får lugn tid med 3åringen