Vad är problemet? Varför vill hon inte ha sex?
Hej!
Jag vill först be om ursäkt då sannolikheten är rätt stor att detta blir ett långt inlägg.
Syftet med inlägget är nog främst bara för att jag behöver skriva av mig, om ni vill så får ni gärna bidra med råd, tankar och idéer.
Jag är en man på 32 år och bor i en villa tillsammans med min kvinnliga sambo och våra två underbara barn. Jag och min sambo har varit ihop i 12 år, vi fick barn efter 4 års samboskap då vi båda kände det var dags.
Vi har båda jobb och en bra stabil ekonomi, gott om fritid, vi delar jämnt ut på hushållssysslorna, tid med barnen och sånt. Jag tar lite större ansvar ekonomiskt då jag jobbar heltid och även tjänar mer än min sambo.
Jag själv är till och från mer aktiv av mig med löpträning och gym, men vi håller oss båda i bra fysisk form.
Vad är problemet då kan man tänka?
Tyvärr är det vad jag förstår det klassiska: sexet, eller rättare sagt lusten (sexet är bra när det väl händer).
Vårt förhållande började som de flesta andra, vi var båda 20-åringar och hade sex ofta, men inte överdrivet. Sex på första dejten (morgonen efter en festkväll där vi träffades) och därefter gjorde vi det i lagom mängd för mig, några gånger i veckan. Detta fortskred sedan i ett par år.
Sedan hände något som säkert händer i de flesta förhållanden efter ett par år att sexet blir lite mer sällan, låt säga att det kanske var 1-2 dagar varje 14-dagars period.
Sen fick vi vårt första barn.
Under hela graviditeten så hade min sambo 0 sexlust, förlossningen var rätt så tuff och utdragen och det blev en del klipp och sy. Så av förklarliga skäl så hade vi inget sex under ett halvår efter förlossningen, därefter så återgick det till dåvarande "normal-läget" med
sex max en gång per vecka. Här började det kännas att det var mer att hon ställde upp för mig och gjorde det bara för min skull.
Vårt andra barn kom två år efter det första och den graviditeten var rätt så likt den första, förlossningen var desto mer annorlunda då det gick supersnabbt och utan några men alls.
Men efter den sista graviditeten detta så har min sambo fortsatt haft ingen lust alls.
Det sex vi har idag och sex år tillbaka är när jag själv initierar det, jag själv är så otroligt tänd på min sambo. Hon ser fantastisk ut och varje dag så får jag lust att vara med henne.
Jag håller det såklart tillbaka så mycket jag kan då jag inte vill tjata mig till samlag, men när det gått 3-4 veckor så står jag inte ut längre och försöker så försiktigt jag kan att föreslå sex. Varje gång blir jag nekad direkt av flera olka förklaringar: "Du kan inte komma med sånt nu, det är för sent", "Det är för tidigt, barnen har inte somnat än", "jag är trött".
Efter att ha blivit nekad några kvällar på raken så säger hon tillslut att vi kan göra det dagen efter, så blir det också oftast men känslan är förstås att det blir planerat och hon har egentligen ingen lust.
När vi väl har sex så är jag säker på att hon verkligen tycker om det, jag själv blir "mätt" på sexet efter den kvällen och känner ingen kåthet på ett par dagar men sen börjar det om igen.
Det som jag har märkt på sistonde är att jag blir mer och mer påverkad av situationen, när jag vi är inne i "neka-fasen" tappar jag tålamodet och blir frustrerad för minsta lilla, barnen kan göra mig så irriterad och arg.
Min sambo skulle däremot kunna leva utan sex helt och hållet, vi har haft uppehåll helt med sex i flera månader utan att det bekymrar henne något alls.
Det finns säkert underliggande orsaker att det blir så här.
Innan jag träffade min sambo så menar hon att hon aldrig onanerat, nu har hon visserligen gjort det någon gång då jag uppmuntrat henne till det, köpt leksak o.s.v. men sexlusten har nog varit väldigt låg hos henne under hela hennes liv.
Hon har också erkänt det själv att hon ofta inte har någon sexlust, men att det kommer ibland. Vi har därför testat att sluta med hormonella preventivmedel och sånt men det gav inget resultat, vi har öven testat kosttillskott som ska öka sexlusten men samma sak där.
Jag hittar på olika aktiviteter/resor, köper presenter till henne ibland (utan självklar baktanke), uppmuntrar henne att träffa vänner/gå ut osv.
Jag vet inte hur vi ska lösa detta.
Jag mår så dåligt av att veta att hon bara har sex med mig för tillfredställa mig, men mår samtidigt ännu sämre av att inte få ha sex öht.
Att det nu går ut över folk omkring mig är inte heller bra.
Jag känner också att vi är unga fortfarande, ser ungdomliga ut och är i bra fysisk form än. Det kan väl inte vara slut på sexlivet redan innan det än har hunnit börja på riktigt? Borde inte vi vara i de bästa åren just nu sexmässigt?
Ibland efter att jag blivit nekad i sängen så kan jag få en sån otrolig deppig känsla, ibland på morgon när jag sitter i bilen till jobbet känner jag att jag bara vill stänga av telefonen och bara fortsätta åka/försvinna.
Är jag bara en ynklig man som göra ett stort problem av ingenting?
Är jag beroende av något jag aldrig får?
Behöver jag hjälp?
Behöver vi hjälp?
Behöver hon hjälp?
Uppgiven...