VäxjöStockholm

Sun 10 Apr 2022 22:37

53 svar

Man som är aggressiv mot barnen - lämna?

Hej där ute,

Jag lever med en man och våra barn. Han är en väldigt närvarande, skojig, omtänksam och generös person de flesta dagar. Dock har han problem med att hantera stressiga situationer eller diskussioner överlag där han blir väldigt upphetsad, och i vissa situationer med barnen lyckas han inte behålla lugnet utan ryter till och/eller skriker till på ett sätt som jag upplever väldigt skrämmande för barnen, och för mig själv.

Jag har påtalat detta för honom många gånger, och han vet att han har problem med aggression i stressiga/intensiva situationer. Tex om ett av våra barn skriker och är helt ifrån sig (hände idag) över något så lyckas han inte behålla lugnet som jag anser att en vuxen bör göra. Vårt barn var upprört över att inte få ta med en viss leksak till förskolan (såklart en liten grej), och när hon skrek rätt ut i flera sekunder svarar min man med att härma henne och skrika rätt ut (enligt honom för att hon ska förstå att det är jobbigt när någon skriker så). Helt fel metod enligt mig, man nör agera lugnt och vänta tills barnet lugnar sig. Han reagerar inte alltid så, men ibland verkar han inte tåla att barn är barn helt enkelt.

Jag upplever att barnen uppfattat samma sak som jag, att man måste "akta sig" för pappa i vissa situationer och jag är såklart rädd att detta förstör deras generella trygghet. Han kan också helt tappa det i diskussioner med mig (när barnen sover) och säga många taskiga saker bara för att jag inte ska fortsätta diskutera. Han har verkligen problem och beter sig själv som ett barn ibland, jag har gått ifrån att känna kärlek till att numer vara på min vakt i vår relation/vårt hem och känna att jag behöver "hantera" honom i vardagen för att själv orka. Jag kan helt enkelt inte slappna av. De dagar han känns irriterad så upplever jag att jag är desto mer med barnen för att "skydda" de från hans dåligt humör.

Jag undrar om det finns kloka därute som upplevt samma och vad ni tagit för beslut? Jag vill verkligen leva i en familj, hans beteende har blivit bättre men fortfarande är det mycket kvar att göra. Ni som lämnat, hur har han varit med barnen efter det? Det är ju min största oro, att något i det aggressiva ska förstärkas om jag inte är där - vilket just nu känns just detta som mitt argument för att ha stannat kvar, jag "skyddar" ju barnen och har ändå kontroll på allt. Tack på förhand!

Anonym (Man)

Sun 30 Mar 09:51

#31

Försökte vara metaforisk i början men råkade gå över till verkliga händelser. Vill bara förtydliga att "överkörd över foten med bilen" var endast metaforiskt. Allt det övriga hände på riktigt.

ClumsySmurf

Sun 30 Mar 09:56

#32

Anonym (Man) skrev 2025-03-30 09:47:50 följande:

Nej, bupp var verkligen ingenting på spåren. Vet att du som kvinna gärna vill tro att pappan alltid är den hemskaste. Men det är som att jämföra en snöboll i ansiktet av misstag mot att bli kastad med full kraft rakt in i taggtråd, överkörd över foten med bilen, klipp med sax fysiskt och även inlindad i djurel och torterad samt så lossade hon sadeljorden på hästen och tvingade mig att galplopera med den nerför backe på grusväg med taggtråd på båda sidorna, samt sa åt en att sitta kvar när hästen drog till sitt vattenhål i skogen och rullade runt i det. Fick stryk för att jag inte satt kvar.

Nej, farsan var inte dålig alls förutom vid ett mindre tillfälle, men det handlade mer om orättvisan som ändes än det fysiska.

Att själv som vuxen hålla sej borta från ett psykfall och lämnar sitt barn med psykfallet som misshandlar barnet....är det så bra föräldrar gör?
Var det något ansvar han inte levde upp till?

Lynx123

Sun 30 Mar 10:03

#33

Anonym (Man) skrev 2025-03-30 08:27:13 följande:

Är uppväxt med mycket misshandel. Av en Kvinna!
Farsan kunde bli fly förbannad men rörde en aldrig som liten.

Lovar er att man var mer rädd för kvinnan än när farsan flög omkring som en virvelvind inne i huset ! För man visste att han inte rörde en, så man var lugn och gärna irriterade upp han lite mer genom att fråga om han skulle sluta slå sönder dörrarna snart? haha

Kvinnor får gärna dalta med sina ungar om de vill, men låt männen få uppfostra på sitt sätt så länge de inte är fysiska av sig mot barnen!

Man kan inte komma och påstå att en man som höjer rösten gör fel, är fel eller att man ska lämna för det. Lite får man ju tåla! Och respektera att man är olika som föräldrar med!

Så onödigt att göra slut bara för att någon aldrig är fysisk.

Är verkligen ledsen för din skull att du växte upp med detta. Hoppas att du får hjälp med att komma över det, för du verkar har blivit väldigt skadad. Barn ska aldrig behöva växa upp med fysiskt eller mentalt våld, eller att behöva bli skrämda till lydnad - inte heller partners.

Anonym (Tvillingmorsan)

Sun 30 Mar 10:08

#34

Anonym (Man) skrev 2025-03-30 09:47:50 följande:

Nej, bupp var verkligen ingenting på spåren. Vet att du som kvinna gärna vill tro att pappan alltid är den hemskaste. Men det är som att jämföra en snöboll i ansiktet av misstag mot att bli kastad med full kraft rakt in i taggtråd, överkörd över foten med bilen, klipp med sax fysiskt och även inlindad i djurel och torterad samt så lossade hon sadeljorden på hästen och tvingade mig att galplopera med den nerför backe på grusväg med taggtråd på båda sidorna, samt sa åt en att sitta kvar när hästen drog till sitt vattenhål i skogen och rullade runt i det. Fick stryk för att jag inte satt kvar.

Nej, farsan var inte dålig alls förutom vid ett mindre tillfälle, men det handlade mer om orättvisan som ändes än det fysiska.

Det är ingen ide att fortsätta diskutera med dig, då du inte ens verkar läsa mina inlägg ordentligt.

Jag har aldrig skrivit att din pappa var värst, tvärtom har jag UTTRYCKLIGEN skrivit att din mamma verkar ha varit mycket värre.

Men din pappa tog inte sitt ansvar som lämnade dig med henne, samt själv blev så arg att han slog sönder saker.

Jättebra att han kunde vara snäll också. Men du har som sagt väldigt skeva referensramar.

Och våra 12-åringar har lärt sig höger och vänster utan att jag eller deras pappa var fysiska mot dem.

Anonym (Man)

Sun 30 Mar 10:11

#35

ClumsySmurf skrev 2025-03-30 09:56:01 följande:

Att själv som vuxen hålla sej borta från ett psykfall och lämnar sitt barn med psykfallet som misshandlar barnet....är det så bra föräldrar gör?
Var det något ansvar han inte levde upp till?

Inte direkt utöver det vanliga då som alla omkring gjorde med förutom fotbollstränaren. Han ville inte tro på de saker man berättade om vad hon gjorde mot en. För sånt gör ju "ingen". Men efter att hon hotat han med kniv och slagit han på käften så det var blod överallt på nedervåningen så började han tro på en. Tack vare han även som man ens fick spela fotboll också.

Jag har verkligen inte ett enda bra minne alls med morsan faktiskt, överhuvudtaget. Försöker komma på 1, men kan inte det.

Hon kom undan med allt. För att hon var ett "attraktiv" kvinna utåt sett och vältalig och kunde fejk le samt fejk skratta.

Har så mycket berättelser om vad jag varit med om att jag kanske skulle skriva en bok. Men den skulle ju aldrig bli utgiven oavsett förmodligen så vad är meningen med det.

Anonym (Tvillingmorsan)

Sun 30 Mar 10:13

#36

Anonym (Man) skrev 2025-03-30 09:51:05 följande:

Försökte vara metaforisk i början men råkade gå över till verkliga händelser. Vill bara förtydliga att "överkörd över foten med bilen" var endast metaforiskt. Allt det övriga hände på riktigt.

Jag vill också tillägga att jag samtidigt tycker väldigt synd om dig. Inget barn ska behöva växa upp som du gjorde. Fick du ingen hjälp av Soc eller Bup? Fick de aldrig reda på den grova misshandel som din mamma utsatte dig för?

Varför gjorde inte din pappa något? Varför försökte han inte ta dig därifrån?

Anonym (Man)

Sun 30 Mar 10:15

#37

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 10:08:39 följande:

Det är ingen ide att fortsätta diskutera med dig, då du inte ens verkar läsa mina inlägg ordentligt.

Jag har aldrig skrivit att din pappa var värst, tvärtom har jag UTTRYCKLIGEN skrivit att din mamma verkar ha varit mycket värre.

Men din pappa tog inte sitt ansvar som lämnade dig med henne, samt själv blev så arg att han slog sönder saker.

Jättebra att han kunde vara snäll också. Men du har som sagt väldigt skeva referensramar.

Och våra 12-åringar har lärt sig höger och vänster utan att jag eller deras pappa var fysiska mot dem.

Spelar ingen roll vad du anser eller tror. BUP var inte något på spåren.
Konstigt att du så gärna ska fokusera på hans ansvar osv. Men inte benämner morsans handlingar överhuvudtaget förutom jätte kort som "värst".

Anonym (K)

Sun 30 Mar 10:24

#38

ClumsySmurf skrev 2025-03-30 09:56:01 följande:

Att själv som vuxen hålla sej borta från ett psykfall och lämnar sitt barn med psykfallet som misshandlar barnet....är det så bra föräldrar gör?
Var det något ansvar han inte levde upp till?

Helt otroligt.

Anonym (An)

Sun 30 Mar 12:34

#39

Anonym (Carla) skrev 2022-04-11 10:39:18 följande:

TS visar också hur lite hon vill om hon stannar och okejar det han gör mot barnen.

När jag tittar tillbaks i backspegeln så är jag mer arg på mamma som passivt stannade kvar och lät honom hålla på. Jag tappade respekten för henne och i många år hade vi ingen kontakt. Jag var så otroligt arg och ledsen på de val hon faktiskt gjorde.

Man får ju komma ihåg att den absoluta huvudregeln är delad vårdnad om man går isär. Många verkar tänka att om man skiljer sig så får den snällaste föräldern ha hand om barnen, medan det snarare innebär att under halva barnens uppväxt har man faktiskt ingen insyn i hur de har det.

Anonym (Man)

Sun 30 Mar 19:13

#40

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 09:23:39 följande:

Jag är glad att jag inte fick barn med någon som dig.

Sen kan man absolut behöva vara hård mot trotsiga ungar som bara skriker eller bråkar t ex. Men hård är inte detsamma som att bli aggressiv eller slå sönder saker.

Så vad gör du då i en sådan situation? Vänligen utveckla och var ärlig.

Sen behöver du ju knappast döma ut mig. Visst, jag kan slå lite i saker om jag blir blir riktigt förbannad, men det är sällan. Går hellre ut och sätter mig i skogen en stund. Men visst, jag anser det inte vara så farligt att slå i saker, så länge man inte rör ett försvarslöst barn eller kvinna (om hon nu inte blir fysisk först och man behöver försvara sig då). Men har bara behövt skydda mig själv vid ett tillfälle mot en kvinna som nog faktiskt var starkare än mig till och med. Och då drog jag näven i plåten på bilen och sa åt henne att backa.

Farsan rörde aldrig morsan, inte en enda gång.
Han var vidrigt stark. Men svettades så fort en kvinna gapade på honom. Feg var han. Men något hade hänt han i barndomen, men fick aldrig veta vad. Han var uppväxt med flera stora systrar, och gick i taket för saker man inte förstod gällande hans mamma. Så något hade hänt han som liten, men vet inte vad. Nu har han gått bort så man kommer aldrig få veta det.

Man som är aggressiv mot barnen - lämna?

INNEHÅLL