Man som är aggressiv mot barnen - lämna?

Du har fått flera berättelser här från goda människor som berättar de negativa effekter det haft att mamman var kvar med en sån man.

Det sänder destruktiva signaler till barnen att du indirekt accepterar. 

Få honom att söka hjälp 

Håller med

..i mannen. Tyvärr, för jag ville bli en superfarsa!

I mitt gäller det främst läggningen medan det här verkar kunna röra sig om lite när som helst.
Jag har ingen som helst erfarenhet av barn eller omvårdnad från uppväxten, inga småsyskon, inga husdjur, ingenting, jag började från scratch medan frun hade tagit hand om såväl småsyskon som djur i många år och har en naturlig fallenhet för att hitta sätt att lösa situationer och att tolka signaler innan nåt bryter ut, och jag tror att just det är dessa signaler är viktiga för att läsa av barn. Jag ser dom inte vilket leder till en reaktion på deras aktion, frun ser dom och agerar innan.
För mig har det lett till en massa bråk och misslyckade försök där jag försökt nya sätt men hela tiden fått höra att jag gör fel, vilket till slut ledde till "men gär det själv då om du är nåt jävla facit, jag gör ju för fan som du säger men får likförbannat höra att det är fel!" 
"Du kanske borde söka hjälp?"
"Jag?! Det är ju inte jag som bråkar, jag kan gå vilken kurs eller hjälpprogram som helst, barnet kommer ändå säga nej när jag ber det borsta tänderna eller vad det nu kan röra sig om, bara för att det är jag som säger det, inte du."

Det har varit mycket bråk och trötta starka viljor här, nu har vi löst det någorlunda men det kunde gått snabbare.

Det jag hade behövt var dels medhåll "lyssna nu på pappa och ta på dig mössan, det snöar ute, pappa vet att det är kallt" inte skäll för att jag tvingade på mössan

Dels hjälp med att hitta lösningar, för alla faller det sig inte naturligt, även jag har härmat barnen för att försöka visa hur dumt nåt ser ut/är, det hjälpte säkert inte, men kändes som en bra ide, så jag testade, so what, hade det hjälpt hade det varit bra, nu blev det bara en i raden nybörjartabbar.

För mig vände det efter ett samtal vid rätt tillfälle mellan bara mig och barnet hur barnet i fråga ville lösa våra meningsskiljaktigheter då varken barnet eller jag ville ha det som vi hade det.

Uttryck som Du är den vuxna här, agera därefter eller lös det, hjälper inte, vi försöker men vet inte hur, än.
Alla är inte naturligt duktiga med barn.
För mig är det 1000 gånger lättare med det konkreta, bilen rycker, trappen knakar, slangkopplingen läcker än att få ett barn att borsta tänderna för att det inte VILL. Jag ser inte lösningen.

Alla har inte samma förutsättningar, acceptera olikheter och nnyttja era styrkor istället för att klaga på svagheterna.

Tack för manlig input. Känner igen min sambo mycket i din beskrivning. Han lagar allt och bygger allt och fixar allt med bilarna men att fixa en enda morgon utan skäll på barnen fixar han inte. Han har också bett mig att stötta honom mer och vara mer som ett team med honom och stötta honom med ord inför barnen. Men det är svårt att stå och se på och stötta när någon gör uppenbart fel, det skulle vara som om du stod helt tyst och tittade på medan jag förstörde ytterdörren när jag försökte laga den. Det är klart att man kan ha olika föräldrastil och att det tar ett tag att växa in i sin roll som förälder. Men när man ständigt har kort stubin, tvingar och skäller så blir barnen rädda och till slut kuvade. Jag håller med om att man får se till varandras styrkor och inte försöka förändra den andres styrkor utan se till det positiva med var och en. Men humör får inte gå ut över barnen, inte för ofta i alla fall. Jag tror många män missar hur skrämmande dom kan vara i sin storlek, kroppsspråk och röststyrka för ett litet barn. 

Tack alla Som tog sig tid att svara i Tråden på mitt inlägg.

Tänkte bara uppdatera och säga att situationen med min man eskalerade i perioder till värre saker. Jag har nu lämnat honom då han till slut utsatte mig för våld. Jag mår mycket bättre nu och önskar jag tog detta beslut redan när jag skrev detta för snart tre år sedan. Men jag har en ny riktning nu, saker tar tid, men nu mår jag bättre äntligen. 

"Manlig input" gnäller som ett barn
Ungefär hur lång tid tar det att inse att ens patner inte är vuxen i huvudet och hur missar man det?

Är uppväxt med mycket misshandel. Av en Kvinna!
Farsan kunde bli fly förbannad men rörde en aldrig som liten. 

Lovar er att man var mer rädd för kvinnan än när farsan flög omkring som en virvelvind inne i huset ! För man visste att han inte rörde en, så man var lugn och gärna irriterade upp han lite mer genom att fråga om han skulle sluta slå sönder dörrarna snart? haha 

Kvinnor får gärna dalta med sina ungar om de vill, men låt männen få uppfostra på sitt sätt så länge de inte är fysiska av sig mot barnen! 

Man kan inte komma och påstå att en man som höjer rösten gör fel, är fel eller att man ska lämna för det. Lite får man ju tåla! Och respektera att man är olika som föräldrar med! 

Så onödigt att göra slut bara för att någon aldrig är fysisk. 

Känner igen beteendet. Min pappa var en sådan man fick "tassa på tå omkring", jag var jämt stressad. Han straffade en på olika sätt om man gjort misstag, ex tappat något i golvet. Nu har jag kommit till insikt med att mitt ex också är en man får "tassa på tå omkring". Ska pappan hjälpa med något och barnet också vill "hjälpa till" så puttas barnet bort och pappan vrålar "men akta på dig!!" och ev diverse kränkande ord så att barnet blir ledsen (småbarn). Är det någon form av smuts som pappan upptäcker i hemmet så vrålar han "vad är det här?! Vad är det här?!" Som ett kontrollfreak. Tycker synd om mitt barn som kommer få spendera 50% av tiden med att tassa på tå och anpassa sig men bättre 50% än 100%. 

Att en pappa vågar sätta gränser är bra. Han behöver inte putta bort ungen, det är fel. Men å andra sidan så när en kvinna misshandlar så tänker folk i förnekelse om att en kvinna kan ju inte vara så hemsk. Jo, det kunde hon! Hon var extrem på alla sätt och det var närmare tortyr än misshandel dessutom.

Att tassa på tårna för att någon blir irriterad eller höjer rösten, låter väldigt känsligt. Själv fick jag styck så det sjöng om det om "Morsan" om man glömde ställa en en sked i diskmaskinen. Och jo, det var bara en sked och det hände sällan för man åkte på så jävla mycket stryk så det var ofattbart såhär efteråt!

Att alltid tro att hålla på att gulla eller vara värst genom misshandel är fel båda två. Man behöver känna av lite pondus som barn för att våga säga ifrån som lite äldre. Nu är det dessutom genetiska skillnader, som är skapta för att leva tillsammans och likaså uppfostra barn,. Båda könen bidrar med sina för och nackdelar. Att haka upp sig på att en man höjer rösten och anser sig ha behövt att tassa omkring på tå trots inget fysiskt våld, säger ju lite om hur svaga människor är idag i samhället. 

stryk*
av morsan*