• Neaya

    Mola + Missfall

    Hej! 

    Jag var gravid i v.14 men för 1 vecka sen åkte jag in på akuten och fick mitt hjärta krossat när de konstaterade att jag hade fått missfall. 
    I samband med att de gjorde VU såg de något de tyckte såg ut som druvbörd (Mola) vilket gjorde att jag fick akutopereras (skrapning dagen efter).

    Väntar fortfarande på svar om det är Mola vilket skrämmer mig otroligt mycket. Har en underbar dotter på 9 månader och en man jag älskar så otroligt mycket, men är så jävla olycklig just nu pga missfallet och att inget går vår väg just nu (massa andra grejer, ekonomi osv). Väntar bara på att dagarna ska ta slut så jag kan lägga mig och gråta mig till sömns ännu en gång, kan dock aldrig somna. 

    Folk säger arr jag bara borde vara tacksam för min dotter jag redan har. Vilket jag är, tro mig. Mer än något. Men det är bara för mycket just nu, känner mig så tom. 

    Har någon mer varit med om mola? Hur lång tid tog det tills ni fick provsvar? 

    Delar med mig för att jag behöver lite stöd, så snälla inget hat..

  • Svar på tråden Mola + Missfall
  • Anonym (Lucky #7)

    Har inte varit med om Mola men missfall och jag har slutat räkna efter 7, väntar dock mitt sjunde barn nu och är lika orolig för varje dag.
    Näst sista missfallet var i v.22+2, den tiden var hemsk men min sambo han stöttade mig lika mycket som han gjorde de gånger tidigare vi förlorat barn, hans kärlek och våra barn gjorde vardagen så mycket lättare, visst.. Det tog länge innan jag ville vistas ute bland folk, de yngsta fick icke till dagis för jag kunde inte helt enkelt.. Jag vet att ett missfall tar på alla krafter, sorgen man bär är outhärdlig men ta vara på de lyckliga stunderna i ditt liv, din man, dotter och familj.. Hur ledsen man än är så mår ingen bättre utav det, sörj i form av att skriva, rita/måla, sjung, lyssna/se på något som glädjer dig, gör dig lugn, får dig att skratta, träna, Yoga, mindfulness.. Jag tänker då inte sitta och säga att allt går över, klart som faan att du kommer bära med dig detta livet ut, dock så kan det hjälpa med processen att hantera känslorna och detta gäller inte bara missfallet men även ekonomin och annat som kan ligga och gnaga.
    Jag hoppas innerligt att du får all hjälp du förtjänar, att din man står tryggt vid din sida och att din dotter växer och mår bra. 
    Jag har ingen dunder magi när det kommer till ekonomin men jag hoppas att även den reder sig så du slipper att gå på knäna.

    Ta väl hand om dig och hoppas att jag inte gjorde dig mera upprörd, ledsen eller trampade på en eller tio tår. 

  • Neaya
    Anonym (Lucky #7)

    Först och främst vill jag säga att jag beklagar så hemskt mycket för att du behövt gå igenom så mycket smärta, du låter som en väldigt stark och klok person. Håller alla tummar och tår att du får träffa din bebis du har i magen, det förtjänar du mer än någon! 

    Har faktiskt börjat skriva en liten kvällsdagbok, det är skönt för stunden. Där skriver jag till vår bebis vi aldrig fick träffa, min o hans lilla egentid brukar jag se det som (var säker på att det var en pojke..)
    Men tusen tack för tipsen om att måla, yoga, sjunga osv. Ska testa på det! 

    Folk har sagt så hemska saker under denna vecka, så har känt mig så ensam förut då av min man, han är mitt största stöd.
    Tqck snälla för dina fina ord och ditt stöd. Det fick mig faktiskt att tänka lite mer positivt och att ta tag i att försöka somna inatt. 
    DDu har absolut inte trampat mig på tårna, tvärtom. Känner mig sedd, återigen tack! 

    Lycka till med livet och hoppas att alla dina drömmar går i uppfyllelse?

  • Anonym (Lucky #7)

    Tackar så hjärtligt för dina otroligt fina ord.
    Jo tungt har det varit många gånger och även är.
    Men jag försöker bita ihop, för min, sambons och barnens skull. 
    Min oro för detta liv i magen är stark, önskar så att allt går bra, hela vägen.
    Orkar nog icke 'gömma mig igen' som jag gjorde de gånger tidigare.. Men att ha något att göra när sorgen kryper på hjälper. 

    Gör så, det är så avkopplande på så många sätt..
    Jag sjunger för de barn jag mist och de barn jag har,  min sambo och hans familj men även vänner får höra mig 'gala', jag kluddar på små papperslappar, räkningar, kaffefilter, ja allt jag kan hitta.. Har kanvasdukar, staffli, kolpennor, konstnärspennor, barnens pennor, tusch, kritor och bläck.. Nej, jag är ingen konstnär men tycker det är roligt att skapa, vara kreativ och låta hjärnan arbeta.
    Yoga kör jag och min sambo tillsammans och ibland så är även barnen med.

    Så vackert av dig, han är garanterat stolt över sin mamma, hennes styrka, hennes förmåga att hålla ihop och alla de vackra ord hon skriver till/om sin prins.

    Hemska individer (de förtjänat inte att få kallas människor).
    Må dessa få känna samma smärta om än inte ännu värre.. Sedan så kan de rannsaka sin enda hjärncell för det onda dem utsatte dig för. 
    De ska vara glad att jag inte vet vem dessa är (förhoppningsvis). Men dig hade jag gladeligen funnits för i verkliga livet och inte bara över text.
    Men ibland så får man ta allt som det kommer/blir, så en dag.. När jag är stark nog att visa mig.. Kvinnan som fått fler missfall än vi har fingrar på våra händer.

    Jag skrev det jag själv hade velat höra, 
    fått veta att jag icke är/var ensam varken då eller nu.
    Du har mitt fulla stöd.
    Jag hoppas att du lyckas somna,
    jag står och värmer mat till min sambo som strax kommer hem efter lång arbetsdag.
    Barnen sover sedan länge... det lät lockande, jobbar på lasarettet så är hemma lagom att hämta de små på dagis. Hahaha.

    Tack, är lite nojig ska på ultraljud på måndag, idag är jag i v.12 (11+4).
    Jag tackar dig som ödmjukast och önskar dig detsamma.

    Kram.

  • Anonym (Gasell)

    Beklagar det du tvingats gå igenom och känner med dig. Jag har själv inte drabbats av mola men i min första graviditet så fick jag ett ma i v 13 som upptäcktes på kub. Mina graviditeter har efter det kantats av en enorm oro men jag har fått fyra friska och välskapta barn efter mitt ma.


    Jag förstår inte riktigt hur andra människor kan tala om
    vilka känslor som är okej när något sådant inträffar. Alla känslor är okej och man måste få sörja på sitt eget vis. Vad andra tycker och tänker är inte relevant. Bara för du har barn sedan innan betyder inte det att du inte få sörja det du har förlorat. 

    Har du blivit erbjuden samtalsstöd? Fråga efter det annars. Ibland är det skönt att få prata med någon utomstående som kan hjälpa en vidare. 

  • Neaya
    Anonym (Lucky #7)

    Det slog mig inte igår, var alldeles för mycket i huvudet, men
    såg att du skrivit "Lucky #7" som namn, så fint! 

    Kan verkligen inte tänka mig den oron du känner, det kan nog
    inte många. Känner hjärtligt för dig. Får du gå på några 
    extra koller eller besök hos barnmorskan nu när du varit med
    om så mycket, för att lugna hjärtat och se så att allt är okej?
    Eller är det precis som vanligt?

    Så himla fint att du sjunger för dem allihop! Det låter som att
    du är en väldigt kreativ person, det är jag också. Hade nog
    trivts väldigt bra i ditt sällskap i verkligheten. Du verkar som 
    en helt underbar person också, med ett otroligt stort och fint
    hjärta. Har du samlat alla små ritningar och annat du gjort? 
    Det hade du kunnat göra en fin liten bok av, till alla dina vackra
    änglabarn. 

    Haha hur får man sin partner att gå med på yoga, det hade nog
    varit skönt för oss båda då även han som annars är den gladaste
    pperson jag känner, har varit/är nere pga allt som hänt.

    Jag hoppas att du en dag känner att du vill visa upp dig. 
    Den starka kvinnan som burit många liv med bara sin kropp. 
    Det är det största och starkaste man kan göra, därför hoppas
    jag att du en dag känner dig otroligt stolt, trots allt som hänt.

    Kommer tänka på dig, skickar massa kramar och lycka. Lycka
    ttill på ultraljudet! 

    Kram

  • Neaya
    Anonym (Gasel­l)

    Tusen tack för att du tog dig tid att skriva, bara det betyder 
    redan mycket. 

    Tänk vad många vi är som går igenom liknande saker men
    ändå får omvärlden en att känna sig så ensam. Beklagar så
    hemskt mycket att du också gått igenom denna hjärtesorg, 
    det önskar jag inte på någon... Vad glad jag blir av att höra
    att du har fyra barn nu <3
    Får jag fråga om du lyckades komma över oron i senare
    graviditeter eller fanns den konstant där? Är det Mola får
    jag inte bli gravid på 6mån-1,5år och när jag väl får/blir gravid
    igen vet inte om jag någonsin kommer få bort oron av att
    det ska bli likadant som nu. 

    Det värsta är faktiskt de jag trodde var närmast mig som
    de första de sa när jag precis hade kommit hem från akuten
    var "du var bara 14v gravid, tänk vad jobbigt om du varit längre
    gången", "folk förlorar sina hela familjer, gråt inte", "du är bara
    26 du kan skaffa fler barn" eller värst av allt "det kanske inte ens
    var ett barn utan bara Mola". Allt detta är det familjemedlemmar 
    som sagt till mig. Det gjorde sorgen ännu svårare.

    Åh, det ska jag be om! Är det via sjukhuset eller via psykologer?

    Tusen tack återigen för ditt svar!

  • morgonskaffet

    Hej, jag har råkat ut för en mola förra året. Styrkekramar till dig, detta är inte lätt och ingen skulle behöva uppleva detta. Skitmola. Det finns en svensk grupp på facebook semi heter ?molagraviditet Sverige?. Ännu större grupp på engelska är ?My molar pregnancy?. I de grupperna finns mycket information och stöd. 

    Du är välkommen att fråga mig om det är nåt som jag kan hjälpa dig med. men det viktigaste, ta hand om dig <3

  • Anonym (Carro)

    Fick i min första gravidi en partiell mola som upptäcktes i v.14. Dock så fick jag bara hjälp med att skrapa ut moderkakan som dom såg något avvikande på, för blödde ut allt under natten tills jag skulle tbk på gyn mottagninge. Tog ca 4-6 veckor innan vi fick ett litet besked men dom skickade vidare till karolinska tror jag för ytterligare kontroller. Men det tog lite längre, fick gå på efterkontroller på hcg för att se så det minskade och när det var nere på noll fick vi bli gravida igen. Men blev dock gravid under tiden och ett missfall i v.5 så fick några extra månader med kontroller och det ända man tänkte på var att bli gravid igen! 


    men tråkigt för dig och hoppas du får den hjälp och stöttning du behöver!

  • Anonym (Gasell)
    Neaya skrev 2022-03-29 08:36:13 följande:
    Anonym (Gasel­l)

    Tusen tack för att du tog dig tid att skriva, bara det betyder 
    redan mycket. 

    Tänk vad många vi är som går igenom liknande saker men
    ändå får omvärlden en att känna sig så ensam. Beklagar så
    hemskt mycket att du också gått igenom denna hjärtesorg, 
    det önskar jag inte på någon... Vad glad jag blir av att höra
    att du har fyra barn nu <3
    Får jag fråga om du lyckades komma över oron i senare
    graviditeter eller fanns den konstant där? Är det Mola får
    jag inte bli gravid på 6mån-1,5år och när jag väl får/blir gravid
    igen vet inte om jag någonsin kommer få bort oron av att
    det ska bli likadant som nu. 

    Det värsta är faktiskt de jag trodde var närmast mig som
    de första de sa när jag precis hade kommit hem från akuten
    var "du var bara 14v gravid, tänk vad jobbigt om du varit längre
    gången", "folk förlorar sina hela familjer, gråt inte", "du är bara
    26 du kan skaffa fler barn" eller värst av allt "det kanske inte ens
    var ett barn utan bara Mola". Allt detta är det familjemedlemmar 
    som sagt till mig. Det gjorde sorgen ännu svårare.

    Åh, det ska jag be om! Är det via sjukhuset eller via psykologer?

    Tusen tack återigen för ditt svar!

    Tack, jag trodde aldrig jag skulle sitta här med fyra barn den där marsdagen för 10 år sedan när vi fick veta att bebisen dött några dagar innan. Och visst känner man sig ensam för ingen pratar om det, det är lite tabu på något sätt. 

    Tyvärr har min oro varit stor och blivit större för varje graviditet för att vara störst denna sista (yngsta dottern är knappt 1 månad). Har liksom känt att det kan inte gå bra fyra gånger på raken, sådan tur har man inte osv. Denna fyra var även oplanerad så har gått till psykolog hela graviditeten och även nu efter för att hantera min oro och mina känslor. 


    Lider verkligen med dig, hoppas det inte var mola och att ni snart kan försöka bli gravida igen. Vet hur långsamt tiden går och hur jobbigt det är att inte ens få försöka bli gravid. 


    Tråkigt när människor i den närmaste kretsen beter sig så. Tycker du kan ta en paus från dessa människor. Kan man inte stötta och förstå vad andra går igenom kanske man inte bör vara i närheten. Det spelar ingen roll att man är ung, om man har barn sedan innan, eller vad som sorgen är ändå lika stor för man har förlorat något som skulle blivit ens barn, eller de man trodde skulle bli ens barn. Tror en del har svårt att förstå som inte varit i situation själv. Sen reagerar alla olika och det är okej. Man ska inte trycka undan sin a känslor för att andra tycker det. 

    Jag fick samtalsstöd direkt efter via kvinnokliniken/förlossningen. Denna graviditeten fick jag via mvc. Vet att det även går att få via BVC om man har barn under 6 år. Hoppas du kommer intill, det är skönt att få prata om sin sorg och hur människor runt reagerar på den. 

  • Neaya

    Morgonskaffet

    Hej! Ursäkta sent svar, lillan här hemma har åkt på öroninflammation så vi har haft ett par jobbiga dagar! ???? 

    Vad tråkigt att höra att du också haft Mola. Ja, Jävla skit Mola. Tusen tack för tipsen, ska kika på de sidorna! 

    Sitter och kollar 1177 hela tiden efter svar, men inget än. Blir galen???? 

    Vad snäll du är, tusen tack <3

  • Neaya
    Anonym (Carro­)

    Usch, beklagar att du behövt vara med om Mola och ytterligare missfall.

    Åh, då vet jag att det troligtvis är många veckor kvar tills jag får veta, de nämnde nämligen att de skulle skicka proverna på analys i Stockholm...

    Hoppas allt är bra med dig idag och att du slipper gå igenom mer sånt här. 

    Tusen tack för svar! <3
  • Neaya
    Anonym (Gasel­l)

    Förstår din rädsla. Vore väl mer konstigt att inte vara rädd när du gått igenom så mycket med tidigare graviditeter.

    Vad mycket vi kvinnor ska behöva gå igenom. Klart männen förlorar sina barn också men det blir på ett annat sätt för oss.
    som ett hål i själen/kroppen efter bebis, som aldrig går att fylla. Men vad bra att du fått hjälp i form av samtalsstöd
    och psykolog. Gick själv till en psykolog då jag hade förlossningsdepression som var ganska illa.

    Ja, hoppas verkligen på att det inte är det. Men är det det så får jag försöka kämpa vidare och inte gräva ner mig i sorg igen.

    Jag blev framförallt väldigt besviken och chockad när jag fick höra dessa grejer då det är min egna familj som har sagt dessa ord till mig.

    Har tänkt ta kontakt med en psykolog igen, då det hjälpte mycket under min förlossningsdepression. 
    Tusen, tusen tack för att du delar med dig av din historia och massa fantastiska tips!

    <3

  • Anonym (Carro)
    Neaya skrev 2022-03-31 11:50:37 följande:
    Anonym (Carro­)

    Usch, beklagar att du behövt vara med om Mola och ytterligare missfall.

    Åh, då vet jag att det troligtvis är många veckor kvar tills jag får veta, de nämnde nämligen att de skulle skicka proverna på analys i Stockholm...

    Hoppas allt är bra med dig idag och att du slipper gå igenom mer sånt här. 

    Tusen tack för svar! <3
    Får hålla tummarna att tiden går snabbt fram tills du får svaret. Idag är jag gravid igen i v.13 12+6 och har fått gått på två vul då jag kände att jag vill dubbelkolla så det inte blir MA igen, haft 2st missfall efter molan men allt såg bra ut och det känns skönt :)
Svar på tråden Mola + Missfall