• Neaya

    Mola + Missfall

    Hej! 

    Jag var gravid i v.14 men för 1 vecka sen åkte jag in på akuten och fick mitt hjärta krossat när de konstaterade att jag hade fått missfall. 
    I samband med att de gjorde VU såg de något de tyckte såg ut som druvbörd (Mola) vilket gjorde att jag fick akutopereras (skrapning dagen efter).

    Väntar fortfarande på svar om det är Mola vilket skrämmer mig otroligt mycket. Har en underbar dotter på 9 månader och en man jag älskar så otroligt mycket, men är så jävla olycklig just nu pga missfallet och att inget går vår väg just nu (massa andra grejer, ekonomi osv). Väntar bara på att dagarna ska ta slut så jag kan lägga mig och gråta mig till sömns ännu en gång, kan dock aldrig somna. 

    Folk säger arr jag bara borde vara tacksam för min dotter jag redan har. Vilket jag är, tro mig. Mer än något. Men det är bara för mycket just nu, känner mig så tom. 

    Har någon mer varit med om mola? Hur lång tid tog det tills ni fick provsvar? 

    Delar med mig för att jag behöver lite stöd, så snälla inget hat..

  • Svar på tråden Mola + Missfall
  • Neaya
    Anonym (Lucky #7)

    Först och främst vill jag säga att jag beklagar så hemskt mycket för att du behövt gå igenom så mycket smärta, du låter som en väldigt stark och klok person. Håller alla tummar och tår att du får träffa din bebis du har i magen, det förtjänar du mer än någon! 

    Har faktiskt börjat skriva en liten kvällsdagbok, det är skönt för stunden. Där skriver jag till vår bebis vi aldrig fick träffa, min o hans lilla egentid brukar jag se det som (var säker på att det var en pojke..)
    Men tusen tack för tipsen om att måla, yoga, sjunga osv. Ska testa på det! 

    Folk har sagt så hemska saker under denna vecka, så har känt mig så ensam förut då av min man, han är mitt största stöd.
    Tqck snälla för dina fina ord och ditt stöd. Det fick mig faktiskt att tänka lite mer positivt och att ta tag i att försöka somna inatt. 
    DDu har absolut inte trampat mig på tårna, tvärtom. Känner mig sedd, återigen tack! 

    Lycka till med livet och hoppas att alla dina drömmar går i uppfyllelse?

  • Neaya
    Anonym (Lucky #7)

    Det slog mig inte igår, var alldeles för mycket i huvudet, men
    såg att du skrivit "Lucky #7" som namn, så fint! 

    Kan verkligen inte tänka mig den oron du känner, det kan nog
    inte många. Känner hjärtligt för dig. Får du gå på några 
    extra koller eller besök hos barnmorskan nu när du varit med
    om så mycket, för att lugna hjärtat och se så att allt är okej?
    Eller är det precis som vanligt?

    Så himla fint att du sjunger för dem allihop! Det låter som att
    du är en väldigt kreativ person, det är jag också. Hade nog
    trivts väldigt bra i ditt sällskap i verkligheten. Du verkar som 
    en helt underbar person också, med ett otroligt stort och fint
    hjärta. Har du samlat alla små ritningar och annat du gjort? 
    Det hade du kunnat göra en fin liten bok av, till alla dina vackra
    änglabarn. 

    Haha hur får man sin partner att gå med på yoga, det hade nog
    varit skönt för oss båda då även han som annars är den gladaste
    pperson jag känner, har varit/är nere pga allt som hänt.

    Jag hoppas att du en dag känner att du vill visa upp dig. 
    Den starka kvinnan som burit många liv med bara sin kropp. 
    Det är det största och starkaste man kan göra, därför hoppas
    jag att du en dag känner dig otroligt stolt, trots allt som hänt.

    Kommer tänka på dig, skickar massa kramar och lycka. Lycka
    ttill på ultraljudet! 

    Kram

  • Neaya
    Anonym (Gasel­l)

    Tusen tack för att du tog dig tid att skriva, bara det betyder 
    redan mycket. 

    Tänk vad många vi är som går igenom liknande saker men
    ändå får omvärlden en att känna sig så ensam. Beklagar så
    hemskt mycket att du också gått igenom denna hjärtesorg, 
    det önskar jag inte på någon... Vad glad jag blir av att höra
    att du har fyra barn nu <3
    Får jag fråga om du lyckades komma över oron i senare
    graviditeter eller fanns den konstant där? Är det Mola får
    jag inte bli gravid på 6mån-1,5år och när jag väl får/blir gravid
    igen vet inte om jag någonsin kommer få bort oron av att
    det ska bli likadant som nu. 

    Det värsta är faktiskt de jag trodde var närmast mig som
    de första de sa när jag precis hade kommit hem från akuten
    var "du var bara 14v gravid, tänk vad jobbigt om du varit längre
    gången", "folk förlorar sina hela familjer, gråt inte", "du är bara
    26 du kan skaffa fler barn" eller värst av allt "det kanske inte ens
    var ett barn utan bara Mola". Allt detta är det familjemedlemmar 
    som sagt till mig. Det gjorde sorgen ännu svårare.

    Åh, det ska jag be om! Är det via sjukhuset eller via psykologer?

    Tusen tack återigen för ditt svar!

  • Neaya

    Morgonskaffet

    Hej! Ursäkta sent svar, lillan här hemma har åkt på öroninflammation så vi har haft ett par jobbiga dagar! ???? 

    Vad tråkigt att höra att du också haft Mola. Ja, Jävla skit Mola. Tusen tack för tipsen, ska kika på de sidorna! 

    Sitter och kollar 1177 hela tiden efter svar, men inget än. Blir galen???? 

    Vad snäll du är, tusen tack <3

  • Neaya
    Anonym (Carro­)

    Usch, beklagar att du behövt vara med om Mola och ytterligare missfall.

    Åh, då vet jag att det troligtvis är många veckor kvar tills jag får veta, de nämnde nämligen att de skulle skicka proverna på analys i Stockholm...

    Hoppas allt är bra med dig idag och att du slipper gå igenom mer sånt här. 

    Tusen tack för svar! <3
  • Neaya
    Anonym (Gasel­l)

    Förstår din rädsla. Vore väl mer konstigt att inte vara rädd när du gått igenom så mycket med tidigare graviditeter.

    Vad mycket vi kvinnor ska behöva gå igenom. Klart männen förlorar sina barn också men det blir på ett annat sätt för oss.
    som ett hål i själen/kroppen efter bebis, som aldrig går att fylla. Men vad bra att du fått hjälp i form av samtalsstöd
    och psykolog. Gick själv till en psykolog då jag hade förlossningsdepression som var ganska illa.

    Ja, hoppas verkligen på att det inte är det. Men är det det så får jag försöka kämpa vidare och inte gräva ner mig i sorg igen.

    Jag blev framförallt väldigt besviken och chockad när jag fick höra dessa grejer då det är min egna familj som har sagt dessa ord till mig.

    Har tänkt ta kontakt med en psykolog igen, då det hjälpte mycket under min förlossningsdepression. 
    Tusen, tusen tack för att du delar med dig av din historia och massa fantastiska tips!

    <3

Svar på tråden Mola + Missfall