Jag förstår inte alls varför man har förskola till "äldre" syskon när dom så små.
Ser ingen vinst för barn under 3-4 år att vara på förskolan. Sen är det ju inte alla som har möjlighet att vara hemma länge med barnen och då är det klart att förskolan är viktigt. Men om man ändå är hemma med småsyskon så tycker jag att det äldre, lilla, barnet också kan få vara hemma med en förälder och lillasyskonet.
Ja, det är jobbigt att aktivera äldre syskon när man har en liten som helst vill sitta fast i bröstet dygnet runt, och själv får man inte sova mer än nån timme i stöten. Men barnen har inte själva valt att bli födda, det är vi som ville ha dom och då får man också ta hand om dom.
Jag var hemma med mina 3 barn (skiljer 2 år mellan födslar) och vi valde att söka förskoleplats åt äldsta så han började 15 timmar/vecka när han var 4,5 år. För vår del kunde han fått vara hemma längre men vi ville att han skulle få börja då så att han var en del av gruppen när det var dags för förskoleklassen 1 år senare.
Mellanbarnet började också på förskolan vid 4,5 av samma anledning.
Minstingen var den som fick börja tidigast, då 3,5, och jag tyckte han var nästan för liten.
Jag kan ärligt säga att jag inte sov mer än 2 timmar i stöten (oftast 1 timme ) under ca 6-7 år då mina små vaknat ca 1 ggr i timmen när dom varit under året och sedan började dom sova lite längre åt gången.
Ja, det var tufft.
Jag har haft dagar (speciellt i början av graviditeten) när jag var så trött så jag fick be min man komma hem från jobbet så jag fick vila.
Och ja, jag förstår absolut att inte alla skulle orka. Jag skulle förmodligen inte orka göra om det nu när jag har vant mig vid att sova hela nätter (oftast) 
Men att ha heltid på förskolan till min 1-2 åring medans jag och syskonet var hemma skulle jag inte klara med. Jag vill vara med mina barn, jag vill vara den som får vara med när mina barn gör saker första gången. Få vara den som upplever nya saker med dom och lära dom om olika saker. 
Jag har skrivit att det är jag som ville detta, men givetvis har min man, barnens pappa, också tyckt lika och varit med han också! Orkade bara inte skriva jag (vi) i varje mening 
Oj, det blev långt det här och jag vet inte riktigt hur man gör smileysar här (typ första inlägget) men jag menar iaf inte att låta så hård och dömande som jag ser att det ser ut när jag läser igenom vad jag skrivit...
Svårt att få fram rätt ton i skriven text... 
Och jag förstår såklart att det finns speciella omständigheter som gör att det är bättre för alla om äldre syskon får gå på förskolan, men det ser jag som undantag och jag tänker att dom allra flesta skulle klara av att vara hemma med flera barn, om det inte var för att vi är itutade att förskolan är så viktigt för dom små, så till den grad att många nyblivna föräldrar inte tror att dom har kapaciteten att underhålla sina barn efter att dom blivit 1-1,5 år. Det är tråkigt att många känner så och jag önskar att fler ska känna att dom visst duger fint till sina små 
Jag har fått gliringar, oförstående pikar och frågor om att jag haft mina barn hemma efter dom blivit 1,5 år sedan första var liten. Jag har dock aldrig sagt ett negativt ord till andra om hur dom valt att göra, då jag förutsätter att dom har sina anledningar och gör det som är bäst för dom. Synd bara att dom känner ett tvång att förklara sig och ifrågasätta mig, när det inte är jag som ens tagit upp frågan eller dömt dom.
Oj, vad jag raljerar! 
Förlåt, avslutar här
(Hittade smileysarna tillsist 
)
