Handskrivet avtal angående barn giltigt?

Grunden är att alla frivilliga avtal är giltiga. Sen finns det saker man inte kan avtala om och avtal där det inte finns någon konsekvens om man bryter.

Vidare kan du alltid fp skit för saker du gör, om det har någon juridisk  konsekvens eller inte är en annan fråga.

Avtal kring umgänge måste fastställas av familjerätt eller tingsrätt för att det ska gå att begära verksatällighet.

Vad är det igenligen du undrar över?

  

Det är inte ett giltigt avtal, man kan inte avtala bort sin umgängesrätt. Men den enda som skulle kunna ha något att invända är ju pappan själv.  du har ju inte gjort något för att hindra honom att träffa sitt barn. Så det finns inget som du kan ?åka dit på? - men skulle han vilja ha umgänge kommer inte ert avtal om ingen kontakt att gälla. Frågan vem som äger bostaden skulle jag faktiskt ta till en jurist. känns väldigt osäkert. 

Att det är handskrivet har alltså ingen betydelse. Det går jättebra att skriva för hand eller t o m komma överens muntligt. men pappan har egentligen inte avtalat bort sin rätt till umgänge - vill han ha umgänge Har han rätt till det oavsett ert avtal. 

bostaden antar jag har överlåtits till dig via banken eller liknande? Det är där jag tycker du ska gå till jurist och fråga precis som du gjorde här så att det är helt säkert att du faktiskt övertagit bostaden. 

Om det är så att ni båda står på lånen fortfarande, men du betalar, så skulle en konskevens av att han avslutar avtalet vara att du kan kräva honom på hans del av lånekostanden. Inte helt enkelt.

Om han också står som ägare till bostaden kan det hela bli väldigt besvärligt och bökigt.

Att blanda ihop fastighetsägande med barns rätt till umgänge låter inte rimligt. Jag har svårt att tro att ett sådant avtal kan vara giltigt. Se till att få allt ordentligt ordnat hos en jurist, så att det blir klart och tydligt vad som gäller med fastigheten, annars riskerar ni att någon av er hamnar rejält i klistret.

Nej, det är inte giltigt att förhandla bort umgängesrätten eller att han aldrig får kontakta er. Om han gör det och du försöker stoppa honom kan han sätta dit dig för att du hindrar umgänget med barnet, han kan till och med ansöka om vårdnad på grund av det.

Har ni skrivit över huset och lånet på dig så är det ditt. Det kan han inte komma och kräva i efterhand.

Angående fastigheten är det bodelningsavtal som är underskrivet, som är utskrivet genom jurist. Däremot står det i pappret att han ska betala hälften tills det är verkställt hos banken. 

Han vill aldrig att jag kontaktar honom igen, så då kan jag inte heller gå via familjerätten o prata. 

Finns det något jag kan åka dit för? Jag är så förvirrad

Nej, det är inte giltigt. Alla sådana avtal måste klubbas igenom i Familjerätten om föräldrarna är överens, och är de inte det så får de hänskjutas till Tingsrätten och klubbas igenom där. Dessutom gäller inte ens lagenliga avtal till barnets myndighetsdag i Sverige, man kan alltid ta upp ärendet igen efter en viss tid (tror att det är sex månader). 

Vad är det för dumheter ni håller på med, både du och han..? Det är väl klart att han ska ha kontakt med sitt barn? Det har inget med bodelningen att göra. 

Det är klart du kan kontakta honom via Familjerätten, eller direkt till honom själv. Så länge han inte har fått kontaktförbud utfärdat emot dig (och det krävs mycket för det) så begår du inget brott. Så länge det inte blir trakasserier så klart.

Vad vill du/ni egentligen? Vill han ha kontakt med sin dotter eller inte? Man kan inte tvinga er vuxna att vara vänner men det är hon som får betala för er tjurighet.

Vad vill du? 

Anonym(jur)
Jag vill ha bostaden, så jag gick med på att fortsätta betala alla räkningarna och lånet mot att jag aldrig ska höra av mig till honom.
Vi har nu fått in rutiner med dottern och vardagarna, vilket var tufft i början. Jag ville att han skulle träffat henne några gånger i veckan, men när han klargjorde att han inte ville det mer och har dessa två åren kommit och gått ur dotterns liv så valde jag att fortsätta som om han inte finns. Klart att jag hade velat ha ett fungerande umgänge, hade underlättat för mig också.

Pratat med FR och de säger att jag ska bara avvakta och inte kontakta honom, eftersom att han varit tydlig med att han inte vill att jag kontaktar honom. Jag har fortfarande kontakt med släkt på dotterns pappas sida, så jag kommer fortsätta hålla kontakten med dem.

Nej, man kan förstås inte tvinga någon att träffa sitt barn. Men man kan heller inte skriva några slags privata avtal, där man villkorar umgänge eller icke-umgänge mellan förälder och barn, mot något materiellt. Som ett hus eller en lägenhet. Det förstår du väl..? Jag har aldrig hört på maken förr! :o

Det bästa du kan göra nu, är nog att samarbeta med Familjerätten, och göra som de tycker tills vidare. De har ju mycket erfarenhet. Det är möjligt att din exman kommer att sakna sin dotter med tiden...

Du kan aldrig tvinga honom till umgänge.

Det låter som situationen är under kontroll. Du är ungefär där du vill vara. Sluta noja och fortsätt som vanligt.

Det som är lite oklart är ägandet på bostaden. Äger du den till 100%?

Anonym(Jur) 
Han har skrivit under bodelningsavtal om att jag får hela fastigheten. Jag kommer betala allt, fast det står i avtalet att han ska betala hälften tills banken genomfört o ändrat så jag står på hela lånet. Ska lämna alla papper till banken i veckan.

Avvakta till du äger bostad och tagit över lån. Funkar inte det får du fundera på nästa åtgärd.

Hur kan det ha tagit två år att skriva över huset på dig?

Nja, föräldrarna kan avtala vad de vill men umgängesrätten står fast. Det behöver inte gå vare sig via familjerätt eller tingsrätt. Det vanligaste är att det INTE gör det. 

Ja, det blev lite fel där. Är man helt och hållet jätteöverens, så behöver man förstås inte blanda in någon instans alls. Det gjorde inte min exman och jag heller! När det gäller TS och hennes ex. så tror jag dock att det blir nödvändigt med några professionella utomstående personer, som lyssnar och funderar och beslutar. 

Hur eller hur, så kan man förstås aldrig avtala bort en föräldra-rättighet eller en föräldra-skyldighet, i utbyte mot något materiellt. Sådana avtal är inte giltiga i Sverige. 

nja, igen. ;)

Faktum är att om pappan i det här fallet inte vill ta hand om sitt barn så är han inte skyldig att göra det. Konsekvensen av att inte ta hand om sitt barn är att man kan förlora vårdnaden och den verkar han ju inte vara intresserad av att ha. Så länge det finns en annan vårdnadshavare kommer inget hända om en förälder struntar i sitt barn. Barnet har inte rätt att träffa sin förälder om föräldern inte själv vill. 

om han skulle vilja ha umgänge med sitt barn så har han rätt till det, men det verkar ju vara precis det han inte vill. 

Familjerätten jobbar inte med att övertala ovilliga fäder att träffa sina barn, och alla sådana insatser är helt frivilliga. Det är bara när båda föräldrarna vill träffa sina barn och inte är överens om hur detta ska ske som man kan blanda in familjerätt. Att en förälder tycker att den andre ska umgås med barnet är inte heller något som någon domstol har en åsikt om. 

pappans skyldighet är i detta fall bara ekonomisk. han ska bidra till barnets försörjning. I övrigt har han inga förpliktelser. Så är det och det kan låta knasigt men några alternativ finns inte. Det är ju inte heller i barnets bästa att träffa en förälder som enbart tvingats till det.