Otrohet... trött på höra

Svek och lögner är ingen naturlag det är ett val vissa gör som andra inte gör.

Det andra resonemanget är ju ganska självklart för om du inte kan stå för dina åsikter inför din partner så betyder ju det att du inte tror på att de kommer hålla.

Du påstår ju att din otrohet är jättebra för både dig och din partner, du påstår att alla vill knulla runt med andra än sin partner... om det stämmer så borde ju din partner hålla med om det... varför håller du då det hemligt för dina partner?

Men de har inte rätt att svika och förnedra sin partner.

Att du äger din kropp ger dig inte rätt att göra vad du vill mot andra med din kropp.

Ok, förklara då vad du menade med ditt resonemang?

Om det du säger stämmer borde väl din partner hålla med dig eller?

Jasså, jag bad ju dig förklara vad DU menade med ditt resonemang. 

Om du sitter och påstår att andra misstolkar det du skriver men när du ombeds förklara vad du menade så vill du inte göra det så kan man ju lätt tolka det du helt har jävligt svårt att förklara dig och snackar bort det med att andra bara inte förstår.

Frågan är ju ganska enkel.... om det du säger stämmer bode väl din partner hålla med dig?

Ska jag tolka ditt slingrande som att du helt enkelt inte tror att hon kommer hålla med dig? 

Finns ingen lag som säger att du inte får tränga dig i köer heller , men prova och träng dig i en kö och sen hävda att det får du minsann göra så för att du äger din kropp, så det så... och se hur bra det går?

På vilket sätt menar du att be någon förklara vad hen menade med sina inlägg är detsamma som ett "aggiterat tillstånd"?

På vilket sätt menar du att fråga någon om han tror att hans partnern kommer hålla med om hans påståemden är detsamma som att vara i ett "eggiterat tillstånd" ?

Är Molly tröttsam för att hon inte håller med dig menar du?

Bara för att DU påstår att människosläktet som helhet inte är monogam bara för att du själv inte är det så betyder ju inte det att det är fakta eller hur?

Och frågan Molly ställde är ju ganska relevant... för om man nu inte anser sig vara monogam, varför går man då öht in i ett monogamt förhållande och låter sin partner tro att man är monogam?

Absolut, man KAN bete sig omoraliskt om man vill, men sen får man ju oxå ta konsekvenserna för det och en av dem är att andra kommer kritisera ens agerande och tankesätt.

Det man inte kan påstå är att man kan göra precis hur man vill mot vem man vill och slippa ta konsekvenserna för det och slippa få kritik. 

Summa sumarum, ja i både Sverige och ALLA länder på planeten så kan man själv välja vad man vill göra, men sen får man ju ta konsekvenserna för det

Yada yada yada... mycket irrelevanta känsloargument med inga sakliga svar på enkla frågor (precis som din kompis), Frågorna var....

Vad var det jag missade menar du?

Det enda du snackade om var dina egna subjektiva åsikter om vad du anser om mig, men du svarade ju inte på en enda fråga jag ställde.

Vore det inte bättre om du diskuterar sakligt? för även om dina åsikter om mig säkert är jätteintressanta för dig så tillför ju det inte ett dugg till det som diskuteras och jag personligen skliter ju fullkomligen i vad just du tycker om mig Eva 

Fast det är ju fortfarande inget svar på frågan....

Om det nu är så som du påstår, varför är man inte ärlig med det inför sin partner?

Om man inte är monogam, varför går man öht in i ett monogamt föärhållande?

Det är det väl inte, alla ljuger ju inte sig blå och alla springer inte runt och är otrogna heller. 

Att vara feg en lögnare som inte kan stå för vad man vill och vem man är är inte biologi det är ett val, skulle vi vara genetiskt proggramerade att svika och ljuga så skulle ju alla göra så och så är ju inte fallet.

Faktiskt lever vi till större del i den sk "utopiska" världen du påstår inte existerar för om det inte vore så så skulle ju alla människor springa runt och ljuga för varandra om precis allting och försöka blåsa varandra i allt. Men så är det ju inte... det mesta i samhället bygger att de flesta männsikor faktiskt har lite respekt och empati för varandra.

Om du inte kan fatta att alla inte har samma sätt att förhålla sig till ärlighet som du har så kan ju ingen hjälpa dig.

Var det ett sakligt svar?

Spriger ALLA runt och ljuger om precis allt?

Vissa gör det men inte alla, eller hur?

Så då kan du ju inte påstår att det är mänsklig natur och genetiskt för även de som inte ljuger är ju oxå människor.

Och om de flesta inte ljuger konstant om precis allting 24/7 så är det ju ingen utopi utan verklighet.

Och du är underhållande i ditt osakliga BS.

Förstår att du lägger ner för du verkar ha väldigt svårt att föra en saklig diskussion, vilket iof kan bero på att dina argument bara är en samling känsloargument utan substans som jag gissar bottnar i oförmåga att kunna se utanför din egen lilla verklighet och en väldigt trasig moralkompass.

Du använder "att vara mänsklig" som en ursäkt för att bete sig illa. Ja det var ju inget nytt den ursäkten väldigt bekväma ursäkter har omoraliska människor använt sen stenåldern.

Nja, kritik kommer man få av vem som helst vare sig man gillar det eller inte oavsett om man respekterar kritikern eller inte. Det är ju inte så att man slipper kritik bara man deklarerar att man minsann inte gillar det eller respekterar och värderar den som framför den

Sen om man tar åt sig av det eller ej är en helt annan sak.... det troligaste är att man aldrig någonsin kommer ta åt sig av kritiken eftersom man i grunden redan vet att den stämmer och det handlar mer om att kunna erkänna det för sig själv och andra eller inte... det är ju inte så att personer som är otrogna inte vet att de gör fel... hade man inte haft en aning om att det var fel hade man ju gjort det öppen. Bara det faktum att man smyger med det talar ju för att man är väl medveten om vad man gör... men att sen erkänna det är en helt annan femma.
Ingen vill ju se sig själv som falsk och lögnaktig.

Fast kritik framförs ju inte bara i syfte att försöka övertyga personen man anser ha gjort fel att tänka om. Kritik är ju oftast ett sätt att markera att man tycker att personen betett sig omoraliskt eller resonerar omoraliskt. Sen om personen vill eller inte vill ta åt sig av kritiken är ju egentligen egalt.

Om personen respekterar den som framför kritiken är oddsen kanske större att personen kommer ta åt sig av kritiken. Men det innebär ju inte att kritik inte får eller ska framföras bara för att personen skiter i det.

Angående åsikter så är det väldigt vanligt att människor som agerar omoraliskt försöker rättfärdiga sitt agerande genom att hävda att det är ok eftersom deras egen åsikt är att det är ok. Men moral funkar ju inte riktigt så. En omoralisk handling blir inte ok bara för att personen som utför den tycker så. Den blir ok när både den som utför den och den som drabbas av den är överens om att den är ok.

Att prata om att vara "mänsklig" känns ett rätt dumt argument för ALLT människor gör är ju mänskligt, pedofiler och våldtäktsmän är ju mänskliga de med, men det betyder ju inte att deras handlingar är ok. Och även människor som inte beter sig omoraliskt är ju även de mänskliga.

Ja ingen gillar ju att se sig själva som falska och lögnaktiga, därav alla fantasifulla ursäkter, bortförklaringar och bissarra diskussioner.

Ja, man kan säkert kalla manipulation, svek, lögner och missbruk av andras förtroende för finare ord men i grunden är det ju ett rövaktigt sätt att bete sig mot människor som ska föreställas stå en nära oavsett hur "diskret" man säger sig vara.