Bör jag be om utredning?

Kompisar är snart ett minne blott, för att tala klarspråk om dessa svårigheter som beskrivs, särskilt utan habilitering. Är man blyg och akademiskt begåvad/normalbegåvad fungerar skolan oftast bra ett tag till, även att några klasskompisar håller sin vakande hand över ens försiktiga jag i leken. Det är summan av alla delarna som starkt pekar mot autism, inte lite kräsenhet och några överdrivna rädslor, som exempel.

TS, sök dig till Habiliteringen inte Bup med så uppenbara tecken, inklusive den misstänkta språkstörningen. 

Kompisar är snart ett minne blott, för att tala klarspråk om dessa svårigheter som beskrivs, särskilt utan habilitering. Är man blyg och akademiskt begåvad/normalbegåvad fungerar skolan oftast bra ett tag till, även att några klasskompisar håller sin vakande hand över ens försiktiga jag i leken. Det är summan av alla delarna som starkt pekar mot autism, inte lite kräsenhet och några överdrivna rädslor, som exempel.

TS, sök dig till Habiliteringen inte Bup med så uppenbara tecken, inklusive den misstänkta språkstörningen. 

Kan man söka sig till habiliteringen även fast hon inte har en fastställd diagnos?

Jag förstår inte riktigt svårigheterna hon har med kompisarna? Det nämns aldrig. Jag själv var väldigt blyg som liten och har ändå haft några kompisar hela skoltiden. Bara för att man är blyg så kan man hitta kompisar om man nu inte är så rädd att man inte vågar prata med någon, men uppenbarligen pratar ju TS dotter med andra barn.

Tack och lov att inte diagnoser var inne på min tid, hade säkert fått något bara för jag inte var tillräckligt i mallen som barn. Exakt vad ska en diagnos hjälpa henne med? Jag ser bara att det kommer ställa till det. 

Svårt att säga tycker jag, allt stämmer in på min son när han var i samma ålder förutom talfelet. Han har inga svårigheter eller diagnos som tonåring, men just när han var 6-7 så var han extremt känslig och hade för sig mycket saker tex om badrummet att han inte vågade spola för att han tyckte rören var så otäcka. Hade även selektiv ätstörning mer eller mindre i 13 år, men fick aldrig diagnosen. Idag fungerar han som de flesta i sin egen ålder. 

Jag förstår inte riktigt svårigheterna hon har med kompisarna? Det nämns aldrig. Jag själv var väldigt blyg som liten och har ändå haft några kompisar hela skoltiden. Bara för att man är blyg så kan man hitta kompisar om man nu inte är så rädd att man inte vågar prata med någon, men uppenbarligen pratar ju TS dotter med andra barn.

Tack och lov att inte diagnoser var inne på min tid, hade säkert fått något bara för jag inte var tillräckligt i mallen som barn. Exakt vad ska en diagnos hjälpa henne med? Jag ser bara att det kommer ställa till det. 

Det låter väldigt mycket som ett autismspektrumtillstånd. Ett absolut ha till att få en utredning, också för att få habilitering för att undvika svåra psykiska pålagringar och sekundära diagnoser till autism. 

Jag har en dotter som är 7,5 år. Jag undrar om jag bör utreda ang NPF?
Hennes mormor är bipolär. Två morbröder som också är det, autism och intellektuell funktionsnedsättning.

Hon är väldigt blyg och känslig. Avvaktande. Hon har alltid varit det.

I skolan är hon med på lektionerna, arbetar på, når sina mål, har kompisar. Väldigt duktig enligt läraren. Ordning och reda. Aldrig arg.

Hemma däremot är det en annan sak. Hon kan få sådana utbrott. Speciellt på kvällarna. Kastar saker och skriker på oss. Känns som att man tippar på tå runt henne.

Hon är rädd för att göra fel. Lättstött. Säger man till henne blir hon sur och ledsen. Frågar varför hon är arg och sur men hon säger att hon inte alls är det??Hon har även svårt att tolka mitt och hennes bonuspappas röstläge. Höjer vi rösten eller pratar med mer bestämd röst blir hon jätteledsen och säger att hon inte tycker om när vi är sura.

Hon har svårigheter med att gå på toaletten själv. Hon tror att det kan bli översvämning. Hon vågar inte spola. Vill att man ska stå utanför och sen hjälpa henne att spola. I skolan kunde hon hålla sig en hel dag för hon vågar inte be om hjälp. Det har blivit bättre sen jag pratade med hennes lärare.

Hon är rädd för att något ska hända. T.ex översvämning. Att vårt knarrande golv ska gå sönder. Hon tycker det obehagligt när det blåser. Blir orolig när hon hör flygplan eller andra höga ljud. Frågar vad är det? Vad kan hända om....? Mycket frågor om vad som kan hända. Vill inte vara själv i rum. Leker inte själv på sitt rum. Mörkrädd. Hon sover på golvet bredvid vår säng. Hon kunde inte sova själv i sitt rum. Jag låg alltid bredvid. Hon vaknade på kvällarna när jag gått ut.

Hon kan inte simma. Obehagligt med vatten. När hon duschar har hon handduk för ögonen. Vi har bestämt duschdagar för annars blir det bråk.

Leker hennes kompisar med någon hon inte känner så vågar hon inte vara med. Hon vågar inte fråga om hon får vara med och vågar inte säga till fröken. Avvaktande inför nya situationer. Står och tittar istället för att leka. Känner hon barnen vill hon gärna styra och bestämma.

Väldigt blyg och tillbaka dragen i situationer då hon inte känner sig trygg. Pratar när hon känner sig trygg. Pratar då väldigt tyst. Pratar gärna bebisaktigt. Svårt med R ljud. Hade svårt för F ljud. Träffar logoped.

Hon vill aldrig prata om vad hon känner. Säger alltid vill inte prata om det nu så fort man pratar om något jobbigt.

Hon har svårt att komma igång på morgonen. Måste flera gånger säga till att nu måste vi äta. Nu måste vi klä på oss. Jag ska bara sträcka på mig lite till.... behöver mycket tid på morgonen. Låter jag stressad eller bestämd då är morgonen förstörd. Måste du låta så sur mamma...

Somnar sent. Svårt att komma till ro på kvällarna. Gärna hålla handen. Hon ska ha sina två filtar, en speciell tröja och ögonmask annars blir hon ledsen.

Rutiner rutiner rutiner behöver hon. Förbereder alltid henne när vi ska göra något för annars blir det jobbigt för henne.

Svårt att säga hej och hejdå.

Hon vill inte hålla på med någon aktivitet på eftermiddagen. Hon vill vara hemma. Hon är trött efter skoldag och fritids.

Svårt med mat. Äter gärna samma sak. Smakar gärna inte. Tycker inte om när det är synlig krydda. Hon kan gilla en sak men efter ett tag är det inte gott längre. När hon var mindre åt hon bara makaroner och köttbullar ett tag. Kan inte äta geggig mat. Hon säger att hon får som en klump i halsen.

Vill för det mesta bara ha beröring av mig eller mormor. Kramar sällan andra än mig och mormor. Bonuspappa kan få kram när hon ger.

Låg smärttröskel. Kan slå sig pyttelite och bli väldigt ledsen.

Svårt med tandborstning. Tandkräm är äckligt och ska bara ha lite på tandborsten o massa vatten.

Jag har säkert missat något...

Hon träffar både logoped och kurator i skolan.
Är hon blyg eller kan det vara NPF?