Inlägg från: Anonym (8907) |Visa alla inlägg
  • Anonym (8907)

    Bör jag be om utredning?

    Det låter väldigt mycket som ett autismspektrumtillstånd. Ett absolut ha till att få en utredning, också för att få habilitering för att undvika svåra psykiska pålagringar och sekundära diagnoser till autism. 

  • Anonym (8907)
    Anonym (blå) skrev 2022-01-30 15:28:18 följande:

    Här låter det helt onödigt att utreda, det kommer bara ge henne problem senare i livet och vem vill bli stämplad med massa diagnoser?

    Hon klarar av skolan och har vänner vilket måste vara bland de viktigaste i livet. Blyghet och kräsenhet försvinner mer och mer med åldern. 
    Att hon har svårt att uttrycka känslor är kanske för att hon inte litar på er, och helt ärligt hur många vuxna uttrycker egentligen sina känslor? Dock är det väl något ni kan träna på med henne, kanske är det ni föräldrar som behöver hjälp med föräldrarskapet.

    Hur seg är hon på morgonen? Tar det flera timmar så kan jag förstå att du vill utreda. Och hur ofta och länge har hon utbrott?


    Kompisar är snart ett minne blott, för att tala klarspråk om dessa svårigheter som beskrivs, särskilt utan habilitering. Är man blyg och akademiskt begåvad/normalbegåvad fungerar skolan oftast bra ett tag till, även att några klasskompisar håller sin vakande hand över ens försiktiga jag i leken. Det är summan av alla delarna som starkt pekar mot autism, inte lite kräsenhet och några överdrivna rädslor, som exempel.

    TS, sök dig till Habiliteringen inte Bup med så uppenbara tecken, inklusive den misstänkta språkstörningen. 
  • Anonym (8907)
    gossegrisen14 skrev 2022-01-30 18:24:56 följande:

    Kan man söka sig till habiliteringen även fast hon inte har en fastställd diagnos?


    Ja, och be skolläkare via skolsköterska om remiss. Risken, beroende på vem du hamnar hos på Bup, är att du hamnar i att utreda och medicinera något slags ångesttillstånd (spola, sova ensam, extremt blyg etc) 
  • Anonym (8907)
    Anonym (blå) skrev 2022-01-30 18:53:00 följande:
    Jag förstår inte riktigt svårigheterna hon har med kompisarna? Det nämns aldrig. Jag själv var väldigt blyg som liten och har ändå haft några kompisar hela skoltiden. Bara för att man är blyg så kan man hitta kompisar om man nu inte är så rädd att man inte vågar prata med någon, men uppenbarligen pratar ju TS dotter med andra barn.

    Tack och lov att inte diagnoser var inne på min tid, hade säkert fått något bara för jag inte var tillräckligt i mallen som barn. Exakt vad ska en diagnos hjälpa henne med? Jag ser bara att det kommer ställa till det. 
    Inte kunna, våga eller ta något initiativ att vara med i leken om någon ny är med. Betraktar nya situationer och lek innan deltagande, tydligen så till den grad att det är värt att notera. Vill styra leken och bestämma på ett markant vis när hon väl är med. Typiska tecken på ett barn med autism som är i stort behov av att hitta, annars själv skapa, förutsägbarhet. 

    Jag var också väldigt blyg, men av trauma, och andra är bara blygare och lite ängsligare som barn i sin grundpersonlighet (kanske du). Givetvis menar jag inte att alla blyga har något neuro- eller annat psykiatriskt tillstånd.
Svar på tråden Bör jag be om utredning?