Inte bara principsak - även bla att jag vill stärka mitt samfunds, Svenska Kyrkans, kristna profil, stärka samfundets identitet som trossamfund, så att Jesus kommer i centrum, inte ceremonier och juridik. Meningen med en kyrka är ju att handla just om Jesus. Sen kan ju kyrkliga vigslar utan juridisk funktion finnas kvar. Så är det ju i andra länder..
Eftersom Sv K är största samfundet i Sverige är det en nyckelfaktor att Sv K återkristnas om Sverige ska kunna kristnas till större grad, om större antal individer ska vinnas för Jesu väg. Och då måste samfundets kristna profil stärkas. Kan du inte hålla med om att det finns i alla fall någon logik i den tankelinjen ?
Håller med dig. Själv är jag troende, och just därför gifte vi oss juridiskt borgerligt, och hade sedan en kristen bröllopsceremoni i en frikyrka. Svenska Kyrkan har förvandlats till politik och lgbtq+ och så vidare, men fokus på den kristna tron är inte så ofta med i bilden längre.
Jag tror att du har missuppfattat hur jag tänker. Självfallet ska gudstjänsterna vara öppna för alla, och självfallet ska kyrkans hjälparbete riktas till alla det kan nå, både inom landet, och internationellt. Jag har själv varit med o samlat in massor av pengar till det som då var Lutherhjälpen. Världssvälten är en av mina stora hjärtefrågor. Men det betyder inte att som jag ser det att det är rätt att Jesus har kommit så mycket i skymundan som skett idag i delar av Svenska Kyrkan. Jag var t.ex. på midnattsmässan i Göteborgs domkyrka julen 19, då biskop Rappman talade, och det var ungefär 0 ord kristet budskap. Det var inte rätt.
Som en sidokommentar så nämner jag även att jag själv hellre talar om Jesus i presens än i imperfekt, eftersom jag tror att han lever idag. (Annars vore torn, och faktiskt kyrkan i sin helhet meningslösa.)
Låt mig ställa en utmanande och ärlig fråga från hjärtat, en ytterst rak fråga. Du säger att du är konfirmerad och att du inte är troende. Frågan är : Är det ärligt att läsa trosbekännelse och ta nattvard om man inte tror ? Är det att respektera Jesus? Jag tycker själv det är ärligt av icke troende konfirmander om de går kursen och avstår från själva konfirmationen. Jag har respekt för ärliga icke-troende, och jag tror Jesus står närmare ärliga icke-troende än de som deltar i kyrkliga förrättningar utan att tro. Alla ska vara välkomna på gudstjänst, men vissa handlingar är bekännelsehandlingar, som jag inte tycker det är ärligt att göra om man inte tror, t.ex. säga: "Vi tror på........" osv, eller ta nattvard.
Jag tror också att du missat en del om vad Jesus faktiskt säger om oss och sig själv, om evangeliet och församlingen. Han säger att vi är syndare, att han är världens frälsare, att människan behöver blir det han kallar född på nytt. och grundar församlingen. Alla ska vara välkomna på gudstjänsterna oavsett tro, och alla ska kunna hjälpas i diakoni och internationellt hjälparbete, men Jesus betonar verkligen det andliga, bönen , omvändelsen, frälsningen etc etc.
Det är bra att du inte läser trosbekännelse och tar nattvard. Jag förstår att det funnits ett släkttryck, och jag tycker själv att släkttryck är så jättetråkigt. Man ska kunna vara sig själv, men jag kan inte låta bli att tänka att det varit ännu ärligare att inte göra det vid konfirmationen heller-dvs att inte konfirmeras. Kan du förstå att för mig som troende så är en sådan sak som nattvarden på allvar ? det varnas till och med i nya testamentet för att ta den utan att verkligen mena det man gör.
För min del kommer jag från ett, i Sverige, vanligt sekulariserat hem. Jag blev troende vid ungefär 16 års ålder, och började som den ende i familjen att gå i kyrkan, och har varit aktiv i Svenska Kyrkan sen dess. (Jag går också på katolska och ortodoxa gudstjänster då kristen enhet är en hjärtefråga för mig:) Jag sitter också i kyrkofullmäktige sen år 2017.
Något kan det ligga i det, för när man inte får det hemifrån är det ju något man upptäcker och undersöker själv. Det blir liksom en stabilare trosgrund Jag har också personlig erfarenhet av det övernaturliga, just i samband med kyrkan. Man kan säga så att jag vet vad jag har sett med egna ögon, men just det skedde inte främst när jag kom till tro, utan främst långt senare, efter mer än 20 år som kristen, efter 40.
Vad gäller allvar så kan jag väl säga så här: Det är en enorm skillnad på vår tillvaro om jag i huvudsak har rätt jämfört med om jag i huvudsak har fel, så visst är det verkligen allvar.
Det jag vill är att fler ska förknippa kyrkan med Jesu frälsningsbudskap än med kulturarv. Sverige är jämte Japan världens mest sekulariserade land, men jag tror att Gud vill att nya vindar ska blåsa. Du tror inte det, men en av oss har fel i den saken antingen jag eller du.
jag tänker absolut fortsätta att engagera mig i Svenska Kyrkan.