Jag och min man har efter flera år av egna försök och 6x IVF bestämt oss för att gå vidare med äggdonation. Redan nu I januari planeras insättningen. Jag är både otåligt exalterad och nervös. Finns det någon medsyster här I forumet som vill dela tankar, tårar och glädje med mig så får du gärna hoppa in här.
Sagan
Åh, håller tummarna för Er, Du har inte tjuvtestat än? Har du några symtom?
Inte lätt att hålla reda på alla i tråden men jag har plussat och är idag på ruvardag 8.
Åh, håller tummarna för Er, Du har inte tjuvtestat än? Har du några symtom?
Nej har inte vågat testa, jag är så rädd för negativt svar. Det har varit så många sådana hittills och så oerhört tufft att ta varje gång så jag kommer enbart testa på angiven testdag.
Nej har inte vågat testa, jag är så rädd för negativt svar. Det har varit så många sådana hittills och så oerhört tufft att ta varje gång så jag kommer enbart testa på angiven testdag. 
Ja hoppas den kommer snart så att ni får köra igång!
Bilbo79: Härliga nyheter, grattis!
Så roligt med så mycket aktivitet i tråden. Spännande att få följa er andra. Jag har tackat nej till att försöka i Sverige. Visade sig att Livio ställt mig i deras kö efter att jag mejlat en fråga. Nu hade jag kommit fram. Dock är de dyrare än Danmark och det känns så ovisst att inte veta om det bara blir en återföring eller fler, så jag tackade nej. Men kul ändå att det rullar på.
Välkommen! Jag har också lågt AMH men läkaren som utredde mig tyckte inte det var helt kört för det. Jag hade 0,5 i värde och var då 37 nästan 38. Men något billigare 3-pack ger ingen klinik mig då riskerna för dem är för höga ekonomiskt.
Det är säkert så att de privata till viss del kan låta en pröva mer, eftersom de inte satsar offentliga meden på försöken utan du som patient står för kostnaden. Å andra sidan har jag förtroende för den läkare jag har nu och upplever inte att hen bara försöker pressa mig på pengar. Tänker att de ju också är måna om nöjda kunder och bra statistik, Gjorde först några inseminationer och när jag skulle göra IVF tyckte nästa klinik att jag kunde försöka, utifrån att mitt FSH ändå var bra. De erbjöd mig då en provstimulering. Tror det hade kostat mig kring 9000kr om försöket fått avblåsas. Nu gick det hela vägen till äggplock.
I er sits hade jag nog bett om mer information om hur de bedömer chanserna utifrån era värden, ålder osv. Måste ni bekosta ÄD själva eller finns chans att få den offentligt finansierad? ( Dvs är ni barnlösa och under 40? Även om det är lång kö i det landsting finns det vägar att kringgå det. ) Jag roar mig ibland med att titta på statistik från olika kliniker, då är det ju tydligt att chanserna ofta är ganska små trots allt. Iaf om du är äldre. Å andra sidan är ju statistiken lurig, du vet ju som patient inte vilka de patienterna är. En klinik som inte låter någon med dåliga värden försöka kommer ju ha bättre statistik osv.
Så till syvende och sist är det nog magkänsla/er ekonomi och ork som bestämmer. Det är inte lätta beslut och kan behöva få ta tid. Jag har behövt göra några IVF för att verkligen veta att jag uttömt mina chanser. Men någon annan kan gå till ÄD direkt. Det är ju också väldigt slitigt med IVF tycker jag, och ÄD har mycket större chanser,
Bor ni där det bara finns en klinik eller kan ni höra med någon mer klinik om vad de erbjudit er?
Hoppas du/ni kommer fram till vad som känns rätt för dig/er!
Det ser tyvärr inte så bra ut för mig. Ingen riktig stegring på stickorna. Tog ett blodprov igår för att kolla mitt hcg och det var 40 vilket är lågt med tanke på att det var fyra dagar efter att jag plussat. Jag ska ta ett nytt blodprov på måndag och försöker att inte ta ut något i förskott, men det känns rätt mörkt nu 
