Jag vill bara skriva av mig. En riktigt jobbig dag. Dagen då jag ska få svar på om mina tvåäggstvillingar har DS. Med 1/26 och 1/39 på KUB ser det inte särskilt ljust ut men det bara måste gå vägen. Jag fyller snart 41 och med fyra barn hemma vill pappan inte behålla dem om det visar sig att dem har DS. Idag går jag in i vecka 18 och jag kan emotionellt inte avsluta deras liv.
Har du fått svar? Störst sannolikhet är ju att de inte har downs
Vilken "sannolikhet" säger det?
Med så osäkra siffror så kan man väl göra ett fostervattenprov? Gammaldags? och man får vänta länge på svar? MEN då vet man. Barnet man väntar kan ju ha många skador men ETT kan man förebygga och det är DS.
Måste alla vara likadana då?
Godman finns det många normalfungerande shopaholics som skulle behöva också, även de som handlar på kredit eller får betalningsanmärkningar.
Jag har ett barn i min bekantskapskrets med DS. Världens mysigaste och finaste unge:) Alltid glad!
Tror aldrig att detta barn kommer att hamna i negativa saker som spelmissbruk, drogmissbruk, kriminalitet osv.
Sen kommer ju detta barn under hela livet att behöva någon form av hjälp förstås.
Hon är 7 år nu och både pratar (inte som jämnåriga, fast finns ju många barn som tar tid på sig att tala rent, inte kan säga r tex), räknar och kan alfabetet. Klär på sig själv om man lägger fram kläder och hjälper sina föräldrar glatt och inlevelsefullt med små saker i köket.
Så jag håller inte med för att jag är less på x antal fördomar/smygpåhopp som användaren sprider i alla trådar? Som användaren även tryckt in här, inte bara om DS. Det har inget att göra med att abortera foster med DS för jag är inte naiv för deras svårigheter och skulle antagligen göra det själv :)
Förstår pappan, har själv ett handikappat barn. Tanken om två och ett par till får mej att vilja skiljas omgåend oavsett konsekvenser. Ingen man pallar det
Förstår pappan, har själv ett handikappat barn. Tanken om två och ett par till får mej att vilja skiljas omgåend oavsett konsekvenser. Ingen man pallar det