Jag och min sambo har lite olika syn på matlagning och barnen. Jag är uppvuxen med att man ska äta den mat som serveras, medan han tycker att barnen kan få annan mat om dom inte tycker om. Jag tycker man kan få ha "veto" på en maträtt om man verkligen inte tycker om, men sedan får man "gilla läget". Hans barn /mina bonusbarn är 10 och 12 år och där kan det ibland bli tal om att laga annan mat. Känns sådär..
Jag ser ingen mening i att laga mat som de som ska äta den inte tycker om. Vi har olika smakpreferenser i familjen och ingen, varken barn eller vuxna, tvingas att äta saker de inte tycker om.
Jag förstår inte riktigt poängen med att laga mat som barnen bara petar i. Dels blir det en massa mat över och dels är barnen fortfarande hungriga.
Eftersom det är viktigt att barnen får i sig bra och näringsrik mat så lagar jag mat som de äter. Hos oss skulle det inte funka med att man äter det som serveras annars blir man utan eller liknande. Ofta behöver vi laga olika varianter på maten, och inte enbart pga barnen.
Jag ställer mig inte och lagar annan mat om det redan finns en rätt på bordet. Då får man äta det som finns, men jag vet såklart vad familjen gillar och anpassar maten efter det. Vi har som tur är ett barn som äter det mesta. Hade det bara velat ha korv och pannkakor hade jag kanske tänkt annorlunda.
Ibland, om vi vuxna vill äta något speciellt som jag vet barnet inte är så förtjust i typ väldigt stark mat, kan jag komplettera med ett alternativ. Oftast rester som piffas upp.
Jag skulle aldrig tvinga mina barn att äta sånt de inte tycker om eftersom jag själv var kräsen som barn och blev tvingad på dagis, skolan hemma. Kommer ihåg när jag var i 3-års åldern och dagis försökte tvinga mig att är fiskbullar. Konsekvensen blev att jag inte fick någon glasspinne och jag har aldrig kunnat äta fisk. Fick även ätstörningar i tonåren som jag tror beror på det.
Jag lagar i princip aldrig annat till barnen. Det händer enbart de gånger vi vuxna vill äta en specifik rätt som båda barnen ogillar. Eftersom våra barn äter väldigt varierat, får de alltid i sig något av det som serveras. Vi vill också att de smakar lite av allt. Ofta kommer de på att det visst var gott och äter av hela rätten.
Jag och min sambo har lite olika syn på matlagning och barnen. Jag är uppvuxen med att man ska äta den mat som serveras, medan han tycker att barnen kan få annan mat om dom inte tycker om. Jag tycker man kan få ha "veto" på en maträtt om man verkligen inte tycker om, men sedan får man "gilla läget". Hans barn /mina bonusbarn är 10 och 12 år och där kan det ibland bli tal om att laga annan mat. Känns sådär..
Grundregeln är att endast en maträtt serveras. Vi kan göra undantag enstaka gånger om det är nåt vi vet inte äts och vi tex har rester av annat alternativ.
5åringen är väldigt kräsen men ofta går det att tex bara äta pasta men utan sås. Vi försöker variera så han får rätter vi vet uppskattas varvat med mer "vuxen" mat för att vi ändå envisas att både äta gott och att fortsätta med nya smaker.
Vi lagar inte särskild mat till barnen. Å andra sidan lagar vi inte heller mat som vi vet att de inte äter. Känns ju rätt meningslöst att laga mat som man vet inte uppskattas av de som ska äta den.
När vi försöker lära dem gilla ny mat har vi andra saker på bordet också, som vi vet att de gillar, så att de kan smaka det nya och sen äta sig mätta på något de gillar (typ potatismos).
Man lagar mat som alla gillar, annars alternativ. Jag äter inte mat jag inte tycker om i mitt eget hem och har inte högre förväntningar på barnen än på mig själv.
Jag tycker det är viktigt att man lär sig att äta det mesta. Visst, alla har nog ett eller flera livsmedel som man absolut inte kan få ned, men det är inte samma sak som att inte vara så förtjust i all mat. Det är socialt inkompetent att sitta och rynka på näsan åt mat och inte klara av att ens äta om man råkar bli bjuden på något man inte gillar.
Jag försöker laga mat som alla tycker om men eftersom vi är många i familjen så går inte alltid det. Jag försöker planera det så att om jag vet att barn A inte är så förtjust i det jag lagar på måndagen, så gör jag något A gillar på tisdagen i stället.
Om man nu hos oss inte skulle råka gilla maten som serveras kan man ta knäckebröd och sallad, och så får man äta mer till kvällsmat eller frukost i stället.
Till helgen försöker jag göra något som alla i familjen gillar, så variationen på de rätterna är inte stor.