Jag och min sambo har lite olika syn på matlagning och barnen. Jag är uppvuxen med att man ska äta den mat som serveras, medan han tycker att barnen kan få annan mat om dom inte tycker om. Jag tycker man kan få ha "veto" på en maträtt om man verkligen inte tycker om, men sedan får man "gilla läget". Hans barn /mina bonusbarn är 10 och 12 år och där kan det ibland bli tal om att laga annan mat. Känns sådär..
Utgår från vad alla äter när vi planerar mat. Om någon verkligen avskyr t.ex. kyckling och det är känt på förhand så serveras ett alternativ. Men alla har samma bas av pasta/potatis/ris, grönsaker osv, så det handlar bara om att steka upp köttbullar istället (eller liknande).
Provar vi något nytt och det ogillas får man äta av allt annat på bordet. Vi har alltid olika grönsaker, oftast pasta/potatis/ris separat (äter inte så ofta allt-i-ett-gratänger och liknande), knäckebröd och mjölk. Frukt kan man komplettera med efteråt. Finns det rester kan man såklart värma det också.
Om vuxna vill äta något vi vet att barnen inte gillar så kan vi servera två rätter. Ser ingen mening i att låta dem gå hungriga och tar hellre deras portioner till matlåda i så fall. Men tycker inte heller att vuxna ska avstå allt gott på grund av ett barn som är kräset, eller bara ogillar föräldrarnas favoriter.
När barnen är så stora äter alla samma.
Vi har aldrig lagat sk typisk barnmat, så sonen var van vid väl kryddad mat, och ratade pannkakor, färdiga köttbullar, korv och avskydde ketch, och hade begränsad repertoar.
Fisk åt han inte under 11 år (äter fisk numera), sedan annat också.
Så när vi åt fisk så åt han något annat.
Eftersom sambons äldsta barn är allergiker och vi övriga kräsna på olika sätt, så har det ofta funnits fler alternativ när vi ätit.
En vännina till mig har barn med allergier, olika matpreferenser, så när man äter hemma hos dom är det buffé som gäller.
Jag och min sambo har lite olika syn på matlagning och barnen. Jag är uppvuxen med att man ska äta den mat som serveras, medan han tycker att barnen kan få annan mat om dom inte tycker om. Jag tycker man kan få ha "veto" på en maträtt om man verkligen inte tycker om, men sedan får man "gilla läget". Hans barn /mina bonusbarn är 10 och 12 år och där kan det ibland bli tal om att laga annan mat. Känns sådär..
Det har inte behövts mer än att mina barn hatade korv men älskade fisk. Frugan och ungarna åt torsk och jag falukorv, så egentligen var det jag som var krånglig. De har dessutom altid haft en annorlunda smakpalett än barn generellt då de älskade alla typer av kokta grönsaker, stark mat, stark ost, mörk choklad och fisk och skaldjur men helst slapp korv, köttbullar och pannkakor.
I familjen jag växte upp rådde filosofin är det som serveras. Jag tycker i och för sig att man ska respektera den som lagar mat och man kan inte förvänta sig flera olika alternativ.
Men jag gick oftast hungrig för jag tyckte inte om maten min mamma lagade. Jag blev klassad som kräsen. Det är möjligt att jag var också men jag tyckte genuint inte om köttbullar som var råa inuti och annan mat som inte var färdiglagad innan servering. Jag tycker fortfarande inte om den typen av mat.
Det är kanske därför jag lagar lite olika mat till vår familj. Jag är inte bra på att laga mat. Våra barn älskar alla grönsaker. Därför blir det sallad med fiskpinnar/lax här hemma eller grönsakssoppa som kan toppas med bacon för den som önskar (enbart mannen).
Jag tycker det beror på maträtten och barnen huruvida man kan tillåta sig anpassning. Många barn gillar inte rödvinsås med baconlindad sparris men de flesta äter spagetti och köttfärssås.
Orkar knappt laga EN rätt. Så nä inte två. Men är det nån som inte gillar maten är det väl bara att äta en macka sen, micra nåt annat, eller laga en till rätt själv. Mina tonåringar har blivit helt ok på matlagning eftersom dom fått laga egen mat med viss hjälp sen ganska ung ålder.
Sonen hade en period när han bara åt hamburgare, men det fixade han själv. Nu vill han knappt se en hamburgare längre.
Själv växte jag upp mest med min pappa då min mamma veckopendlade, han hade regeln att ?köket stänger kl 21, och då går kocken hem?. Så han vägrade laga mat om vi inte var hemma från stallet innan den tiden. Det ledde till att jag blev bra på matlagning i tonåren.
Det är sambon som lagar den extra måltiden, hoppas jag?
Ja vi lagar samma mat, men det finns undantag. Barnen gillar inte rotmos så om vi gör det så gör vi också potatismos. Och om vi vuxna är sugna på vädigt stark mat som barnen inte uppskattar så gör vi ett mindre kryddstarkt alternativ till de alternativt en annan maträtt.
Så jag skulle väl säga att vi i princip inte lagar specialmat men att det händer för det är ju inte kul att laga mat som man vet att någon inte gillar även fast man själv kanske jättegärna vill ha det.
Här får man äta det som serveras eller värma rester från tidigare middag eftersom de ändå ska ätas upp och det spelar ingen roll om det blir min lunch imorgon eller barnens middag idag så jag får ta dagens middag till lunch imorgon... Oavsett vilket så blir det lunchlåda och alla blir mätta.
Sen har vi oftast matig sallad till, vilket anpassas till det som serveras. Så är det mat som jag gissar att barnen inte kommer gilla, så finns det oftast små ostkuber till salladen och annat som är matigt tex bönor osv.