Kvinnor, känner ni skuld?

Tror snarare att han lyckas skärpa sig en aning i början av en relation, men så snart han visar sina rätta sidor så drar tjejen. 

Känner du skuld för att du lämnade? Om inte, borde du känt skuld?

Min man ljög hela tiden och ekonomin var katastrof från dag ett. Varningssignaler från innan vi flyttade ihop ignorerade jag raskt.

Vi var ju varandras stora kärlek! Vi mot världen.

Sexet var bra fram till barn två är väl rättvist att säga. Sen med ytterliga gäng barn, kåk, hund, fortsatta lögner om ekonomi, införsel, oftast bortajobb för maken blev sexet lidande. Jag kunde inte ha sex med han som var så opålitlig. Vem lämnade? Inte vad det jag iaf....han kände sig inte uppskattad, älskad, åtrådd. "Vi bråkar ju bara, det är en sån kyla mellan oss, man ska växa och få styrka av varandra'"....Vi är inte bra för varandra....nä det är svårt att vara bra för två när den andra fortsätter ljuga om saker som är så pytte men när de upptäckts blir som vulkanutbrott.

Men om det bara är kvinnan som skämmer bort utan att få något tillbaka så är det kanske inte så konstigt om hon förlorar sexlusten till slut.

Du svarade inte på frågan, som du själv är så noga med. Du är ju extremt noga med korta svar när du själv ställt frågan.

Känner du skuld för att du lämnade?

Vad har ekonomin med saken att göra? Behöver man inte känna skuld om partnern har/får det bra ekonomiskt? Trodde detta handlade om sex....

Jag gissar på att en manlig man är kring 50 chef eller egen företagare hans sambo är yngre varit i periferin inom jobbet.

Han anser att det är en ynnest för hans sambo att hon får vara i hans närhet.

När hon inser att sex är det som är viktigt för han och börjar ifrågasätta så blir hon utbytt :)

Nä nu var jag taskig ;)

 

Det är oxå svårt att vara bra för två när den andra inte är på plats. När man hittar högar med obetalda räkningar eftersom han plundrade lådan innan jag kom hem. När man får sitta på en affär och gå igenom 12 fakturor och se vad " vi köpt", svara på frågor varför 3- 4 påminnelser inte upptäckts, inte hitta sina guldsmycken....

Nu är jag skild sedan nästan 10 år och börjar erkänna för mig själv att mitt äktenskap var en bluff och ett helvete, barnens pappa är en stor idiot som jag aldrig skulle gift med med. Han är om inte fullt en psykopat så besitter han många drag. Det han säger tror man på. Det mesta är inte sant.

Vi provade igen och jag lärde mig inte läxan. Det blev fullständig katastrof och jag sitter plötsligt med 12 egna betalningsanmärkningar.

Han lämnar mig igen. Efter skilsmässan har jag betalat av allt på mig själv och är nu helt ren.

Han har +800 ' i skuld och fortsätter i samma spår. Hans nya har ingen aning om vad som väntar.

Tack. Bra vet jag inte men lojal. Helt vanlig kvinna som accepterar alldeles för mycket skit. Barnen är vuxna idag men nej han var inte bra då när yngsta var 11 och vi skildes åt för gott.

Han lånar pengar av mig och barnen.

Han var otrogen med kvinnor på jobbet som också jobbade borta i flera dygn. Jag var aldrig otrogen.

Jag är glad att han lämnade mig. Det skulle jag aldrig orka.

Det var viktigare för mig att ha en familj än att vara lycklig.

Jag kommer aldrig få uppleva just det, att vara lycklig. Tror inte jag är värd det. Faktiskt...

Kanske för att de flesta män aldrig säger nej till sex?

Många män verkar se sex som ett bevis på kärlek.

Annan närhet och ömhetsbetygelser,som t ex kramar och pussar,verkar inte räknas.

Det var inte min fråga. Känner du skuld för att du lämnade?

I ditt eget resonemang skriver du om värdet att leva kvar som kärnfamilj, med barn och hus, varför har du inte tagit med dessa parametrar när du själv lämnar?

Har du inte haft barn?