Jag ska betala honom
Ett gemensamt barn på 2 år ihop med ett numera ex. Pappan har 2 barn (9&13år) sedan tidigare. Bodde ihop i 4 år, de senaste två åren missbrukade pappan alkohol. Det hela eskalerade ett par månader innan vår gemensamma föddes. Pappan var hellre ute dag som natt med sina vänner och drack. Han var iväg hela nätter trots han visste han skulle ha barnen dagen efter vilket gjorde att jag fick sjukanmäla mig o stanna hemma. Han kunde ligga o sova på förmiddagarna fram till 12 o överlåta ansvaret på vår minsta till sina syskon för att han skulle ha sovmorgon. Han har inte engagerat sig i vårt barn mer än kanske 30 minuter per dag. Jag tog hem en bekant till honom som är nykter alkoholist som konfronterade honom. Han bröt ihop och följde med på ett aa möte. Sedan sa han att det inte var något för honom och att han inte tänkte bli nykterist utan skulle dricka max 2 ggr i månaden. Månaden som följde där drack han 3-4 ggr i veckan, istället för 7. Han drack sig inte stupfull alltid utan mest lullig. Han sa själv att han va ute efter att känna ett lugn.
Tillslut bröt jag ihop helt efter att försökt rodda hela familjen, tagit hand om alla barnen, försökt få pappan att inse problemet, försökt engagera pappan i barnet, tagit hand om hushållet och samtidigt jobba 100%. De andra barnens mamma slängde också ur sig ett o annat och baktalade mig för barnen. Jag ri gde socialen för tips o råd och det föll en orosanmälsn.
Efter att socialen haft möten med de tidigare barnen, barnens mamma, pappan, pappans syster och mig så lades utredningen ner: inget skäl för oro. Anledningen till detta var att pappan erkände att han hade druckit lite mycket men sa att han hade dragit ner nästan helt på det. Nu var det bara någon öl till maten. Dessutom sa han att han stack iväg och drack för att slippa mig och att jag funnits i hemmet var orsaken att han inte kunnat spendera tid med sitt barn.
Systern ljög hos socialen och sa att pappan aldrig varit full inför barnen trots hon varit med flertalet gånger. Till barnen hade föräldrarna sagt att jag försökte ta deras älskade pappa ifrån dem så de var rädda och ledsna. Jag skulle behandla barnen som luft enligt pappan.
Jag flyttade till egen lägenhet i denna härva med vårt barn. Barnet är folkbokförd hos mig. Är hos sin pappa 10 dagar i månaden och hos mig 20 dagar i månaden. Detta har vi skrivit ett avtal på som ska gälla i 4 månader till att börja med. Sen ska vi utvärdera och efter ett tag ska vi börja trappa upp umgänget. Pappan kräver dock 50/50, varannan vecka från nu!
Pappan kallar mig trög, idiot, dum i huvudet med vårt barn i famnen. Han säger det högt inför de andra barnen med. Utpressar mig ex. Nu har jag hittat en mycket bättre lägenhet i samma kommun (ska behålla samma förskola) för mig o sonen. Pappan vägrar att skriva på flytt för sonen om inte jag ger pappan 50% umgänge, vv med en gång nu. Pappan skriver till mig på sms, att han vill inte ha något samarbete, han ska göra livet så surt som möjligt för mig och han ska göra att jag känner mig så maktlös som det bara går.
Enligt försäkringskassan är jag berättigad hela barnbidraget och det är han också arg för. Han kräver att jag ska betala för aktiviteter som görs hemma hos honom, jag ska skicka med Blöjor, jag ska köpa alla kläde och skicka med och han tänker absolut inte betala någon försäkring på barnet. Utan det ska jag eftersom jag får BB. Tillägg att jag betalat försäkringen i 2 år medans vi bodde ihop.
Jag har föreslagit familjerätt men han skulle ha 500 kr betalt för att gå dit. Jag har sagt att jag vill ha ett bra samarbete för vår son men han "skiter i vad jag vill". Det enda han nämner gång på gång är: "vi gör som jag säger".
Han vägrar se mig eller träffa mig så hans förslag är att han ska skicka ut barnet i trapphuset sen stänga dörren o först då får jag visa mig för barnet. Detta går inte jag med på, då hävdar han att jag inte vill samarbeta.
Jag föreslog att pappan och jag inte behöver stå så nära varandra men att barnet måste ha kontakt o se den andra föräldern vid överlämning för att det ska bli tryggt. Men pappan vägrar möta mig halvvägs utan det ska gå till på hans vis eller inte alls.
Denna helgen fick tyvärr inte vår son träffa sin pappa för pappan skrev : hälsa x att jag är ledsen att vi inte ses denna helgen och anledningen till det är du (alltså jag).
Jag vet inte Vad jag ska göra? Känner mig helt förtvivlad. Det enda jag vill är att få till ett samarbete där vi kan lita på varandra och respektera varandra för barnets skull. Men pappan skriver på sms : jag vill inte ha något samarbete med dig. Det räcker vi gör överlämning på förskola o skriver sms o äm det är något viktigt. Då har jag svarat att vi kan göra överlämning på förskola men att vi faktiskt då måste få till ett samarbete på sms. Inte som det är nu då pappan inte svara är när jag frågat något, eller skriver ett dumt svar eller "hejdå", "tyst nu" osv.
Då vill helt plötsligt inte pappan hämta o lämna via förskola utan vill vänta.
Sen känner jag också en oro över pappans beteende. Jag har pratat med hans pappa o bror som säger att han tagit avstånd från dem med och att han beter sig konstigt.
Pappan säger att han inte dricker så mycket längre, men vad vet jag. Socialen la ju ner det dessutom så de finner ju ingen oro.
Nu blev det mycket... Och rörigt.
Tack