Affärer?

Ni båda som reagerar så hätskt tycks vara ganska överens och ni tycks i huvudsak vara av samma uppfattning.
Det respekterar jag.
Det finns absolut ingen önskan från mig att ta över någon tråd. Vad finns det som skulle tyda på det?
Om det är någon som är känd för att ofta vilja försöka ta över trådar så får du nog snegla lite närmare mot din kompis...

Jag gillar att diskutera och att belysa saker ur fler än ett perspektiv.
Ibland väljer jag att belysa ur perspektiv som kanske inte är desamma som min egen uppfattning, men jag gör det ändå. Ibland kan jag tom välja att vara lite provocerande, för att det är roande att se reaktionerna hos vissa och om inte annat för att diskussionerna ska bli mer givande och inte så himla enögda.

Om det nu ska vara en öppen tråd och om åtminstone den ena av er påstår att det i sanning ska vara öppet och tillåtet att tycka annorlunda så förväntar jag mig lite mindre hätska kommentarer i tråden, även om jag ger perspektiv som du kanske inte gillar.
Du och ni borde också klara av att respektera att inte alla måste dela din uppfattning.

Om ni eller någon annan ska kommentera vad jag tycker och kommentera om t ex vilken moral jag står för, så bör den åtminstone se vad jag har skrivit.
Har jag verkligen uttryckt min egen åsikt om något?
Har jag verkligen skrivit något som beskriver min egen moral???

En viss person som väldigt ofta skriver i otrohetstrådar, som ofta uttrycker sig förklenande och rent av vidrigt mot andra människor, som ofta går till personangrepp, kan verkligen behöva lite mothugg.
Personen har visat massor av gånger att den inte klarar att skilja på sak och person och brukar ofta försöka komma med påståenden att jag skulle propagera för otrohet.
Jag har många gånger ombett personen visa var någonstans jag någon enda gång har propagerat för otrohet men hittills har den aldrig kunnat visa ett enda exempel på det.
Tvärtom har jag i dessa sammanhang visat på många exempel där jag direkt avrått från otrohet och direkt och tydligt uttalat mig MOT otrohet. (ALDRIG har jag uttalat mig för otrohet!).

Samtidigt är det ju inte filosofiska rummet det här. Det är ju omöjligt att diskutera  med någon som egentligen inte tycker som den skriver.

Yada yada yada.. en massa pladder om hur taskiga andra är och hur synd det är om dig men fortfarande ingen som helst förklaring till vad du menade med dina märkliga inlägg.

I vanlig ordning börjar du diskutera person istället för sak för att slippa diskutera sakligt. För det är väl lite av ditt signum, kläcka ur dig det mest omoraliska skit man kan komma på för att sen förneka allt du skrivit och anklaga andra för att misstolka dig och ägna 1509 inlägg till att diskutera person istället för sak, eller hur "man med egen erfarenhet" ? 

Om min fru skulle vara otrogen mot mig men jag inte känner till det, jag förblir helt ovetande, hon sköter det på ett sådant sätt att vare sig jag eller någon annan märker något, 
hennes och mitt förhållande fortsätter helt opåverkat, vår kärlek och hela vårt liv fortsätter precis på samma sätt som det skulle ha gjort om hon inte valt att vara otrogen.
Hur ska jag kunna må ont av det?
Hur ska det kunna skapa det enorma lidandet och den hemska smärtan om jag inte har en aning om det?

Jag kan absolut uttala mig så som jag gör.
Varför skulle jag inte ha rätt att tycka annorlunda, uttala mig på annat sätt, ha en annan uppfattning än du? Efter det som du tidigare så hätskt skrev till mig, hur kan du då uttala dig på detta sätt??? 

Jag vet med 100% säkerhet att jag inte skulle vilja veta om min fru var otrogen mot mig.
För det jag inte känner till kan jag självfallet inte må ont av.
Jag talar av egen erfarenhet. Jag har tidigare i livet själv varit otrogen flera gånger, utan att det har kommit fram. Jag har själv varit utsatt för otrohet, både sådan som jag har avslöjat och sådan som jag inte kände till förrän mer än fem år efter att vår förhållande tagit slut av andra orsaker.
Så jag kan absolut uttala mig som jag gör och jag förbehåller mig rätten att ha en annan åsikt än du.

Min uppskattning är 9/10 föredrar sanningen. Det allra största sveket av dem alla blir "gå bakom rygg"; värsta SVEKET när upptäckten väl görs eftersom tilliten för alltid påverkad. 1/10 föredrar möjligen att inget veta. När vardagen möjligen inbegriper en stor barnaskara att möta emotionellt och ekonomiskt, och som behöver tas hänsyn till.   
Det du säger här kan nog kanske stämma någorlunda, men bara i de fall otroheten blir känd.
Jag tror att flera med mig skulle föredra att inget veta, under förutsättning att det verkligen blir okänt och t ex att det inte blir känt bland t ex vänner, familj eller arbetskamrater.
Förutsättningarna för ditt resonemang och dina funderingar blir givetvis helt annorlunda om otrohet/trolöshet verkligen förblir helt okänd.
I de fall som förblir okända, vilket sannolikt gäller i många fall, där går livet vidare precis som om det aldrig hade hänt. Ingenting förändras, ingen märker något, kärleken, relationen och livet i allmänhet går vidare på precis samma sätt som innan.
Då är det ingen som upplever "gå bakom rygg", ingen känner något svek, ingen påverkas emotionellt och det får inga ekonomiska konsekvenser, inga konsekvenser för barn, familj eller någon annan överhuvudtaget.

För mig är det helt givet att jag inte är den enda unika människan i hela världen som verkligen inte skulle vilja veta.
Om min fru skulle välja att ha ett tillfälligt sexuellt och/eller känslomässigt äventyr med en annan så vill jag inte veta utan jag hoppas verkligen att hon kan sköta det på ett sådant sätt att det inte blir avslöjat, att jag inte behöver misstänka något och att jag och vår relation inte ska behöva må ont av det, inte behöva uppleva att hon gått bakom min rygg, inte behöva känna sveket eller känna några andra negativa saker.
Om hon efter sitt äventyr älskar mig lika mycket som tidigare, om hon dessutom skulle bli en ännu lyckligare och mera harmonisk människa, om hon kanske skulle få ökad sexlust till mig, så skulle jag ju också både rent egoistiskt och för vår tvåsamhet kunna få ut något positivt av hennes äventyr.

Jag förstår att detta är svårt att ta in och jag förstår att du kanske blir uppbragt och vill försöka finna något om och men, du kanske vill försöka hitta på en massa andra scenarier och du triggas kanske att försöka finna motargument.

Men sanningen är ändå självklar och mycket uppenbar, det jag inte vet mår jag inte ont av.

När man själv betett sig omoraliskt och ändrar sina värderingar för att matcha det så man slipper brottas med sina skuldkänslor så kallas det för "kognitiv dissonans" och ett bra exempel på det är fabeln om räven och druvorna..."surt sa räven". Jag menar, det är väl klart att du är helt ok med att din fru undanhåller sin otrohet för dig när du gjort likadant mot henne (eller andra), för att fördöma henne för det vore ju att fördöma ditt eget agerande och det vill ju du såklart inte för det kan ju ställa till det för din självbild. 

Men bara för att du ändrade dina värderingar för att slippa må dåligt över din omoral så betyder ju inte det att alla människor gjort likadant. Och du resonerade förmodligen inte heller så innan du själv var otrogen. Så nej, få människor gillar att leva i en lögn och förnekas möjligheten att själva välja vilket slags förhållande de vill leva i och vilken slags partner de vill leva med. 

Och att påstå att svek och lögner skulle vara ok för att personen inte vet är ett extremt sjukt sätt att resonera. Bara för att personen inte vet så betyder inte det att personen inte är lurad och lever i en lögn och det betyder absolut inte att en omoralisk handling blir moralisk. Att pyssla med sånt är lika fel ovsett om personen vet det eller ej. Så din sk sanning som du tjatat om i flera år är inget annat är ren BS, personen vet inte vad du gjort men personen lever i en lögn som DU skapat och DU manipulerar personen att vara kvar i ett förhållande med dig genom att undanhålla sanningen för personen och det ÄR omoraliskt. Kanske till och med mer omoraliskt än handlingen i sig för hur mycket tid av sitt liv slösar inte personen bort på ett falskt förhållande och en falsk partner?

Nej det är absolut inte svårt att ta in att du försöker omvandla något omoraliskt till moraliskt genom att leka med ord och kalla saker för finare namn. En skitkorv inlindat i bladguld är fortfarande in skitkorv och lukta lika illa. Det är inte andras förståelse som är problemet, det som är problemet är att du inte förstår att andra ser igenom din tarvliga försök att rättfärdiga svek och lögner och din skeva moral. Du har som sagt hållt på med det i otaliga trådar i flera år med samma respons så tro mig. vi förstår mycket väl 

Jag tror jag kan förstå till viss del att du säger allt det som du säger och jag försöker sätta mig in i din synvinkel och reflektera över det.
Men delvis tolkar jag det som att du enbart utgår från dig själv, precis så som de flesta av oss gör i många fall. Samtidigt föder du en tanke hos mig och jag tycker mig se att du inför dig själv vägrar att ens försöka se det på ett annat sätt utan att du i stället jobbar för att cementera din egen första åsikt för att slippa se att ett nytt perspektiv har öppnat sig för dig, men du önskar slippa reflektera över något nytt eller något som åtminstone skulle kunna vara ett komplement till din egen åsikt och en hint om hur andra människor faktiskt kan se på saken.
Där tror jag kanske att vi skiljer oss åt?

föga respekt visas inför "offer" för trolöshet. En mycket traumatisk upplevelse 
Förklara gärna hur du menar att något som jag inte alls känner till,
något som jag inte märker något av överhuvudtaget, något som inte påverkar mig och vår relation, allt är lika som innan händelsen, vår kärlek till varandra är helt oförändrad,
hur kan det bli en traumatisk upplevelse för mig?

I det där om traumatisk upplevelse förutsätter du ju återigen att det blir känt, på ett eller annat sätt.
Men om du är intresserad av ämnet och har någon kunskap så bör du väl kunna hålla med om att en hel del otroheter/trolösheter förblir helt okända. Då kan du väl inte mena på allvar att det skulle medföra en traumatisk upplevelse?

F ö påpekar jag återigen, på förekommen anledning, att min egen personliga åsikt är att otrohet är ingenting som jag generellt förespråkar eller rekommenderar. Oftast är det bäst att välja att avstå från det.
Detta även om min egen åsikt är att om min fru skulle vara otrogen mot mig så skulle jag absolut föredra att inte få veta det.
Alla bör vi ju komma ihåg att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen.

När man själv betett sig omoraliskt och ändrar sina värderingar för att matcha det så man slipper brottas med sina skuldkänslor så kallas det för "kognitiv dissonans" och ett bra exempel på det är fabeln om räven och druvorna..."surt sa räven". Jag menar, det är väl klart att du är helt ok med att din fru undanhåller sin otrohet för dig när du gjort likadant mot henne (eller andra), för att fördöma henne för det vore ju att fördöma ditt eget agerande och det vill ju du såklart inte för det kan ju ställa till det för din självbild. 

Men bara för att du ändrade dina värderingar för att slippa må dåligt över din omoral så betyder ju inte det att alla människor gjort likadant. Och du resonerade förmodligen inte heller så innan du själv var otrogen. Så nej, få människor gillar att leva i en lögn och förnekas möjligheten att själva välja vilket slags förhållande de vill leva i och vilken slags partner de vill leva med. 

Och att påstå att svek och lögner skulle vara ok för att personen inte vet är ett extremt sjukt sätt att resonera. Bara för att personen inte vet så betyder inte det att personen inte är lurad och lever i en lögn och det betyder absolut inte att en omoralisk handling blir moralisk. Att pyssla med sånt är lika fel ovsett om personen vet det eller ej. Så din sk sanning som du tjatat om i flera år är inget annat är ren BS, personen vet inte vad du gjort men personen lever i en lögn som DU skapat och DU manipulerar personen att vara kvar i ett förhållande med dig genom att undanhålla sanningen för personen och det ÄR omoraliskt. Kanske till och med mer omoraliskt än handlingen i sig för hur mycket tid av sitt liv slösar inte personen bort på ett falskt förhållande och en falsk partner?

Nej det är absolut inte svårt att ta in att du försöker omvandla något omoraliskt till moraliskt genom att leka med ord och kalla saker för finare namn. En skitkorv inlindat i bladguld är fortfarande in skitkorv och lukta lika illa. Det är inte andras förståelse som är problemet, det som är problemet är att du inte förstår att andra ser igenom din tarvliga försök att rättfärdiga svek och lögner och din skeva moral. Du har som sagt hållt på med det i otaliga trådar i flera år med samma respons så tro mig. vi förstår mycket väl 

@ (Endast en lycka är rätt?)

Berövar definitivt inte på något sätt din mänskliga rättighet till din åsikt eller otaliga funderingar vad gäller otrohetsaffärer.... Frågetecknen finns... Rätas de någonsin ut. Uppstår inte obsessions; i fantasin om tidigare och kommande otrohetsaffärer som inverkar på familjeliv och mellanmänskliga relationer. Hyser ingen uppfattning om lugn och ro i praktiserade livsstilen kommer till, eller om djävulen på axeln avgör dealen. En personlig fråga du absolut inte har någon skyldighet att besvara inför mig handlar om trosuppfattning. Som du vet rymmer i kristen trosuppfattning ett av fundamenten; "du skall icke bära falsk vittnesbörd". Om vi undanhåller våra dolda förehavanden landar vi inte i så fall i "vita lögner". Eller inte alls? Hur får man till moralen innerst inne i alla delar.

I en tråd när många signaturer tagna är min "nyfiken tjej" och den stämmer verkligen! Upplever inte jag cementerar mina ställningstaganden. Vare sig här eller någon annanstans. Allt är under prövning och konstruktiva diskussioner lämnar intressanta synvinklar. Tyvärr påminner emellertid argumentationstekniken här om "argumentum ad populum"; hänvisningar görs till allmänhetens tyckande utan direkt underlag. Vi kan knappast förvänta oss att hela mänskligheten delar vår moraliska kompass (ansatser till). I ditt exempel verkar mångt handla om att samtliga på jordklotet behöver "godkänna" trolöshet i det fördolda. Eller missuppfattas du i tråden? 

Skribenten (sådär) fångar upp moraliska dilemman och problematiken i affärer på ett heltäckande sätt enligt mig:  
   

Nu blev du filosofisk eller på ett annat sätt komplicerad på ett sätt som ligger ovanför min fattningsförmåga, särskilt eftersom du verkar blanda in religion i det på ett sätt som är främmande för mig.
Här tycker jag verkligen du hamnar långt utanför det du kallar "kärnämnet" eller det som trådstarten handlar om.
Jag försöker respektera att du har en annan uppfattning än jag, men jag kan inte påstå att jag helt förstår dig.

Moralen må vara en sak.
Men du påstår en hel del om fruktansvärda känslor, om ett oerhört lidande och fruktansvärt svek.
Men du har inte svarat på hur du ser på mina relativt enkla frågor till dig:
- Känner du till att de flesta undersökningar visar att otrohet inte är särskilt ovanligt?
- Håller du med om att med en enkel och generell sannolikhetsbedömning kan följaktligen konstateras att många otroheter förblir okända och parets relation fortsätter uppenbarligen precis lika som tidigare?
Och min viktigaste fråga till dig:
- Om min fru skulle vara otrogen mot mig men jag inte känner till det, jag förblir helt ovetande, hon sköter det på ett sådant sätt att vare sig jag eller någon annan märker något, 
hennes och mitt förhållande fortsätter helt opåverkat, vår kärlek och hela vårt liv fortsätter precis på samma sätt som det skulle ha gjort om hon inte valt att vara otrogen.
Hur ska jag kunna må ont av det och hur ska det kunna skapa det enorma lidandet och den hemska smärtan hos mig (som du påsåtr) om jag inte har en aning om det?