Affärer?

De vänner som jag är bekant med och som praktiserar din etik och moral är TYVÄRR INTE lyckligare - eller mer harmoniska - i jämförelse med dem som lever LYCKLIGT TROFASTA i parrelationer.

Du menar att olyckliga par är mindre lyckliga än par som är lyckliga.
Det håller jag absolut med om. Självfallet är lyckliga människor just lyckligare än olyckliga människor.

Men jag är helt säker på att olika människor är lyckliga i olika typer av relationer, olika människor blir lyckliga av olika anledningar och lyckliga på olika sätt.
Alla människor upplever inte lycka på samma sätt och alla människor blir självfallet inte lyckliga av exakt samma saker och orsaker.

Om du själv kan relatera till att du är en lycklig människa(???) så tror jag att du har förmåga se att det också finns andra lyckliga människor som inte alls är lika som du och som har valt att leva sina liv på helt andra sätt än du. Ändå är det fullt möjligt att både de och du är lyckliga. Eller hur?

För mig är det en självklarhet att det finns lyckliga människor som lever monogamt och som är TROFASTA till en enda partner i ett helt liv.
Men för mig är det lika självklart att det finns ännu fler människor som är lyckliga och som har haft flera kärleksrelationer i livet, har haft sexuella upplevelser med flera olika partners, som INTE har varit TROFASTA till en enda partner under hela sitt liv.

För mig mycket märkligt att du verkar vilja inbilla dig själv och andra att de enda människor som är lyckliga är de som varit trofasta till en enda partner under hela sitt liv.

Det är nog för de flesta självklart att många människor kan vara mycket lyckliga, kan vara mycket lyckliga i sina relationer, även om en av parterna, eller båda parter, någon gång under ett långt liv skulle ha ett sexuellt äventyr med en annan.
Det finns massor av olika scenarier där sådant kan ske och att den riktiga och fasta kärleksrelationen ändå är lycklig och att de båda kärleksparterna är lyckliga.
Ett mycket enkelt exempel är att lyckan i kärleksrelationen inte behöver påverkas alls om det sexuella äventyret sker i hemlighet. Det man inte vet mår man inte ont av.

Sedan att du försöker döma ut en annan människa med allt ditt otäcka dravel om t ex; tycker synd om dig, ditt dunkla dubbelliv, rädsla, leva i trolöshet, könssjukdomar, virussjukdomar, pandemitider, trosuppfattning, moralisk kompass, lättpåverkade, split i förmåga till anknytning.
Allt detta står för dig och finns bara i dina egna sjuka fantasier.
Du framstår faktiskt som en skrämmande person när du medvetet väljer att försöka döma en annan medmänniska bara utifrån dina egna sjuka fantasier.

Väldigt många människor väljer medvetet att vara lyckliga. Men ingen människa och ingen lycka är den andra lik.
Om du är lycklig (?) så hoppas jag verkligen att jag inte delar exakt samma lycka som du trots att jag är mycket lycklig i mitt liv.

Det där om öppet förhållande är i de flesta fall en ren utopi.
Det är få människor/individer som gillar det och som väljer att leva i ett öppet förhållande.
Då blir det självfallet extremt få par där båda individerna skulle råka vara personer som gillar det och där båda skulle vilja välja att leva så.

Om du är seriöst intresserad av detta ämne och har skaffat dig kunskaper så vet du att otrohet inte är särskilt ovanligt.
Med all sannolikhet är otrohet mycket vanligare än bara de fall som blir avslöjade eller kända på annat sätt.
Med största sannolikhet förblir de flesta otroheter okända.

Värt att beakta i sammanhanget är att det man inte vet mår man inte ont av.
Och sannolikt är det rätt många personer som föredrar att slippa må ont och därmed föredrar att slippa få reda på något.

Ok så det du säger är att man ska acceptera att folk beter sig som fega hycklare och lögnare som springer omkring och lurar och förnedrar sin partner genom att gå bakom ryggen på personen och låta personen leva i en lögn för att man vet att få skulle gå med på det om de fick välja själva?
Nej, det säger jag verkligen inte. Var har du fått det ifrån?

Varför skulle vi acceptera sån svinaktigt beteende när vi inte accepterar liknande sådan beteende i något annat sammanhang?
Nej, det säger jag verkligen inte. Var har du fått det ifrån?

Du säger att vi ska ignorera det moraliska, gäller det bara otrohet eller ska vi göra likadant i ALLA sammanhang?
Nej, det säger jag verkligen inte. Var har du fått det ifrån?

Du måste ha läst något helt annat inlägg men av misstag råkat citera mitt inlägg? Läs gärna en gång till vad jag skriver och kommentera gärna på det som jag skriver och inte på något annat, om du väljer att citera mig.

Läs också gärna trådstarten och kommentera gärna på ämnet.
Men var snäll och hitta inte på, ljug inte, inbilla dig inte att jag skulle ha skrivit något annat än det som jag faktiskt har skrivit.

Om du inte klarar av att förstå det jag har skrivit, jag kanske har uttryckt mig på ett sätt som du inte förstår, så fråga då gärna, utan att komma med helknasiga och lögnaktiga påståenden, så lovar jag att göra mitt bästa för att försöka förklara så att du också kan förstå.

Jag menar precis det som jag skriver.

Flera andra som läser tråden förstår uppenbarligen vad jag skriver, m h t den respons som jag har fått.
Jag vågar dessutom tro att de allra flesta förstår, för ingen annan än du har svarat att de inte förstår.
(Därmed inte sagt att de flesta håller med mig.)

Om just du inte klarar av att förstå det jag har skrivit, jag kanske har uttryckt mig på ett sätt som du inte förstår, så fråga då gärna, och försök beskriva exakt vad det är som du inte klarar att förstå.

Men gör det utan att komma med helknasiga och lögnaktiga påståenden.
Beskriv exakt och i detalj vad det är du inte klarar att förstå så lovar jag att göra mitt bästa för att försöka förklara så att du också kan förstå.

Ni båda som reagerar så hätskt tycks vara ganska överens och ni tycks i huvudsak vara av samma uppfattning.
Det respekterar jag.
Det finns absolut ingen önskan från mig att ta över någon tråd. Vad finns det som skulle tyda på det?
Om det är någon som är känd för att ofta vilja försöka ta över trådar så får du nog snegla lite närmare mot din kompis...

Jag gillar att diskutera och att belysa saker ur fler än ett perspektiv.
Ibland väljer jag att belysa ur perspektiv som kanske inte är desamma som min egen uppfattning, men jag gör det ändå. Ibland kan jag tom välja att vara lite provocerande, för att det är roande att se reaktionerna hos vissa och om inte annat för att diskussionerna ska bli mer givande och inte så himla enögda.

Om det nu ska vara en öppen tråd och om åtminstone den ena av er påstår att det i sanning ska vara öppet och tillåtet att tycka annorlunda så förväntar jag mig lite mindre hätska kommentarer i tråden, även om jag ger perspektiv som du kanske inte gillar.
Du och ni borde också klara av att respektera att inte alla måste dela din uppfattning.

Om ni eller någon annan ska kommentera vad jag tycker och kommentera om t ex vilken moral jag står för, så bör den åtminstone se vad jag har skrivit.
Har jag verkligen uttryckt min egen åsikt om något?
Har jag verkligen skrivit något som beskriver min egen moral???

En viss person som väldigt ofta skriver i otrohetstrådar, som ofta uttrycker sig förklenande och rent av vidrigt mot andra människor, som ofta går till personangrepp, kan verkligen behöva lite mothugg.
Personen har visat massor av gånger att den inte klarar att skilja på sak och person och brukar ofta försöka komma med påståenden att jag skulle propagera för otrohet.
Jag har många gånger ombett personen visa var någonstans jag någon enda gång har propagerat för otrohet men hittills har den aldrig kunnat visa ett enda exempel på det.
Tvärtom har jag i dessa sammanhang visat på många exempel där jag direkt avrått från otrohet och direkt och tydligt uttalat mig MOT otrohet. (ALDRIG har jag uttalat mig för otrohet!).

Om min fru skulle vara otrogen mot mig men jag inte känner till det, jag förblir helt ovetande, hon sköter det på ett sådant sätt att vare sig jag eller någon annan märker något, 
hennes och mitt förhållande fortsätter helt opåverkat, vår kärlek och hela vårt liv fortsätter precis på samma sätt som det skulle ha gjort om hon inte valt att vara otrogen.
Hur ska jag kunna må ont av det?
Hur ska det kunna skapa det enorma lidandet och den hemska smärtan om jag inte har en aning om det?

Jag kan absolut uttala mig så som jag gör.
Varför skulle jag inte ha rätt att tycka annorlunda, uttala mig på annat sätt, ha en annan uppfattning än du? Efter det som du tidigare så hätskt skrev till mig, hur kan du då uttala dig på detta sätt??? 

Jag vet med 100% säkerhet att jag inte skulle vilja veta om min fru var otrogen mot mig.
För det jag inte känner till kan jag självfallet inte må ont av.
Jag talar av egen erfarenhet. Jag har tidigare i livet själv varit otrogen flera gånger, utan att det har kommit fram. Jag har själv varit utsatt för otrohet, både sådan som jag har avslöjat och sådan som jag inte kände till förrän mer än fem år efter att vår förhållande tagit slut av andra orsaker.
Så jag kan absolut uttala mig som jag gör och jag förbehåller mig rätten att ha en annan åsikt än du.

Min uppskattning är 9/10 föredrar sanningen. Det allra största sveket av dem alla blir "gå bakom rygg"; värsta SVEKET när upptäckten väl görs eftersom tilliten för alltid påverkad. 1/10 föredrar möjligen att inget veta. När vardagen möjligen inbegriper en stor barnaskara att möta emotionellt och ekonomiskt, och som behöver tas hänsyn till.   
Det du säger här kan nog kanske stämma någorlunda, men bara i de fall otroheten blir känd.
Jag tror att flera med mig skulle föredra att inget veta, under förutsättning att det verkligen blir okänt och t ex att det inte blir känt bland t ex vänner, familj eller arbetskamrater.
Förutsättningarna för ditt resonemang och dina funderingar blir givetvis helt annorlunda om otrohet/trolöshet verkligen förblir helt okänd.
I de fall som förblir okända, vilket sannolikt gäller i många fall, där går livet vidare precis som om det aldrig hade hänt. Ingenting förändras, ingen märker något, kärleken, relationen och livet i allmänhet går vidare på precis samma sätt som innan.
Då är det ingen som upplever "gå bakom rygg", ingen känner något svek, ingen påverkas emotionellt och det får inga ekonomiska konsekvenser, inga konsekvenser för barn, familj eller någon annan överhuvudtaget.

För mig är det helt givet att jag inte är den enda unika människan i hela världen som verkligen inte skulle vilja veta.
Om min fru skulle välja att ha ett tillfälligt sexuellt och/eller känslomässigt äventyr med en annan så vill jag inte veta utan jag hoppas verkligen att hon kan sköta det på ett sådant sätt att det inte blir avslöjat, att jag inte behöver misstänka något och att jag och vår relation inte ska behöva må ont av det, inte behöva uppleva att hon gått bakom min rygg, inte behöva känna sveket eller känna några andra negativa saker.
Om hon efter sitt äventyr älskar mig lika mycket som tidigare, om hon dessutom skulle bli en ännu lyckligare och mera harmonisk människa, om hon kanske skulle få ökad sexlust till mig, så skulle jag ju också både rent egoistiskt och för vår tvåsamhet kunna få ut något positivt av hennes äventyr.

Jag förstår att detta är svårt att ta in och jag förstår att du kanske blir uppbragt och vill försöka finna något om och men, du kanske vill försöka hitta på en massa andra scenarier och du triggas kanske att försöka finna motargument.

Men sanningen är ändå självklar och mycket uppenbar, det jag inte vet mår jag inte ont av.

Jag tror jag kan förstå till viss del att du säger allt det som du säger och jag försöker sätta mig in i din synvinkel och reflektera över det.
Men delvis tolkar jag det som att du enbart utgår från dig själv, precis så som de flesta av oss gör i många fall. Samtidigt föder du en tanke hos mig och jag tycker mig se att du inför dig själv vägrar att ens försöka se det på ett annat sätt utan att du i stället jobbar för att cementera din egen första åsikt för att slippa se att ett nytt perspektiv har öppnat sig för dig, men du önskar slippa reflektera över något nytt eller något som åtminstone skulle kunna vara ett komplement till din egen åsikt och en hint om hur andra människor faktiskt kan se på saken.
Där tror jag kanske att vi skiljer oss åt?

föga respekt visas inför "offer" för trolöshet. En mycket traumatisk upplevelse 
Förklara gärna hur du menar att något som jag inte alls känner till,
något som jag inte märker något av överhuvudtaget, något som inte påverkar mig och vår relation, allt är lika som innan händelsen, vår kärlek till varandra är helt oförändrad,
hur kan det bli en traumatisk upplevelse för mig?

I det där om traumatisk upplevelse förutsätter du ju återigen att det blir känt, på ett eller annat sätt.
Men om du är intresserad av ämnet och har någon kunskap så bör du väl kunna hålla med om att en hel del otroheter/trolösheter förblir helt okända. Då kan du väl inte mena på allvar att det skulle medföra en traumatisk upplevelse?

F ö påpekar jag återigen, på förekommen anledning, att min egen personliga åsikt är att otrohet är ingenting som jag generellt förespråkar eller rekommenderar. Oftast är det bäst att välja att avstå från det.
Detta även om min egen åsikt är att om min fru skulle vara otrogen mot mig så skulle jag absolut föredra att inte få veta det.
Alla bör vi ju komma ihåg att man kan aldrig hindra sin partner från att vara otrogen.

Nu blev du filosofisk eller på ett annat sätt komplicerad på ett sätt som ligger ovanför min fattningsförmåga, särskilt eftersom du verkar blanda in religion i det på ett sätt som är främmande för mig.
Här tycker jag verkligen du hamnar långt utanför det du kallar "kärnämnet" eller det som trådstarten handlar om.
Jag försöker respektera att du har en annan uppfattning än jag, men jag kan inte påstå att jag helt förstår dig.

Moralen må vara en sak.
Men du påstår en hel del om fruktansvärda känslor, om ett oerhört lidande och fruktansvärt svek.
Men du har inte svarat på hur du ser på mina relativt enkla frågor till dig:
- Känner du till att de flesta undersökningar visar att otrohet inte är särskilt ovanligt?
- Håller du med om att med en enkel och generell sannolikhetsbedömning kan följaktligen konstateras att många otroheter förblir okända och parets relation fortsätter uppenbarligen precis lika som tidigare?
Och min viktigaste fråga till dig:
- Om min fru skulle vara otrogen mot mig men jag inte känner till det, jag förblir helt ovetande, hon sköter det på ett sådant sätt att vare sig jag eller någon annan märker något, 
hennes och mitt förhållande fortsätter helt opåverkat, vår kärlek och hela vårt liv fortsätter precis på samma sätt som det skulle ha gjort om hon inte valt att vara otrogen.
Hur ska jag kunna må ont av det och hur ska det kunna skapa det enorma lidandet och den hemska smärtan hos mig (som du påsåtr) om jag inte har en aning om det?

Du och jag tycker olika i den mest fundamentala frågan.
Om du ska citera mig och diskutera med mig så bör du också beakta min grundläggande åsikt.
Du bör låta min åsikt finnas i ditt medvetande när du läser allt som jag skriver och framförallt när du skriver till mig, såväl när du svarar mig som när du ställer frågor till mig.
När du framför dina egna åsikter och diskuterar med mig så måste du ta hänsyn till att jag i den viktigaste frågan har en annan åsikt än du, annars måste du helt enkelt vända dig till (mot) någon annan.

OBS:
Om min fru skulle välja att ha ett tillfälligt sexuellt och/eller känslomässigt äventyr med en annan så vill jag inte veta utan jag hoppas verkligen att hon kan sköta det på ett sådant sätt att det inte blir avslöjat, att jag inte behöver misstänka något. Då blir det inga följder, vår relation mår inte ont av det, jag upplever inga känslor av att hon gått bakom min rygg, jag känner inget svek eller känner inte några andra negativa saker.
För mig är det helt givet att jag inte är den enda unika människan i hela världen som verkligen inte skulle vilja veta.
Om min fru efter sitt äventyr älskar mig lika mycket som tidigare, om hon dessutom skulle bli en ännu lyckligare och mera harmonisk människa, om hon kanske skulle bli inspirerad och få ökad sexlust, även ökad sexlust till mig, så skulle jag ju också både rent egoistiskt och för vår tvåsamhet kunna få ut något positivt av hennes äventyr.
Du får givetvis tycka annorlunda och det är lika självklart att jag har rätt att tycka annorlunda än du.

Men sanningen är självklar, uppenbar och mycket enkel:
Det jag inte vet mår jag inte ont av.

Men om du påstår att jag har fel i denna enkla sanning så måste du förklara för mig, på ett enkelt, tydligt och konkret sätt ur jag kan ha fel i detta?

Religion har ingen betydande signifikans för mig personligen, vare sig i detta eller i andra sammanhang. I sammanhang där religion har någon större betydelse så anser jag att det till allra största del är negativa betydelse, men då hamnar vi t ex i diskussioner om terrorism, krig etc.
Jag känner till bibelns budord men i det närmaste saknar de betydelse för mig. Mina rättesnören i livet stämmer nog i stort överens med det mesta i bibelns budord men bibelns budord är inte grund för mina rättesnören utan de handlar nog mera om mänskliga normala allmängiltiga saker som empati, kärlek, sunt förnuft och medmänsklighet mera än att det skulle grunda sig i kristendom eller dess budord.
Din hänvisning till naturvetenskap och den studien ger jag inte mycket för. Studien har missat en mycket grundläggande del. Människor som generellt är trogna en partner har vissa personliga egenskaper. Personer som har flera partners har andra personliga egenskaper. De personliga egenskaperna har med all sannolikhet en mycket större betydelse än det som du påstår eller man kan i vart fall inte påvisa något resultat av en studie om man har valt att strunta i sådana viktiga parametrar.

Jag grundar mig på en samlad bild av all kunskap jag har samlat på mig under många års studier och intresse för dessa frågor och jag har sett många exempel på helt annan statistik än du. Ta av dig skygglapparna och googla bara i en kvart så ska du själv finna massor av sådana exempel.
Att ha den svenska "befolkningen" som grund när man mäter är självfallet riktigt korkat. T ex barn kan ju inte vara otrogna mot sin partner, eller hur? Dessutom utgör ju Sverige och svenskarna en så liten del av befolkningen att vi är i det närmaste ointressanta eftersom vi knappast ens är mätbara i sådana här sammanhang.
Själv har jag erfarenhet av att ha arbetat och levt i flera andra länder och världsdelar. Ett nära och mycket enkelt exempel är Frankrike, på många sätt nära jämförbart med Sverige, där människor i största allmänhet har en helt annan syn och inställning till det vi diskuterar i tråden. Jag vet, för jag lever f n en del av mitt liv i Frankrike. Jag kan garantera dig att statistiken i Frankrike, i Europa och i världen är helt annan än den du försöker inbilla dig och andra!
Jag har fog för mitt påstående att otrohet inte är särskilt ovanligt. Otrohet är väldigt mycket vanligare än ditt märkliga exempel som skulle försöka påvisa endast 10%. Kan det kanske mest vara så att sanningen känns alltför obekväm för dig personligen?

Jag har som sagt studerat ämnet i många år. Ingen gång har jag kunnat finna statistik på hur många otroheter som förblir okända. Det är ju rätt så självklart när man beaktar att det är omöjligt få fram statistik på något som aldrig har blivit känt. Men kom du gärna tillbaka med sådan statistik om du kan finna den...

Ditt sista stycke förstår jag är präglat av dina egna känslor och åsikter.
Men tyvärr så har du fel.
Ja, det kan självfallet finnas många exempel på att det blir konsekvenser så som du beskriver. Men nej, det är också lika självklart att det finns många exempel på motsatsen.
Det är hur givet som allra helst att väldigt många relationer fortsätter precis som tidigare. Det finns inget som tyder på att något fundament nödvändigtvis måste bli skadat. För vissa kan det nog bli en chock, men då bara OM det blir känt. När det förblir okänt uppstår självfallet ingen chock, eller hur?
I de allra flesta fall som förblir okända uppstår självfallet inga relationsförsämringar.
Försämringar i relationer är vanliga, men det finns tusen andra orsaker än att det skulle bero just bara på otrohet. Snarare visar erfarenheter och undersökningar att försämringar i relationen sker först och otrohet är en senare följd. Rätt så självklart, eller hur?
Det finns också visat i undersökningar att otrohet faktiskt kan leda till förbättringar i relationen, t ex inspiration och ökad sexlust, så som jag tidigare nämnde.

Jag förstår att du tillhör dem som skulle vilja veta och du tillhör dem som förknippar otrohet med mycket dramatiska känslor för dig personligen.
Jag säger inte att du har fel utan jag är mera intresserad av varför du tycker så och framförallt varför du så tydligt anser dig ha rätt medan du anser att jag och andra har fel och att jag borde ändra mig?

Du måste försöka förstå att jag inte delar din uppfattning.
Jag skulle absolut INTE vilja veta om min fru var otrogen.
Jag förknippar inte otrohet med sådana dramatiska känslor för mig personligen. Om allt fortsätter som tidigare, om jag ingenting vet, om vår kärlek och vårt liv är helt opåverkade så anser jag det vara rätt så odramatiskt. Sannolikt skulle det kunna innebära fördelar för mig och vår relation, om hon får inspiration och ökad sexlust.
Hur kan du vara så säker på att jag har fel i min uppfattning?
Varför känner du dig tvingad att sträva efter att få mig att ändra min uppfattning?

Jag förstår att du tillhör dem som skulle vilja veta och du tillhör dem som förknippar otrohet med mycket dramatiska känslor för dig personligen.
Jag säger inte att du har fel,
utan jag är mera intresserad av varför du tycker så och framförallt varför du så tydligt anser dig ha rätt medan du anser att jag och andra har fel och att jag borde ändra mig?

Du måste försöka förstå att jag inte delar din uppfattning.
Jag skulle absolut INTE vilja veta om min fru var otrogen.
Jag förknippar inte otrohet med sådana dramatiska känslor för mig personligen.

Om allt fortsätter som tidigare, om jag ingenting vet, om vår kärlek och vårt liv är helt opåverkade så anser jag det vara rätt så odramatiskt.
Sannolikt skulle det kunna innebära fördelar för mig och vår relation, om hon får inspiration och ökad sexlust.

Hur kan du vara så säker på att jag har fel i min uppfattning?
Varför känner du dig tvingad att sträva efter att få mig att ändra min uppfattning?

Det är svårt och dessutom motbjudande att försöka föra resonemang och diskutera med dig eftersom du saknar förmåga att skilja på sak och person. Du uttrycker dig på ett mycket dåligt sätt, med fula ord och dåligt språk, och du går ofta till personangrepp.
Men du känner förmodligen att det är ditt enda sätt att hävda dig när du inte klarar av att argumentera, diskutera och resonera på ett mera vettigt och normalt sätt?

Du verka inte ens klara av att förstå enkla sammanhang i ett vanligt resonemang, eller du vägrar erkänna för dig själv att det kan finnas människor som tycker annorlunda än du och att det kan finnas andra sätt att se på saken än bara ditt eget sätt?
Under sådana omständigheter är det givetvis omöjligt att föra ett vettigt resonemang med dig.

Jag har inte ens nämnt något om att jättemånga gillar att bli manipulerade, vad inbillar du dig själv och var får du sådant struntprat ifrån?

Jag personligen vill absolut inte veta och självfallet är jag inte ensam om denna åsikt. Hoppas jag och andra har rätt att ha denna åsikt även om du inte delar vår åsikt?
Alltså kan ingen manipulera mig genom att inte berätta. Den faktiska omständigheten är att jag blir inte manipulerad och dessutom rent känslomässigt så känner jag mig inte manipulerad, eftersom det är mitt eget val att inte vilja veta.
Detta är faktiskt mycket enkelt och jag hoppas du klarar av att förstå?

Jag känner min fru mycket väl och vare sig jag eller någon som känner henne skulle någonsin säga att hon har taskig moral. Jag skulle inte tycka det även om hon valde att vara otrogen mot mig. Om jag slapp veta något så skulle jag ju inte känna något och inte tycka något alls om det.
Hon skulle bara respektera min vilja och respektera mig som person när hon skulle välja att inte berätta.

Självfallet fortsätter allt som innan.
Det finns inget fett svek i botten eftersom min egen vilja är att slippa veta något. 
Du har helt fel.
Även efter en otrohet så skulle jag fortsatt leva i precis det förhållande som jag själv har valt, vi skulle fortsätta som tidigare, lika kära och lyckliga som tidigare. Kanske tom att hon skulle var ännu lite gladare och ha ännu lite mera sexlust, till min stora glädje.
Jag är en mycket trygg person, med god självkänsla och gott självförtroende, jag väljer att inte vara svartsjuk och väljer att inte känna mig avundsjuk på andra människor.

Du verkar vara totalt känslomässigt blockerad och mycket hårt drabbad av dina egna problem, du verkar vara allt annat än trygg som person och de tecken du sänder ut gör att jag tvivlar på din självkänsla och ditt självförtroende. Du ger intryck av att inte klara av att hantera din svartsjuka och du ger intryck av att vara en person som känner avundsjuka mot andra människor. Om du någonsin skulle få vara tillsammans med en kärlekspartner så är jag rädd för att du troligen skulle vara den inlåsande och extremt begränsande typen mot din partner. Sannolikt skulle du vilja äga den personen eller skulle inbilla dig att du äger den personen? 
Några sådana problem som du verkar ha dras jag inte med och jag känner inga som helst känslor av svek av att min fru har ett sexuellt äventyr med en annan, om jag slipper veta, om hon är lika kär i mig som innan och om allt fortsätter som tidigare.
Det är min egen åsikt och önskan, hur kan du undgå att fatta detta enkla?

Om du känslomässigt har jätteproblem så har det ingenting med mig att göra. För mig är du fri att ha dina egna problem och din egen åsikt.
Men varför menar du att jag inte är fri att ha en egen åsikt och varför har vare sig jag eller någon annan rätt att ha en annan åsikt än du???

Jag gillar inte dina värderingar och dina åsikter, gillar t ex inte ditt hemska sätt att uttrycka dig om andra människor. Jag tycker att du borde ta itu med dina problem.
Men trots det skulle det aldrig falla mig in att kalla dina värderingar eller åsikter för sjuka bara för att de skiljer sig från mina egna åsikter och värderingar.
Att du kallar mina för sjuka, utan att du har något konkret att peka på, det får stå för dig och säger nog mera om dig än om mig.