attraktiv vän

Ledsen för meddelandet ovan. Jag har svårt att hantera min nya telefon. Vi hoppas det går bättre med kärleken.. Tack!

Idag känns allt mycket bättre. Och mycket tack vare kloka och snälla kommentarer :)

Kanske du kan vara ihop med båda? Det verkar ju ändå vara precis det ni vill. Du tycker om din man och din vän, hon tycker om sin man och dig. Det finns faktiskt människor som kan har djupa känslor för flera. 4-5% hörde jag på radion ett tag sen.

Det kommer ju såklart att krävas en hel del kommunikation och diskussioner mellan er alla och kan tar lång tid att vänja sig. Inte helt enkelt heller och inte säkert att det går alls. Men bättre att försöker än att utesluter nåt från början...

David, jag gillar ditt inlägg. Jag har absolut djupare känslor för flera. Och frågan för mig är hur jag hanterar det. Och som du nämner, det är helt säkert en frågeställning som många har att hantera. Ämnet tas upp på olika sätt. Det finns också ett visdomsord som säger att: Man skaffar aptiten ute men äter hemma. Sedan, tycker jag också så här: all kärlek är bra kärlek.

Det kanske bara är något jag läst eller fått för mig, men brukar inte killar/män bry sig mindre (eller tycker det är ok t.o.m) om deras fru/kvinna är med en annan kvinna också än med en annan man?

Jag kan ha helt fel och det beror väl också på från man till man!

Det kan säkert vara så. Och det skulle betyder att man inte bryr sig om känslor, närhet, åtrå o.s.v. som partnern har för en annan fast bara om det blir risk att nån annan sprider sina gener.

Att relationer inte har utvecklats mer...

Du är kär, punkt. Inte i en kvinna - utan i en person. Kärlek som kärlek och det är ingen som helst skillnad i kärleken mellan man-kvinna, man-man, eller kvinna-kvinna (frånsett att kärlek mellan två kvinnor brukar vara mjukare, finare och mer passionerad - det är iaf så jag upplever mina lesbiska vänners relationer men jag har ingen egen erfarenhet av det).

Så det är lite liv i tråden :) Jag vet fortfarande inte riktigt. Men är ändå osäker på om jag har såna kärlekskänslor för min vän, att det är en kandidat för att va "ihop". Lite attraktion kan nog ändå va med i bilden, tänker jag. Och att vi ska fortsätta va vänner.. Så tänker jag i alla fall. Men det kanske mest stör själva vänskapen och skapar osäkerhet?

Ja ;))
Sen lite jobbiga frågor igen - ber om ursäkt i förhand

Du skrev ju i din TS att du var kär i din vän - så här -  Jag kvinna är känner mig kär i en kvinna. Så kär att jag plötsligt som en blixt från klar himmel funderar på att skilja mig från min man har du blivit osäker nu eller varit det hela tiden?

Och känner du egentligen bara vänskap för din man eller är det så enkelt att du älskar honom, men inte är kär eller förälskad längre...Förhållanden brukar ju vanligtvis gå från förälskelse/kär till att man älskar personen - vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att man inte kan bli kär på nytt i sin man (det kan gå i vågor tex som för mig som blir som förälskad/kär i min man om och om igen och kärleken känns djupare för varje år som går) men, alla är ju olika såklart!

Vad skulle störa själva vänskapen om ni fortsätter att vara vänner bara...för att hon är intresserad av mer eller?

Enligt vad du skrev i din TS iaf så lät det som att hon var den som var mest intresserad (om jag inte tolkade detta fel - Jag förstår om min fina vän slutar skriva, för hon verkar ha känslor för mig. Hon verkar vilja ha mig, kemi mellan oss. Men jag är rädd att det här inte är på riktigt, liksom.

Jag håller med om att kärlek som kärlek oavsett kön och att det inte är någon skillnad...

Men det du beskriver att du upplever att kärlek mellan två kvinnor brukar vara mjukare, finare och mer passionerad tror jag beror på från person till person eller från par till par...

Jag tycker alla förhållanden (vare sig det gäller kvinna-kvinna, man- man eller man och kvinna) beroende från person/par kan vara mjuka, fina och speciellt passionerade 
Om jag inte missuppfattade vad du menade?

Jo, det här känns deppigt.. Jo, jag känner mig kär i min vän och jag känner mer vänskap för min man. Däremot känner jag mig för feg och osäker för att göra något åt saken. Jag känner mig misslyckad som person. Jag orkar inte va mig själv, liksom. Eftersom det här känns så krångligt och kommer att innebära att jag sårar någon och/ eller redan gjort det. Rädd för att bli ensam och olycklig med. Min man har jag roligt med ibland i alla fall.. Och jag vet egentligen inte alls vad min vän tycker om mig. Visst, min magkänsla säger mig att hon älskar mig. Men jag litar inte på min magkänsla och inte på mina känslor överhuvudtaget. Imorgon, kanske jag känner något annat.. Kan man inte känna sig lite kär i sina vänner? Jag undrar faktiskt det. Jag vet inte. Och jag vet ingenting. Så känns det nu. Kanske är jag mest rädd att va ensam, feg och ledsen. Slutet, liksom. Jag känner mig övergiven av en vän som inte vill umgås lika mycket med mig, som jag vill umgås med henne. Och då reagerar jag så här?! Och alla ni som tycker att jag ska börja med att skilja mig från min man. Det kommer inte att hända, liksom. Inte idag i alla fall :)

Till er som undrar hur jag känner idag :)

Mycket lugnare idag. Jag talade med en (annan) förstående och fin vän. Tankar är så irrationella. De kommer och går. Och nu har de passerat, liksom. Men jag tror absolut att de kan lära oss något. Vad jag lärt mig. 1. Jag är osäker som person. Något jag behöver jobba på. Och samtidigt tror jag att det är en del av min personlighet. Jag är kreativ och känslig, liksom. 2. Jag får ta och jobba med den sexuella biten med min man. Jag älskar honom. Och han älskar mig. Men jag tror vi kan få bättre sex. Jag hoppas det. Jag är inte redo att lämna honom i alla fall. 3. Jag saknar min vän. Som är min vän. Och som jag har roligt med. Ibland ingår sexuella tankar i den vänskapen. Och det får vara så. Det är fler som ibland känner attraktion till sina vänner. 4. Jag är glad för input och jobbiga frågor :)

Du känner något fint för din man och också för din vän - och det går lite upp och ner i vågar. Och din man är din vän och din sexpartner och din vän också. Det är kanske mer normalt än vad du tror. Kanske många som har det så med är inte så lyhörda för sina känslor och väljar bort en del av dom. Men jag tror ändå att ingen förlorar på att lyssna på det man känner för och umgås med alla man tycker om på detta sättet. Prata med dom, om dom älskar dig också borde dina känslor vara viktiga för dom och ni kan kanske komma fram till en lösning som passar alla och som inte betyder ett dilemma för dig att vara tvungen att väljer det enda och avslutar det andra.

Jo David, jag kan hålla med dig. Vore konstigt egentligen om jag BARA känner attraktion och kärlek till min man dag ut och dag in hela livet. Det här ämnet gäller helt klart flera. Mer av love, peace and understanding skulle nog alla må bra av!

Precis kärlek går upp och ner sen är vissa mer eller mindre (tror jag) mottagliga för att älska flera samtidigt eller älska en och kanske känna mer förälskelse samtidigt för någon annan.

Det är väl olika från person till person, men jag tycker inte något är fel...(förutom att möjligtvis gå bakom ryggen på sin partner)

Vare sig det gäller en man/kvinna som är intresserad av en man eller en annan kvinna 

Ja det vore trevligt med mer love, peace and understanding

Fint och klokt sagt!
Tänk om flera var som dig 

Men alltså, vilken fin respons jag fått. Tack alla snälla på FamiljeLiv. Jag önskar er en avkopplande och spännande helg. Tillsammans är vi starka. Om ni någon gång misströstar och känner er missförstådda får ni som jag försöka minnas att störst av allt är kärleken!

Önskar dig en trevlig helg också

Men varför skulle du inte fått en trevlig respons du är ju själv trevlig!

Så som man bemöter andra blir man själv bemött..

Jag försöker faktiskt tänka så som du skrev om det känns jobbigt ibland vilket jag tror det gör för alla ibland faktiskt...dom som säger att vi har aldrig ens tjafsat eller haft några problem alls trots 25 år tex tillsammans-då brukar jag iaf undra vad är det för fel på dom och inte oj hur har ni lyckats