attraktiv vän

Hej Lisa,

Tack för engagemanget och dina jobbiga frågor. Min man älskar jag på ett sätt, men sexlivet får vi inte till på ett för mig tillfredsställande sätt. Egentligen är det nästan obefintligt. Men jag känner mig trygg med honom. Min pappa slog både mig och mamma och min uppväxt var därför olycklig. Mycket gråt och så. Och i skolan var jag mobbad, för jag sa aldrig ifrån och satte gränser. För gjorde jag det hemma, blev jag slagen. Och som liten tror man förstås att världen hemma är den som gäller även på andra platser. Nu sätter jag gränser och blir respekterad. Min man respekterar mig. Frågan är om han älskar mig. Eller det är väl inte stora frågan här. Älskar jag honom? Jo, det gör jag. Men mer som än vän? Jag vet inte. Jag tror/ trodde vi kan/ kunde jobba på den sexuella biten. Men jag vet inte. Åh så tågar den här gifta kvinnan in i mitt liv. Hon lever också med en man. Och jag blir så glad av hennes meddelanden. Men jag har sett henne/ ser henne som en vän. Men nu när hon slutat höra av sig vet jag inte. Jag har ljugit för mig själv och henne? Jo, min magkänsla säger mig att jag vill vara mycket med henne och att jag har sårat henne. Kanske borde jag skilja mig? Kanske borde jag ge mig och min man mer tid? Det här är inte första gången jag blir kär i någon annan. Kanske ska det inte va så här. Kanske är det som du undrar, att jag inte får den uppmärksamhet jag behöver av mig man? Kanske ska jag låta barnen växa upp och sen se hur det känns? Kanske ska jag berätta för min "vän" att jag blir ledsen, när hon slutar höra av sig? Kanske inte? Det jag vet att jag vill är att göra allt på rätt sätt. Det vill säga inte vara otrogen. Gärna mer goda råd. Jag behöver dem!

Hej där, tack för goda råd och reflektioner:) Ja, jag är mer inne på det senare efter en sömnlös natt med ångest. Det vill säga både ha min vän och man kvar.. Varför jag tror att hon vill nåt mer än vänskap? Ja, det är ibland sexuella anspelningar och skämt med i bilden och jag kan fantisera om sex med henne. Men, ja, det är kanske bara så det är, men inte så att vi ska va ett par för det? Men vänner? Och min man? Tja, jag vet inte.. Jag föredrar nog ett liv med honom, trots allt. Vi får se.. Men, jag är inte klar med relationen, tror jag. Lite attraktion finns med i bilden. Frågan är om den sexuella delen med min man kan eller inte kan fördjupas?

Mys med min man och fantasier om henne? Det kan bli bra det här :)

??

Ledsen för meddelandet ovan. Jag har svårt att hantera min nya telefon. Vi hoppas det går bättre med kärleken.. Tack!

Idag känns allt mycket bättre. Och mycket tack vare kloka och snälla kommentarer :)

David, jag gillar ditt inlägg. Jag har absolut djupare känslor för flera. Och frågan för mig är hur jag hanterar det. Och som du nämner, det är helt säkert en frågeställning som många har att hantera. Ämnet tas upp på olika sätt. Det finns också ett visdomsord som säger att: Man skaffar aptiten ute men äter hemma. Sedan, tycker jag också så här: all kärlek är bra kärlek.

Så det är lite liv i tråden :) Jag vet fortfarande inte riktigt. Men är ändå osäker på om jag har såna kärlekskänslor för min vän, att det är en kandidat för att va "ihop". Lite attraktion kan nog ändå va med i bilden, tänker jag. Och att vi ska fortsätta va vänner.. Så tänker jag i alla fall. Men det kanske mest stör själva vänskapen och skapar osäkerhet?

Jo, det här känns deppigt.. Jo, jag känner mig kär i min vän och jag känner mer vänskap för min man. Däremot känner jag mig för feg och osäker för att göra något åt saken. Jag känner mig misslyckad som person. Jag orkar inte va mig själv, liksom. Eftersom det här känns så krångligt och kommer att innebära att jag sårar någon och/ eller redan gjort det. Rädd för att bli ensam och olycklig med. Min man har jag roligt med ibland i alla fall.. Och jag vet egentligen inte alls vad min vän tycker om mig. Visst, min magkänsla säger mig att hon älskar mig. Men jag litar inte på min magkänsla och inte på mina känslor överhuvudtaget. Imorgon, kanske jag känner något annat.. Kan man inte känna sig lite kär i sina vänner? Jag undrar faktiskt det. Jag vet inte. Och jag vet ingenting. Så känns det nu. Kanske är jag mest rädd att va ensam, feg och ledsen. Slutet, liksom. Jag känner mig övergiven av en vän som inte vill umgås lika mycket med mig, som jag vill umgås med henne. Och då reagerar jag så här?! Och alla ni som tycker att jag ska börja med att skilja mig från min man. Det kommer inte att hända, liksom. Inte idag i alla fall :)

Till er som undrar hur jag känner idag :)

Mycket lugnare idag. Jag talade med en (annan) förstående och fin vän. Tankar är så irrationella. De kommer och går. Och nu har de passerat, liksom. Men jag tror absolut att de kan lära oss något. Vad jag lärt mig. 1. Jag är osäker som person. Något jag behöver jobba på. Och samtidigt tror jag att det är en del av min personlighet. Jag är kreativ och känslig, liksom. 2. Jag får ta och jobba med den sexuella biten med min man. Jag älskar honom. Och han älskar mig. Men jag tror vi kan få bättre sex. Jag hoppas det. Jag är inte redo att lämna honom i alla fall. 3. Jag saknar min vän. Som är min vän. Och som jag har roligt med. Ibland ingår sexuella tankar i den vänskapen. Och det får vara så. Det är fler som ibland känner attraktion till sina vänner. 4. Jag är glad för input och jobbiga frågor :)

Jo David, jag kan hålla med dig. Vore konstigt egentligen om jag BARA känner attraktion och kärlek till min man dag ut och dag in hela livet. Det här ämnet gäller helt klart flera. Mer av love, peace and understanding skulle nog alla må bra av!

Men alltså, vilken fin respons jag fått. Tack alla snälla på FamiljeLiv. Jag önskar er en avkopplande och spännande helg. Tillsammans är vi starka. Om ni någon gång misströstar och känner er missförstådda får ni som jag försöka minnas att störst av allt är kärleken!