Anonym (Slutet och början) skrev 2021-08-10 10:22:47 följande:
Hej Lisa,
Tack för engagemanget och dina jobbiga frågor. Min man älskar jag på ett sätt, men sexlivet får vi inte till på ett för mig tillfredsställande sätt. Egentligen är det nästan obefintligt. Men jag känner mig trygg med honom. Min pappa slog både mig och mamma och min uppväxt var därför olycklig. Mycket gråt och så. Och i skolan var jag mobbad, för jag sa aldrig ifrån och satte gränser. För gjorde jag det hemma, blev jag slagen. Och som liten tror man förstås att världen hemma är den som gäller även på andra platser. Nu sätter jag gränser och blir respekterad. Min man respekterar mig. Frågan är om han älskar mig. Eller det är väl inte stora frågan här. Älskar jag honom? Jo, det gör jag. Men mer som än vän? Jag vet inte. Jag tror/ trodde vi kan/ kunde jobba på den sexuella biten. Men jag vet inte. Åh så tågar den här gifta kvinnan in i mitt liv. Hon lever också med en man. Och jag blir så glad av hennes meddelanden. Men jag har sett henne/ ser henne som en vän. Men nu när hon slutat höra av sig vet jag inte. Jag har ljugit för mig själv och henne? Jo, min magkänsla säger mig att jag vill vara mycket med henne och att jag har sårat henne. Kanske borde jag skilja mig? Kanske borde jag ge mig och min man mer tid? Det här är inte första gången jag blir kär i någon annan. Kanske ska det inte va så här. Kanske är det som du undrar, att jag inte får den uppmärksamhet jag behöver av mig man? Kanske ska jag låta barnen växa upp och sen se hur det känns? Kanske ska jag berätta för min "vän" att jag blir ledsen, när hon slutar höra av sig? Kanske inte? Det jag vet att jag vill är att göra allt på rätt sätt. Det vill säga inte vara otrogen. Gärna mer goda råd. Jag behöver dem!
Ber om ursäkt om mina frågor var jobbiga!
Men det är nog nödvändigt och bra om du själv ställer dig dom jobbiga frågorna?!
Hur vet du att din vän blivit sårad?
Har hon uttryckt/sagt att hon vill vara mer än en vän till dig eller?
Du kan ju faktiskt fråga henne om du inte vet hur hon känner!?
Då får du i alla fall svar på en jobbig fråga! (jag vet iofs inte vad hon sagt till dig-om hon är intresserad eller inte)
Sen låter det ju sorgligt om du bara skulle vara kvar hos din man som enbart vänner...och barn mår bättre om föräldrarna mår bra!
Vänner kan ni väl vara även om ni skulle skilja er, men då har du ju chansen att träffa någon du kan känna mer än vänskap för.
Vare sig det blir den kvinna du är kär i nu eller inte!
Livet är för kort för att slösa bort på att bo med någon som du bara känner vänskap med!
Du är värd kärlek i ditt liv och jag skulle aldrig varit tillsammans/gift med min man om jag bara kände vänskaps känslor för honom!
Trots att vi varit tillsammans i över 20 år så kan jag inte tänka mig någon annan jag älskar honom mer nu än när vi träffades!
Men alla är ju olika och vissa lever nog bara som vänner och är nöjda med det, frågan är skulle du nöja dig med det?