attraktiv vän

Hej!

Behöver hjälp att analysera detta. Jag kvinna är känner mig kär i en kvinna. Så kär att jag plötsligt som en blixt från klar himmel funderar på att skilja mig från min man. Och barnen hur blir det för dem, i så fall? Jag får panik av att min fina vän har slutat skriva till mig. Nu är det slut, liksom. Eller är det det här som är början? Jag har inte haft en trygg uppväxt. Min grund känns så skör. Och nu vet jag inte, alls någonting, känns det som. Jag har aldrig varit kär i en kvinna förut. Jag förstår om min fina vän slutar skriva, för hon verkar ha känslor för mig. Hon verkar vilja ha mig, kemi mellan oss. Men jag är rädd att det här inte är på riktigt, liksom. Att känslorna tar slut i samma stund, som jag skiljer mig från min man. Hjälp! Hur ska jag göra? Och hur vet jag vad som är rätt och fel? Jag tänker inte gömma mig bakom en otrygg uppväxt. Många har haft det kasst som barn. Och jag har klarat mycket. Och jag bygger på mitt självförtroende hela tiden. Och jag försöker va snäll mot mig själv. Men nu känns det som att jag inte vet vad som är rätt och fel. Och jag vill inte såra någon och inte henne!

Hej Lisa,

Tack för engagemanget och dina jobbiga frågor. Min man älskar jag på ett sätt, men sexlivet får vi inte till på ett för mig tillfredsställande sätt. Egentligen är det nästan obefintligt. Men jag känner mig trygg med honom. Min pappa slog både mig och mamma och min uppväxt var därför olycklig. Mycket gråt och så. Och i skolan var jag mobbad, för jag sa aldrig ifrån och satte gränser. För gjorde jag det hemma, blev jag slagen. Och som liten tror man förstås att världen hemma är den som gäller även på andra platser. Nu sätter jag gränser och blir respekterad. Min man respekterar mig. Frågan är om han älskar mig. Eller det är väl inte stora frågan här. Älskar jag honom? Jo, det gör jag. Men mer som än vän? Jag vet inte. Jag tror/ trodde vi kan/ kunde jobba på den sexuella biten. Men jag vet inte. Åh så tågar den här gifta kvinnan in i mitt liv. Hon lever också med en man. Och jag blir så glad av hennes meddelanden. Men jag har sett henne/ ser henne som en vän. Men nu när hon slutat höra av sig vet jag inte. Jag har ljugit för mig själv och henne? Jo, min magkänsla säger mig att jag vill vara mycket med henne och att jag har sårat henne. Kanske borde jag skilja mig? Kanske borde jag ge mig och min man mer tid? Det här är inte första gången jag blir kär i någon annan. Kanske ska det inte va så här. Kanske är det som du undrar, att jag inte får den uppmärksamhet jag behöver av mig man? Kanske ska jag låta barnen växa upp och sen se hur det känns? Kanske ska jag berätta för min "vän" att jag blir ledsen, när hon slutar höra av sig? Kanske inte? Det jag vet att jag vill är att göra allt på rätt sätt. Det vill säga inte vara otrogen. Gärna mer goda råd. Jag behöver dem!

Mys med min man och fantasier om henne? Det kan bli bra det här :)

David, jag gillar ditt inlägg. Jag har absolut djupare känslor för flera. Och frågan för mig är hur jag hanterar det. Och som du nämner, det är helt säkert en frågeställning som många har att hantera. Ämnet tas upp på olika sätt. Det finns också ett visdomsord som säger att: Man skaffar aptiten ute men äter hemma. Sedan, tycker jag också så här: all kärlek är bra kärlek.

Så det är lite liv i tråden :) Jag vet fortfarande inte riktigt. Men är ändå osäker på om jag har såna kärlekskänslor för min vän, att det är en kandidat för att va "ihop". Lite attraktion kan nog ändå va med i bilden, tänker jag. Och att vi ska fortsätta va vänner.. Så tänker jag i alla fall. Men det kanske mest stör själva vänskapen och skapar osäkerhet?

Du är kär, punkt. Inte i en kvinna - utan i en person. Kärlek som kärlek och det är ingen som helst skillnad i kärleken mellan man-kvinna, man-man, eller kvinna-kvinna (frånsett att kärlek mellan två kvinnor brukar vara mjukare, finare och mer passionerad - det är iaf så jag upplever mina lesbiska vänners relationer men jag har ingen egen erfarenhet av det).

Jo David, jag kan hålla med dig. Vore konstigt egentligen om jag BARA känner attraktion och kärlek till min man dag ut och dag in hela livet. Det här ämnet gäller helt klart flera. Mer av love, peace and understanding skulle nog alla må bra av!

Du känner något fint för din man och också för din vän - och det går lite upp och ner i vågar. Och din man är din vän och din sexpartner och din vän också. Det är kanske mer normalt än vad du tror. Kanske många som har det så med är inte så lyhörda för sina känslor och väljar bort en del av dom. Men jag tror ändå att ingen förlorar på att lyssna på det man känner för och umgås med alla man tycker om på detta sättet. Prata med dom, om dom älskar dig också borde dina känslor vara viktiga för dom och ni kan kanske komma fram till en lösning som passar alla och som inte betyder ett dilemma för dig att vara tvungen att väljer det enda och avslutar det andra.

Men alltså, vilken fin respons jag fått. Tack alla snälla på FamiljeLiv. Jag önskar er en avkopplande och spännande helg. Tillsammans är vi starka. Om ni någon gång misströstar och känner er missförstådda får ni som jag försöka minnas att störst av allt är kärleken!