• Anonym (Mamma)

    Enskild?

    Jag ska försöka ge så konkret som möjligt.

    Jag vill stämma pappan på vårdnaden men är orolig att det blir gemensam vårdnad så någon som vet och kan hjälpa mig?

    Barnet är 1 år. Pappan har hälsat på barnet 33.5 timme totalt (6 månader hel frånvaro)

    Pappan har senaste året kört narkotikapåverkad. Blev av med körkortet i ett år och tagen körandes ännu en gång efter det med narkotika i kroppen. Utanför sina andra barns skola och skulle hämta de.

    De andra barnen lever skyddade sedan två månader tillbaka. Enligt honom då mamman påstår att hon är rädd för honom.

    Han har tagit strypgrepp på sin flickvän framför de andra barnen och det gjorde att de nu är på skyddat (men flickvännen och han har tagit tillbaka den historian).

    Men enligt honom nu så har han lämnat negativa prover sedan i början på juni.

    Nu de senaste dagarna har han börjat fråga om barnets mående (efter jag sagt att jag ska ansöka om enskild)

    Han har heltidsjobb och äger sitt hus.

    Jag var helt säker. Tills jag pratade med honom nu... hjälp. Hur ska jag tänka?

  • Svar på tråden Enskild?
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-19 06:52:40 följande:

    Ja jag har ju märkt av att man får så mycket olika info och råd från olika myndigheter. Det finns liksom inga generella råd förutom "att skydda barnet" och hur ska jag göra det?

    Vi hade bestämt umgänge här varannan söndag i två timmar.

    Men jag vill inte att han är ensam med barnet på länge!

    De känner inte varandra och jag litar inte alls på pappans omdöme med barnets säkerhet.

    Hur länge kan jag låta de träffas med mig närvarande?

    De sågs i december och sen i början på juni så det gick ett halvår utan att de sågs alls.


    Innan han har en stabil och dokumenterad nykterhet ska han inte vara ensam alls med barnet. Även om han hade det ska han ändå inte vara ensam med barnet utifrån att barnet är så litet och de inte känner varandra. Jag tänker att om umgänget blir regelbundet och barnet lär känna sin pappa OCH han är drogfri, så kan han kanske vara själv med barnet några timmar om ett halvår eller så. OM han skött sina tider och byggt en relation med barnet. Fram tills dess enbart umgänge med dig närvarande. Erbjud i alla fall ett tillfälle i veckan. Dokumentera. Ska han bygga en relation med barnet funkar det inte att dyka upp var tredje gång. Och då blir det aldrig nåt umgänge på egen hand.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Famrätt) skrev 2021-07-19 07:26:10 följande:

    Innan han har en stabil och dokumenterad nykterhet ska han inte vara ensam alls med barnet. Även om han hade det ska han ändå inte vara ensam med barnet utifrån att barnet är så litet och de inte känner varandra. Jag tänker att om umgänget blir regelbundet och barnet lär känna sin pappa OCH han är drogfri, så kan han kanske vara själv med barnet några timmar om ett halvår eller så. OM han skött sina tider och byggt en relation med barnet. Fram tills dess enbart umgänge med dig närvarande. Erbjud i alla fall ett tillfälle i veckan. Dokumentera. Ska han bygga en relation med barnet funkar det inte att dyka upp var tredje gång. Och då blir det aldrig nåt umgänge på egen hand.


    Tack för dina svar. Jag ska ha is i magen, fortsätta dokumentera och se vad som händer och ta det utefter det.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-19 07:53:29 följande:

    Tack för dina svar. Jag ska ha is i magen, fortsätta dokumentera och se vad som händer och ta det utefter det.


    Lycka till.
  • Anonym (Elin)

    Mitt inlägg är mer allmänt och inte riktat mot TS, men jag blir så ledsen när jag hör hur barn än idag tvingas umgås med missbrukande föräldrar. Jag växte själv upp med en pappa som började att dricka rejält redan när vi barn var mycket små. Under flera år var det min mamma som jobbade och betalade allt. Han var mest hemma, fick han ett jobb blev han snabbt av med det.

    Mamma skötte oss barn, lagade mat och städade. Han gjorde inget av detta. Han var ofta redlös framför oss barn, mamma försökte att vi inte skulle se men det är klart att man förstod. Han hade minimalt att göra med den dagliga omvårdnaden av oss barn.

    Så skilde sig min mamma från honom. Hon fick rådet att inte bråka med honom för då kunde det gå riktigt illa för henne. Hon kunde mista oss då. Minst varannan helg skulle han ha.

    Så varannan helg och oftare många gånger satt vi hos honom. Ingen mat fanns hemma eftersom han valt alkohol istället. Han var ofta full. Det hände att han försvann ett dygn. Skola och läsa läxor etc brydde han sig inte om.

    Det lustiga är att om det anmälts på något sätt hur vi hade det hos honom så hade antagligen min mamma fått skiten för det! Då hade det låtit: Hur kunde du släppa iväg barnen till honom!? Men hon hade ju fått den starka rekommendationen ATT släppa iväg barnen till honom, annars kunde det gå illa för henne.

    Min mamma fick aldrig något stöd eller ordentlig rådgivning. Allt handlade om att pappan skulle ha sitt.

    Jag är än idag fruktansvärt arg över att ingen tog barnens parti! Varför sa ingen ifrån, det här är fel. Ni ska inte behöva ha det såhär. Istället fick vi sitta där och titta på tv medan han fyllesnarkade i ett rum bredvid.

    Och såhär är det än idag.

    OnT: Bra att du dokumenterar TS. Hör med en jurist i familjerätt om det uppstår problem eller funderingar. Erbjud umgänge utomhus, där du är med. Då har du visat dig medgörlig. Att ringa till en kvinnojour för att få prata av sig med kunniga kvinnor som varit med om detta många gånger kan vara en idé.

    Fint att ditt barn har dig. Lycka till!

  • Anonym (pppp)
    Anonym (Famrätt) skrev 2021-07-18 21:45:00 följande:
    Socialtjänsten har tyvärr ofta rätt dålig koll på det familjerättsliga området och ger således rätt kassa råd. Jag har jobbat med båda i många år och kan själv ha gett liknande tips för att jag inte visste bättre.

    Har dessutom mångårig erfarenhet av missbruk och det funkar inte att motivera någon till behandling genom att använda barnet som verktyg. Missbruk handlar om helt andra mekanismer. Folk super och knarkar bort både jobb hus och familjer då missbruk är en komplex problematik. Du ska inte ta på dig ansvaret för hans missbruk och behandling. Du kan inte lösa detta åt honom. Däremot kan och måste du ställa krav på att han inte är synligt påverkad vid umgänge och absolut inte gå med på att han ensam har umgänge innan han har visat stabil och långvarig nykterhet. Men erbjud ungänge tillsammans med dig. Dokumentera alla de gånger du erbjudit umgänge och vilka gånger han dykt upp eller ej dykt upp.
    Givetvis är det ett bra krav att han ska ha lämnat negativa prov. Vet många som haft det kravet på sig för att över huvud taget ha någon anledning att skärpa sig eftersom de velat träffa sina barn. 
    Det är givetvis beroendet som gör det svårt men det här handlar om barnen, inte den drogande föräldern, så man får faktiskt bita i det sura äpplet om man inte kan uppvisa negativa tester. Enligt lag ska den andra föräldern skydda barnen och då kan det bli att man nekar umgänge. Jag tycker inte det är varken märkligt eller fel. 

    Om det krävs övervakat umgänge måste ett sådant planeras och det är inte säkert att det är den andra föräldern som ska närvara, kanske varken vill/vågar osv.Det är inte så enkelt att bara slänga ihop ett övervakat umgänge.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (pppp) skrev 2021-07-19 08:51:07 följande:

    Givetvis är det ett bra krav att han ska ha lämnat negativa prov. Vet många som haft det kravet på sig för att över huvud taget ha någon anledning att skärpa sig eftersom de velat träffa sina barn. 

    Det är givetvis beroendet som gör det svårt men det här handlar om barnen, inte den drogande föräldern, så man får faktiskt bita i det sura äpplet om man inte kan uppvisa negativa tester. Enligt lag ska den andra föräldern skydda barnen och då kan det bli att man nekar umgänge. Jag tycker inte det är varken märkligt eller fel. 

    Om det krävs övervakat umgänge måste ett sådant planeras och det är inte säkert att det är den andra föräldern som ska närvara, kanske varken vill/vågar osv.Det är inte så enkelt att bara slänga ihop ett övervakat umgänge.


    TS har inga möjligheter i form av privatperson kräva några negativa tester eller att få tillgång till bevis på att han genomgått behandling så detta är helt enkelt inte en framkomlig väg rent juridiskt. Faktum är att inte heller socialtjänst eller tingsrätt kan kräva att någon lämnar UP. Detta har prövats och JO har kritiserat när socialtjänsten lagt in sådan krav då det strider mot grundlagen då det skulle innebära inskränkningar i den enskildes skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp.

    Så säger lagen.

    Jag som person anser även att det där med rena UP är ett falskt skydd. Även om du lämnat ett rent UP förra veckan eller på förmiddagen innebär inte att du är nykter på eftermiddagen.

    Rent krasst finns det väldigt många missbrukare som aldrig lyckas sluta missbruka, vilket inte med automatik innebär att de är farliga eller hemska människor. De kan vara hur fina människor som helst som mycket väl kan genomföra ett bra och positivt umgänge tillsammans med den andra foräldern eller umgängesstöd. Att de däremot pga missbruket ej kan anförtros den dagliga vårdnaden eller umgänge på egen hand är en annan fråga.

    Det finns jättemånga föräldrar som trots att de ej är missbruksfria klarar av att ha umgänge med sina barn på ett tryggt sätt. Självklart inte om de är aktivt påverkade/berusade, men det är man inte nödvändigtvis för att man är positiv på ett UP.

    Det handlar inte om förälderns rätt utan om barnets rätt att känna sin förälder och ha en relation på den nivån som föräldern klarar av.

    Det är skadligt för barn att helt skäras bort från den ena föräldern. Ibland är det nödvändigt, men det kan det vara även av andra skäl än just missbruk.

    Nej jag vidhåller att umgänge med barn inte ska användas som påtryckninsmedel. Barn har sina egna behov och rättigheter och ska inte på något vis bli ett vapen mellan vuxna även om man anser att syftet ör gott.

    Med tanke på hur många som aldrig lyckas bli fria från sitt missbruk, är det då rimligt att barn då aldrig under hela uppväxten ska få träffa sin förälder även om umgänge skulle kunna ske på ett positivt sätt. Jag tycker ju inte det. Det ÄR viktigt att barn får lära känna sin förälder även om de har diverse defekter och problem, under förutsättning att det ej innebär en fysisk eller psykisk fara för barnet.

    Jag pratar alltså om trygga umgängen i en kontrollerad miljö inte om att missbrukaren skulle få ta hem barnet missbruka framför dess ögon eller ha nåt ansvar för barnets omsorg.

    Ett par timmar i en lekpark är mycket värdefullt för barnet även om föräldern inte kan lämna ett negativt UP.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Elin) skrev 2021-07-19 08:26:25 följande:

    Mitt inlägg är mer allmänt och inte riktat mot TS, men jag blir så ledsen när jag hör hur barn än idag tvingas umgås med missbrukande föräldrar. Jag växte själv upp med en pappa som började att dricka rejält redan när vi barn var mycket små. Under flera år var det min mamma som jobbade och betalade allt. Han var mest hemma, fick han ett jobb blev han snabbt av med det.

    Mamma skötte oss barn, lagade mat och städade. Han gjorde inget av detta. Han var ofta redlös framför oss barn, mamma försökte att vi inte skulle se men det är klart att man förstod. Han hade minimalt att göra med den dagliga omvårdnaden av oss barn.

    Så skilde sig min mamma från honom. Hon fick rådet att inte bråka med honom för då kunde det gå riktigt illa för henne. Hon kunde mista oss då. Minst varannan helg skulle han ha.

    Så varannan helg och oftare många gånger satt vi hos honom. Ingen mat fanns hemma eftersom han valt alkohol istället. Han var ofta full. Det hände att han försvann ett dygn. Skola och läsa läxor etc brydde han sig inte om.

    Det lustiga är att om det anmälts på något sätt hur vi hade det hos honom så hade antagligen min mamma fått skiten för det! Då hade det låtit: Hur kunde du släppa iväg barnen till honom!? Men hon hade ju fått den starka rekommendationen ATT släppa iväg barnen till honom, annars kunde det gå illa för henne.

    Min mamma fick aldrig något stöd eller ordentlig rådgivning. Allt handlade om att pappan skulle ha sitt.

    Jag är än idag fruktansvärt arg över att ingen tog barnens parti! Varför sa ingen ifrån, det här är fel. Ni ska inte behöva ha det såhär. Istället fick vi sitta där och titta på tv medan han fyllesnarkade i ett rum bredvid.

    Och såhär är det än idag.

    OnT: Bra att du dokumenterar TS. Hör med en jurist i familjerätt om det uppstår problem eller funderingar. Erbjud umgänge utomhus, där du är med. Då har du visat dig medgörlig. Att ringa till en kvinnojour för att få prata av sig med kunniga kvinnor som varit med om detta många gånger kan vara en idé.

    Fint att ditt barn har dig. Lycka till!


    Usch vad hemskt att bli så sviken för att pappans skull egentligen.

    Jag lider med alla barn och medföräldrar som kämpar... tänker vad många som får lida och utstå otrygghet och som du skriver så blir det mamman som ifrågasätts... Jag hoppas att ni har en bra relation idag. Vilken mamma du har!
  • Anonym (Mamma)

    Det snackas så mycket om barnens rättigheter men i praktiken känns det som att det är pappans rättigheter men vad har han för skyldigheter då?! Ingenting. Han kan leva loppan, punda och göra än det ena än det andra, bråka och hålla på men ska fortfarande träffa barnet och vara vårdnadshavare.

    Nu har de ju ingen relation, barnet vet inte vem pappa är och jag tror ärligt inte han hade tagit skada av att pappan försvann helt om det skedde nu medan han är liten och de aldrig haft en relation.

  • Anonym (Mamma)

    Kolla bara vad som hände med mamman som såg sin enda utväg att ställa sig med sina barn framför tåget. Tar man som mamma ett sånt beslut då har det gått långt...

  • Anonym (Elin)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-19 10:17:02 följande:

    Usch vad hemskt att bli så sviken för att pappans skull egentligen.

    Jag lider med alla barn och medföräldrar som kämpar... tänker vad många som får lida och utstå otrygghet och som du skriver så blir det mamman som ifrågasätts... Jag hoppas att ni har en bra relation idag. Vilken mamma du har!


    Ja man säger att det är för barnens skull men i praktiken är det oftast för förälderns (oftast pappans) skull. Det är skitsamma att han aktivt missbrukar, misshandlat mamman och kanske även barnen, är kriminell och åker in och ut ur fängelse - han kan minsann vara en bra förälder ändå! Sen att alla vettiga vuxna tar avstånd....det är en annan grej tydligen. Barnen ska ändå dit och mysa med fina föräldern.

    Något jag tog illa vid mig av är att han aldrig tog hand om oss, tex köpte kläder, hygienprodukter, läste läxor, kom på uppvisningar och skolavslutning, köpte inga julklappar eller födelsedagspresenter. Men ändå sågs han på många sätt som en ok förälder? Det var ok på nåt sätt, han var lika bra som mamma ändå.

    Idag när jag har egna barn kan jag för mitt liv inte förstå det. Men jag hör ofta att det fortfarande är såhär. Jag hör mammor berätta detta och de får till svar: jomen han är lika fullvärdig förälder som du. Va!?

    Idag har jag ingen kontakt med honom. Tack TS för ditt svar. Önskar er all lycka och lugn i framtiden.
  • Anonym (Famrätt)
    Anonym (Mamma) skrev 2021-07-19 10:22:33 följande:

    Det snackas så mycket om barnens rättigheter men i praktiken känns det som att det är pappans rättigheter men vad har han för skyldigheter då?! Ingenting. Han kan leva loppan, punda och göra än det ena än det andra, bråka och hålla på men ska fortfarande träffa barnet och vara vårdnadshavare.

    Nu har de ju ingen relation, barnet vet inte vem pappa är och jag tror ärligt inte han hade tagit skada av att pappan försvann helt om det skedde nu medan han är liten och de aldrig haft en relation.


    Ja tyvärr är det fortfarande så i praktiken att det är förälderns rätt som gynnas fast man kallar det barnets rätt.

    Däremot tror/vet jag att det ÄR viktigt för barn att ha någon typ av relation till båda sina föräldrar. I långa loppet skapar en total frånvaro av en förälder massa frågor, rotlöshet och känslor av att vara bortvald hos barn i den situationen som ÄR skadligt för självkänslan. Även om barnet nu idag när det är så litet naturligtvis inte tar skada av situationen. Även om föräldern inte klarar av att ta ansvar så är det viktigt för barnet att ha en bild av vem föräldern är och att veta att även om föräldern inte klarar av att ta ansvar och finnas där i vardagen så har föräldern i alla fall haft en intresse av att träffa barnet. Sen får man förklara för barnet när frågorna kommer att pappa har ett problem som gör att han inte förmår, men också att det inte beror på barnet och att pappa ändå tycket jättemycket om barnet och gör så gott han kan. Detta säger och gör man inte för den ansvarslösa förälderns skull, utan för att det är bra för barnets egenvärde och självkänsla. Att inte känna sig bortvald.

    Jag har egna personliga erfarenheter av att ha barn med en icke närvarande far. Och det skadar barnet helt klart. Hur illa jag än tycker om farsan så har jag ändå alltid varit noga med att lyfta de få tillfällen han faktiskt dykt upp, bita ihop och inte tala illa om pappan utan istället förklara att pappa helt enkelt inte har större kapacitet än att ringa några gånger om året, eller dyka upp vartannat år, men att det inte har med barbet att göra. Även om jag aldrig i helvete skulle låta pappa vara ensam med barnet, så vet jag att det har varit viktigt för barnet de gånger de träffas och skulle önska att pappa ville komma oftare även om det innebär att jag måste umgås med den jävla människan.

    Det ÄR viktigt för barnet med nån typ av relation med båda sina föräldrar om möjligt, det tror jag med själ och hjärta uppriktigt. Farsan skiter jag uppriktigt helt i?

    Mina råd till dig baseras på min kunskap om hur myndigheterna i denna fråga resonerar och på vad jag tror kommer att ge dig störtar möjlighet att framöver på bästa sätt kunna kontrollera situationen så du på bästa sätt kan fortsätta skydda barnet.
Svar på tråden Enskild?